Tillbaka till jobbet

Jag kan inte fatta att jag varit föräldraledig i ett år och ska tillbaka till jobbet imorgon! Det är galet. Min lilla bebis fyller snart ett år. Och även jag blir snart ett år äldre …

Fantasier om tjänstledighet i olika former avlöser varandra hett nu. Jag vill inte börja jobba igen. Jag vill ha mina tankar ifred och bara fundera på mitt skrivande. Hur jag ska orka jobba heltid och ha ork för barnen och sedan skriva kreativt, det kommer inte funka. Och det får väl vara så just nu. Jag ska vara lite mer ledig i sommar och får skriva ikapp mig då, men det är hemskt så olycklig jag blir av tanken på att inte skriva. Så, som sagt, jag fantiserar ivrigt på hur det skulle vara med någon form av tjänstledighet. Det kostar ju pengar eftersom jag då inte tjänar pengar – så det måste jag räkna på. Hur mycket sparade medel kan jag lägga på detta? Men jag blir alldeles varm och lycklig när jag tänker på det. Om så bara en dag i veckan att få skriva på. Det är ju väl värt – tid är ju oxå något som måste investeras i skrivandet. Inte bara kostnader för lektörer och sånt. Sedan har jag ju ingen aning om jag någon gång får tillbaka mina investeringar mätt i yttre framgång. Det blir kanske inte publicerade böcker och även om det blir det – så kanske ändå ingen läser dem. Men det gör inget, för jag vill skriva ändå. Varför ska jag annars leva? Vad är meningen med allt om jag inte får skapa och uttrycka mig?

Magisk kväll

Kvällen var magisk. Först en svullen fullmåne (nästen, igår var den fullkomlig enligt kalendern) som sken så starkt och magisk, men bilden ger ju såklart inte rättvisa för denna strålkastare.

Jag vill skriva en novellsamling inom magisk realism, en typ av fantasy, och har funderat på att månen ska spela en roll/röd tråd genom novellerna och den fullödiga månen jag såg ikväll var som ett tecken från universum. Go for it!

Sedan en uppvisning från fåglarna. Jag och Emma (min dotter 6 år) stod ute vid klockan 18.00 och bevittnade denna magiska föreställning.

Science fiction

Jag tror att sci fi är bland det svåraste att skriva och en genre jag inte behärskar överhuvudtaget. Inte om berättelsen verkligen ska förankras i vetenskap och teknologi och kännas ”äkta”. Jag kan ju ingenting om sånt där eller har rätt vokabulär.

Så därför tänkte jag läsa en bok inom genren, för det har jag aldrig gjort. Nu har jag ingen önskan om att skriva sci fi, men allt skrivande/läsande är lärande och utvecklande. Valet föll på ”Enders spel”, av Orson Scott Card.

Jag ska oxå passa på att göra en beställning på Adlibris från bokrean 🙂 Kul!

Ord och utkast

Jag jobbar just nu igenom första utkastet på min romantiska feelgood och funderar kring det här med längd. Mitt första utkast hamnade på ungefär 65 000 ord. Alltså väldigt kort. Som boksidor skulle det kanske landa på 200. (Mitt manus ”Hämnd, älskade hämnd” är på 70 000 ord och det blev ungefär 250 sidor).

Så det jag gör nu är att fylla i vissa researchluckor – check. Och sedan försöka stanna kvar i scenerna och brodera ut dem. Lägga till miljöbeskrivningar där de saknas eller är tunt. Nu tycker jag personligen inte om för långa miljöbeskrivningar när jag läser så det kanske är en anledning till att jag själv skriver ganska fattigt där.

Min målsättning är att gärna komma upp till 75 000 ord, och om inte, så i alla fall över 70 000. Vi kan konstatera att jag INTE skriver några tegelstensromaner… hehe. Det får mig ibland att fundera på vad jag egentligen vill säga med texten, berättelsen och dess tema. Inte tillräckligt mycket? Inget intressant? Är alltid tjocka böcker = bättre?

En av mina favoritböcker, Alkemisten av Paulo Coelho, och som är en av världens mest sålda böcker, tror jag landar på ca 50 000 ord eller inte ens det (knappt 200 sidor i pocket). Så den är förvisso kort 😊

Men varför skriver jag så kort? Jag tror att jag har bråttom. Första utkastet brukar ta tre – fyra månader och jag skulle antagligen halvera den tiden om jag fick jobba heltid och ostört med bara skrivandet. Jag vill framåt och fokuserar mer på den yttre berättelsen, intrigerna, för att se så allt hänger ihop och kommer till ett slut. Sedan behöver jag gå tillbaka och fylla ut. Egentligen inte problem med det här arbetssättet. Det funkar för mig. MEN efterarbetet är så tråkigt!

