Alla inlägg av Annah Oj

Svåraste hittills

Jag har ganska precis påbörjat ett nytt manus-projekt. Jag MÅSTE nämligen ha något att skriva på emellan dessa ledtider. Och jag hoppar gärna mellan olika projekt och deras olika faser, för det är stimulerande och jag blir inte uttråkad, men riskerar oxå att råka få för mycket att göra.

Hur som helst. Det här nya manuset är helt klart det svåraste jag gett mig på att skriva hittills!!! Men jag vill verkligen skriva den här storyn … Att detta är svårt har att göra med genre, då det tangerar deckare. Deckare är inte min grej, varken att läsa eller att skriva. Jag har stor respekt för deckarförfattare för det är ju så svårt! Planteringar, ledtrådar och så vidare var dessa ska skrivas ut med mera. Svårt! Dessutom är just den här storyn av det psykologiska slaget så allt går ju inte att lita på …

Dessutom är det ju inte min bransch. Polis, häktet, förhör, brottsplats och liknande. Jag lär behöva en del hjälp och bra testläsare för detta sedan. Om jag lyckas få ihop allt.

För det är relationerna. Den här märkliga huvudpersonen och virrvarret av lögner, minnen och ett förflutet som nästlar sig in i en nutid = detta är vad jag vill skriva och fascineras av. Sedan råkar hela storyn börja med ett brutalt knivmord … och ja, deckarinslagen kommer med på köpet 🙂

till redaktör

Idag har jag skickat in manuset ”Sjuttioåtta slag i minuten” (tidigare kallat: Drama i triangel) till förlaget som i sin tur kommer skicka det vidare till redaktör! Så pirrigt!

Jag har jobbat med redaktör tidigare, men en frilansare som jag betalat för själv. Proffsigt såklart. Men den här gången är det ”på riktigt” eftersom manuset verkligen ska ges ut och det här är ju oxå vad förlaget står för enligt traditionella villkor 🙂

Jag är nervös. Dels för hur mycket jobb det kan tänkas bli (hur ska jag hinna allt jag vill, och måste, i höst?) och tänk om redaktören inte tycker om mitt språk? Men det är oxå så himla kul för jag kommer att utvecklas jättemycket och det ä verkligen jättelyxigt att få borra ner sig i just mitt manus och mitt språk och hänge mig totalt till att utveckla texten, egotripp delux 🙂

Något jag oxå väntar med spänning på är OMSLAGET. Hur kommer det att bli? Nu vet jag att Ordberoende Förlag samarbetar med en jätteduktig omslags-görar-person så jag är trygg. Deras böcker har verkligen ursnygga omslag 🙂

snart jul igen

Fjärde gången gillt 🙂 Och så var det snart Jul igen 🙂

Fick besked om att mitt bidrag till novelltävlingen ”jul igen” – på tema jul (uppenbarligen) och där varje novell utgör en dag i december (som en julkalender) fram till julafton kom med i antologin. KUL 🙂

Mitt bidrag är en kort novell om en otrevlig … ,låt oss säga, gäst … på ett julbord.

tusentals ord

Igår skrev jag nästan 8 tusen ord. Idag 5 tusen. Det är vad jag kan åstadkomma utan barn. När de är hos farmor och farfar och jag får obruten tid. Då kan jag skriva flera tusen ord. Men. Skulle jag kunna det varje dag? Jag är fruktansvärt trött nu. Men har fortfarande fri tid kvar och tycker att jag borde pressa ur mig ett par tusen ord till, kom igen nu! Familjen kommer ju hem i kväll, passa på. Skriv för livet!

Men jag stirrar trött på dokumentet, novellen ”Bunkern” som är uppe i 5 020 ord. Kanske har jag 2 eller 5 tusen ord kvar till slutet, vet inte riktigt hur lång den blir … Fast nu går det nog inte mer.

