DYSTOPIN

Nyligen drömde jag en hel story. Med dramaturgin klar och allt, inledningsscen, vändpunkter och klimax/slutscen. Det har aldrig hänt tidigare. Visst att jag drömmer mycket, men det är sällan organiserat och tydligt. Bara en massa röra från dagens tankar och framtidens oro. Det här var en helt annan upplevelse, magiskt.

Jag skrev ner drömmen som lämnade kvar ett starkt känslomässigt eko inom mig. Storyn är stark, fin och lika vacker som tragisk i en dystopisk värld där mitt kärlekspar får erfara konsekvenserna av samhällets struktur. Jag MÅSTE börja skriva på den här. MÅSTE. Det känns som ett tecken från ovan, att få hela ”paketet” så här levererat. Det skulle kunna bli en hel roman – där jag visserligen skulle behöva bygga ut och lägga till fler scener som inte var med i min dröm. Men jag tror det är en novell. En relativt lång novell, men ändå en novell. Och jag tror den kan passa till min novellsamling som kommer placeras i genre fantasy/magisk realism utöver att röra sig bland temat: olika varianter av fångenskap/förtryck/sexuellt våld.

Igår kväll började jag. Först var det så jag darrade av att glo på det tomma dokumentet med rubrik och arbetstitel DYSTOPIN. Ett slags tillstånd av vördnad och hybris. Det är så bra att jag är rädd. Rädd för att något liknande redan är skrivit och jag blir anklagad för stöld. Rädd för att inte göra idén rättvisa, att drömmen/idén/kreativitets guden ska bli besviken på mig. För att ha bra idéer är en sak, att omsätta den i ord, bra ord, som faktiskt berör läsaren, är något helt annat.

Hur som helst. Det blev 2 500 ord och jag är igång 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.