Vinst

Bland alla tråkiga skitrefuseringar för manuset Drama i triangel (jag vet att dom kommer, men blir ändå så ledsen och besviken) så fick jag en kul nyhet 🙂

Mitt bidrag till Darkness Publishings tävling på nordiska väsen ska få vara med i deras kommande antologi, så himla kul 🙂 Jag jobbade länge med novellen och tyckte den blev väldigt bra så kul att den får vara med 🙂

Hipp hipp hurra

Idag fyller jag år och inser med skräck att jag är närmar mig 40 snabbare än vad jag önskar … Huh! Och jag kan fylla en hel roman om min åldersnoja som består av många lager, men jag ska bespara er det här.

Jag har läst någonstans, någon gång (ingen källa på detta), men att genomsnittsåldern för debutanter i Sverige är 36 år. Mer specifikt 38 för kvinnor, 34 för män. Om jag debuterar i år, nu vid 36 års ålder, är jag ju ganska spot on 🙂

DYSTOPIN

Nyligen drömde jag en hel story. Med dramaturgin klar och allt, inledningsscen, vändpunkter och klimax/slutscen. Det har aldrig hänt tidigare. Visst att jag drömmer mycket, men det är sällan organiserat och tydligt. Bara en massa röra från dagens tankar och framtidens oro. Det här var en helt annan upplevelse, magiskt.

Jag skrev ner drömmen som lämnade kvar ett starkt känslomässigt eko inom mig. Storyn är stark, fin och lika vacker som tragisk i en dystopisk värld där mitt kärlekspar får erfara konsekvenserna av samhällets struktur. Jag MÅSTE börja skriva på den här. MÅSTE. Det känns som ett tecken från ovan, att få hela ”paketet” så här levererat. Det skulle kunna bli en hel roman – där jag visserligen skulle behöva bygga ut och lägga till fler scener som inte var med i min dröm. Men jag tror det är en novell. En relativt lång novell, men ändå en novell. Och jag tror den kan passa till min novellsamling som kommer placeras i genre fantasy/magisk realism utöver att röra sig bland temat: olika varianter av fångenskap/förtryck/sexuellt våld.

Igår kväll började jag. Först var det så jag darrade av att glo på det tomma dokumentet med rubrik och arbetstitel DYSTOPIN. Ett slags tillstånd av vördnad och hybris. Det är så bra att jag är rädd. Rädd för att något liknande redan är skrivit och jag blir anklagad för stöld. Rädd för att inte göra idén rättvisa, att drömmen/idén/kreativitets guden ska bli besviken på mig. För att ha bra idéer är en sak, att omsätta den i ord, bra ord, som faktiskt berör läsaren, är något helt annat.

Hur som helst. Det blev 2 500 ord och jag är igång 🙂

Hybris

Jag har redigerat/skrivit igenom mitt romantiska feelgood manus och det ÄR SÅ BRA! Hehe 🙂 Man får vara glad, så länge man får vara glad, tvivlet och jante lär ju komma ändå.

Annars är det inte helt ovanligt att jag kan se det ”dåliga” med berättelsen/texten så här i efterhand, men nu tyckte jag det var riktigt bra. Det känns att jag har något här. Manuset är kommersiellt. Lätt att genreplacera och gjord för ljudboken. Så jag har gjort ett visst avkall på språket då jag lagt in ”sa hon/tänkte hon” lite oftare än vad jag vanligtvis skulle ha gjort för att underlätta för ljudbokslyssnare.

Så. Nu sitter jag här och är lite tom. Som om jag använt alla bra ord/formuleringar och gestaltning så det finns inget kvar till nästa projekt.

Och så funderar jag på vad jag ska göra med manuset nu. Det är redo att möta läsare. Eller ska jag köra lektör först? Dyrt med lektör oxå, behöver fördela pengarna och inte bara pumpa in för mycket i vartenda manus jag skriver … Men nu är det lite skrivpaus, ska försöka läsa och fundera på vad nästa grej är. Blir det en dystopi, eller en novellsamling?

efter sol kommer regn

Ibland vinner man, ibland förlorar man. Ganska ofta faktiskt. Det mesta?