Om jag fick lyxen att jobba som författare på heltid – drömmen! – så vill jag tro att jag skulle kunna skriva så här mycket varje arbetsdag. Men det är nog inte riktigt sant. Det går väl an i två dagar. Men fem dagar i veckan, nästan alla veckor om året? Nja. Eller kanske. I alla fall 2-3 tusen ord om dagen är inte så jobbigt att klämma ur sig. Nu pressar jag mig väldigt dessa dagar. Men vad vet jag. Jag har aldrig fått jobba som författare. Dubbelarbetar som det är nu.

Att ha barn är ju annars en tidstjuv. Dessa älskade ungar som kräver så mycket av mig 🙂 Plåster, mamma! Titta på mig! Hungrig! Men dessa barn gör oxå att jag blivit MYCKET effektiv på att ta till vara på tiden. När klockan ringer klockan 5 på morgonen är tvekan så kort – det är bara att kliva upp om jag ska få ett par timmar skrivtid. Och då skriver jag oxå. Fokuserat. Eller när den lilla sover och den stora leker med kompis. SKRIV! FOKUSERA! För det finns ingen annan möjlighet. När tiden förr var oändlig – gjorde jag inte ett skit stor del av tiden.

Förr hade jag massor med tid. Jag blev inte mamma förrän jag var 30. Vad tusan gjorde jag innan? Tränade mycket mer och såg ofantligt mycket mer tv. Det ena berikar inte mitt liv så det saknar jag inte.

Så jag är inte så säker på att ett liv utan barn egentligen skulle inneburit så mycket mer skrivtid. Egentligen. Dessutom älskar jag ju dom där skitungarna och längtar efter dom 🙂

Inget är förlorat

Det känns alltid liiite extra bra när en novell – som förlorat i en novelltävling tidigare i år – ändå får revansch och får återuppstå 🙂 Den här gången publicerad i veckotidning Allas med titel ”Tappa masken.”

Lite omarbetad, tempus framförallt då de vill ha dåtid, när jag annars skriver i presens.

Kul 🙂

Och nu då?

Eftersom jag och senaste manus har en paus från varandra börjar jag genast tänka på vad jag ska skriva på här näst. VAD? Jag har ju så mycket att välja på! Flera feelgood-idéer, en julroman som hatisk syskonkärlek och brinnande julgranar.

Flera novellidéer ligger på hög. Några riktigt otäcka oxå 🙂

Jag vill nog brodera ut min längsta novell, en dystopi på drygt 20 000 ord till en roman. För den är sååå bra! Och har potential att bli mer.

Men jag vill oxå skriva på en psykologisk relationsroman, kallad ”Städerskan” nu på idéstadiet.

Vad ska jag ta tag i?

Jag vet att jag måste redigera i det manus som tidigare hette ”Drama i triangel”, för det finns deadline på den till förlagets redaktör. Men jag måste ha något annat emellan…

Jag ska ta ett par dagar och reflektera och känna efter vad jag är sugen på. För det är ändå en tid jag och texten ska spendera tillsammans…

Kanske behöver jag något annat än feelgood. Kanske. De senaste två manusen har varit i den genren … För precis som när jag läst för mycket inom genren behöver jag blanda in med lite otäckare/spännande böcker. Kanske samma sak med skrivandet.

Jag vet ju oxå planeringen för vilka böcker jag ska ut med nästa år, 2022. Så frågan är. Vad för bok vill jag ska få komma ut efter feelgood-romanen hösten 2022? OM jag nu välsignas med fler bokavtal, det ska inte tas för givet!

Måste tänka på det här 🙂

paus

Idag var jag uppe vid klockan 04.15 och det får väl tilläggas inte helt frivilligt. Viktor (16 månader) vaknade och vägrade somna om med mig i sängen så jag lade honom i vagnen. Men det blev ju bonus-skrivtid för mig så jag kunde redigera i ”Alla grodor jag kysst.” En feelgood.

Och jag är nästan klar. Jag har typ kommit till den punkten då jag och manus behöver en paus från varandra inför sista genomskrivningen. En genomskrivning med fokus på finliret.

Jag kollade i min skrivdagbok och såg att jag började skriva på detta manus den 25e april. Idag, den 17 juli – knappt tre månader senare -, är jag ”klar”.