Det som är bra med arbetssättet är att jag kan analysera hela berättelsen/ synopsen och flytta scener/kapitel och se vad som fattas eller strykas. Och det är just strykningen som är lättare att göra i det här skedet med en dåligt/hastigt skriven text – än när jag jobbat länge och filat på en scen/kapitel. Då gör strykningar mer ont.

Novell för mig

För att få skapa något nytt funderar jag på att skriva en novell bara till mig själv. Jag skapar alltid noveller för andras skull, veckotidning eller efter temat i någon novelltävling, nu vill jag skriva för mig själv.

Jag har flera idéer till en egen novellsamling. Det skulle vara så kul där jag bestämmer tema och ALLT.

Längtan

Det bultar inombords efter att få skriva på något nytt. Nu när jag jobbat igenom inlagan för ”Hämnd, älskade hämnd” och väntar på att kunna göra nästa genomgång behöver jag något att skriva på. Jag kan inte låta det gå mer än en dag utan att skriva. Så nu har jag tagit tag i ”Drama i triangel”, men behöver pausa eftersom texten måste vila och då har jag gått tillbaka till min romantiska feelgood för redigering. MEN DET ÄR SÅ TRÅKIGT!

Jag riktigt känner hur hjärnan skrumpnar ihop på nåt sätt. Deppig är jag oxå, lite låg den här veckan. Vet inte riktigt varför. Kanske för att redigering är så trååååååkigt … hehe. Grejen är den att jag MÅSTE träna på att skriva klart och det innebär att redigera. Annars har jag ju skrivit flera manus helt i onödan om jag inte går hela vägen i mål ….

cool manustävling

Saga Egmont kör igång en manustävling nu under 2021 med deadline 1 dec 2021. Första pris är ett förlagskontrakt! Vilken DRÖM!!! Åh, vad jag önskar att jag skrev deckare! Varför gör jag inte det? Jag läser ju inte ens deckare, inte särskilt ofta i alla fall och helst inte… hehe. Men jag har tio manus i ”byrålådan” och inte ett enda av dem duger för den här tävlingen och den här möjligheten. Skit oxå 🙁 Jag längtar och väntar på ett feelgood manus tävling eller relationsroman-tävling alt, skräck/fantasy. Jaja. Kul för er andra som skriver inom den här genren, läs mer om tävlingen: https://www.sagaegmont.com/sweden/tavling/

Alla hjärtans dag

Och bästa presenten. En bok som jag längtat efter att läsa. Svärmodern, av Moa Herngren. Hon är verkligen en favoritförfattare 🙂 Önskar att hennes karriär var min karriär… hehe.

Annars har jag precis gått igenom hela inlagan av mitt debutmanus en första gång och skickat i väg för justeringar. Sedan ska jag gå igenom ALLT EN GÅNG TILL!!! Jösses alltså. Åh, vad det värker i mig efter att få skriva något NYTT snart istället för detta redigerandet. Jag har redan börjat skissa lite på en egen novellsamling, det hade varit kul 🙂

Inlagan

Det är galet overkligt, pirrigt, kul och nervöst. Men jag har nu fått inlagan för manuset ”Hämnd, älskade hämnd”. Jag sitter nu och jobbar/redigerar och småpillar med texten i själva inlagan, alltså det som gör word-dokumentet till boksidor. Det är verkligen kul att se min text i dessa boksidor, det gör det hela mer verkligt 🙂

260 sidor landar boken på. Alla mina 70 tusen ord = 260 sidor. En kort bok … hehe. Men jag gillar korta böcker 🙂

Så här ser det ut:

Drömmar

Jag har haft en dålig natt i äkta småbarnsanda. Inte fått många timmar sömn, och de få timmar jag fått har varit upphackade. Men efter midnatt drömde jag inledningen på en novell. Den var obehaglig, riktigt obehagligt med förtäckta hot och våld. När jag vaknade låg jag vaken i över en timma och försökte komma tillbaka in i drömmen. I ett tillstånd av sömnig vakenhet drömde/fantiserade jag färdigt drömmen med ett blodigt slut. Sedan, där på natten vid klockan 02.00 får jag för mig att den här idén har redan skrivits. Stephen King har redan gjort den här…

Kanske var jag inte riktigt vaken när jag grunnade på drömmen och huruvida någon redan skrivit den. Hur som helst. På morgonen skrev jag ner drömmens början och mitt efterkonstruerade slut. Och idén är fortfarande bra. Nu, flera timmar senare, är det fortfarande bra. Annars kan idéer jag får om natten vara toppen just då i mörkret, men inte vara lika bra sedan. Dessutom kan jag inte alls komma på att King har skrivit den här berättelsen, inte alls. Men nåt känns bekant… Kanske för att få historier är helt egna, det mesta är ju redan berättat.

Att få idéer genom drömmar är i vilket fall som helst mycket ovanligt för mig. Det händer typ aldrig. Novellen passar eventuellt in i en novellsamling jag vill skriva. Åh, vad sugen jag är på att skriva nu! Men har inte tid. Måste sitta med andra manus och redigera, blä!