Fick veta att jag inte kom med i Faktums novelltävling och det är en förlust som verkligen kändes tråkigt 🙁 Jag jobbade så hårt med novellen, älskade resultatet och tyckte att vinsten var så viktig eftersom FAKTUM är ett så viktigt sammanhang. Det hade varit en ära att få vara med …

Man dom hade fått in 320 bidrag. Jag vet att konkurrensen är hård. Men den här förlusten ligger nu som deppig klump i magen. Men så är det. Skrivlivet skriver vidare.

Vinster

Glömt att skriva om mina två senaste vinster 🙂 Det var novelltävlingen på tema ”Sommarväsen” och tema ”Musik” som jag fick med mina bidrag i 🙂 Så kul 🙂

Jag älskar verkligen mitt bidrag till ”Musik”, skulle kunna skriva en hel bok baserat på den novellen.

Annars har det faktiskt mest varit en del förluster såhär i början på året 2021.

Ny novelltävling

Miders förlag har en novelltävling, ganska fri tolkning. Inget tema eller särskilt ämne, ingen specifik längd. När jag frågade förlaget fick jag svar om att novellerna kan handla om ”livet” och ”Ingen renodlad genre”.

Hm. Ska kolla vad jag har för texter, om något kan passa ”livet” 🙂 Lite väl mycket fantasy och sånt … så det går väl bort.

Du kan själv läsa mer här, om det känns intressant; https://miders.se/hem/manus.html

Manus tävling

Hittade en manustävling för barnböcker med deadline 31 oktober. Hm. Jag har ju två barnboksmanus i byrålådan. Kanske damma av dem? Kan ju alltid chansa och skicka in…. Fast jag vet inte om jag tycker de är bra nog. Vill kanske skriva nytt. Men hinner inte om det oxå ska bli riktigt bra. Jag får fundera lite. Blir du nyfiken kan du läsa mer här: https://www.betapedagog.se/kampanjer/manustavling?fbclid=IwAR06WBOEBIXeGpXedWAUvWi14z5wWrPBO3W2_pzpa9RaJYGzJiTH01oMVFo

Manus till förlag. Igen.

Jag har skickat iväg manus ”Drama i triangel”, till förlag IGEN! Detta manus lektörsläst tre gånger och genomjobbat med redaktör TRE gånger. Ändå vet jag att det bara kommer få standardrefuser. Suck.

Deppigt. Förr var det kul att skicka manus till förlag. Nu är jag bara grinig och sur när jag gjort det. Det känns så j*la lönlöst. Att manuset ens ska få en chans och bli läst i en hög med typ 3000-5000 manus eller nåt. Nä, det är bara att glömma.

Att jag är så bitter och arg på det här manuset är nog för all tid jag lagt på det. Ingen annan text (av tio andra manus) har jag lagt ner så här många timmar på. Inget annat manus har jag lagt så mycket pengar på, typ 30 000 kr! Usch. Det är så mycket investerat i det här manuset att det betyder FÖR mycket. Jag brukar annars kunna släppa taget och skriva nytt. Har hundra andra idéer och böcker jag vill skriva … Ändå är jag fixerad vid den här berättelsen.

Det som är bra är allt jag lärt mig på detta dyra och havererade projekt. Jag har lärt mig vikten av dramaturgi och att stolpa upp berättelsen INNAN jag skriver den och investerar massa ord och tid på kapitel jag sedan måste stryka. Omarbetningarna har kostat mest energi. Så mycket misstag jag gjort och aldrig vill uppleva igen. Det har varit brutalt. Att döda sina älsklingar har varit högst viktigt och fruktansvärt jobbigt. Men utan ”min” lektör och redaktör hade manuset inte nått den kvalitén den har idag och jag skulle inte lärt mig lika mycket. Lärdomar jag har tagit med mig in i alla andra manus jag skrivit efteråt.

Jag hatar ”Drama i triangel”, vill inte se åt texten igen (säger jag nu efter senaste omarbetningen). Men jag älskar samtidigt mina karaktärer, särskilt min galna antagonist. Jag hoppas att manuset någon gång, på nåt sätt ändå ska bli tillgänglig för läsare för mina karaktärers skull.

Så. Nu är det bara att invänta refuser och fortsatta med andra manus.