Det är ju galet. Det snabbaste manus hittills! Men vi behöver nu som sagt ta en paus från varandra.

Men hur gick det så här snabbt? Jag har ju haft mycket tid att skriva på. Gick på tidig ledighet från jobbet (10 veckor sommarledigt detta år) och gått upp klockan fem varje morgon för att sitta ett par timmar innan resten av  familjen vaknar. Sedan har ju Viktor fortfarande sovit ca 90 minuter före lunch och då har han legat i vagnen med mig på kontoret så jag kan vagga honom och samtidigt skriva.

Så tid är en anledning. Den andra är erfarenheten och hur jag utvecklats i skrivhantverket. Jag sparar mycket tid på att exempelvis strukturera upp idén och storyn när jag utvecklar den efter en struktur/synops. Så behöver jag inte fundera sedan och korrigera där det haltar. För nu ska vändpunkter och sådant sitta på plats. Jag har en bra byggnadsställning helt enkelt 🙂 Och jag gillar verkligen inte redigering så jag gör allt för att minska ner på den och förbygga jobb där…

Sedan får väl tilläggas att detta manus är på ca 75 500 ord, alltså en kort bok. Kanske kan motsvara 280 sidor eller nåt i pocket – om manuset nu blir pocket 🙂

Jag skriver ju inga tegelstenar, inga manus som kräver massor av research som jag föreställer mig deckare kräver, eller historiska romaner och så vidare. Jag skriver ”enkla” storys om vanliga människor där jag gärna gräver fram deras mörker och sedan utsätter dem för pressade och ansträngda situationer för att se hur de klarar sig ur dem.

SmåLits novelltävling

SmåLits anordnar en novelltävling på tema upptäcktsfärd.

Skriv en novell med max 15 000 tecken inklusive blanksteg. Skicka in som PDF till smalit@jonkoping.se senast den 10 oktober.

Själv kommer jag nog inte delta. Märker att novellskrivandet mer och mer trängs undan för allt manusskrivande och jag har deadline på manus till redaktör i början av augusti – så fullt upp med det.

Men novellskrivandet har betytt mycket för mig och utvecklats mig så dessa tävlingar är toppen för skrivandet 🙂

Alla grodor jag kysst

Japp. Då blev jag idag klar med första versionen – råmanuset – ”Alla grodor jag kysst”. En feelgood om att finna sin röst – våga använda den −och hitta Mr Right (för han finns väl?)

Det här tog mig ungefär 3 månader att få ur mig, ca 69 500 ord. Jag har haft mycket skrivtid de senaste veckorna då jag gått upp klockan 5 varje morgon för att skriva innan familjen kommer upp. Jag hinner en del på dessa två heliga timmar. Sedan har lillkillen sovit ca 90 minuter före lunch och jag har skrivit då med.

Jag gillar att skriva råmanus/ett första utkast fort. För mig finns det inspiration och mycket kreativitet i det. Att inte stoppa upp flödet, för idéer kan svalna om jag inte håller dem i liv och det kan vara svårt att komma in i manuset igen.

Men. Just för att jag skriver så här snabbt så blir det lite slarvigt på sina ställen. Jag är inte rädd för att fulskriva om man säger så… Det kan oxå finnas vissa luckor där jag behöver forska/researcha lite mer. Och framförallt så behöver jag gå igenom hela manuset och ”kötta på”. Stanna kvar i scenerna och utveckla dem mer.

Det här med att skriva snabbt är skitbra för mig. Nu när jag har byggställningarna kan jag analysera. Hur blev det här då? Bra? Intressant? Håller storyn hela vägen? Så är det bara att efterkonstruera och fläska på med resten så fort de stora bitarna sitter. Tyvärr är det här efterarbetet – själva redigeringen – den tråkiga fasen. Jag längtar efter nästa projekt att skriva ur mig 🙂

Men nu ska jag vara ledig i några dagar och inte skriva något. För lite trött kan jag ändå vara efter den här språngmarschen.