träffsäker research

Idag har jag varit på en privatgenomgång av vapen och inklusive skytte 🙂 Det var svårt! Jättesvårt och jättekul. Och jag träffade faktiskt mitt i tavlan. Mer av tur kanske….

Och jag måste självklart tacka Jönköpings Pistolskytteklubb för engagemang och en otrolig eftermiddag 🙂 Nu har jag mycket upplevelser att smälta och skriva ner. Man kan ju tro att jag skriver deckare och det gör jag inte. Men trots det så dyker det upp ett och annat vapen i berättelserna och det är det ju bra att veta hur en Glock 17 faktiskt känns i handen, hur skottet låter (jättehögt!) och hur hårt rekylen stöter ifrån.

Omslag

Vi har omslaget klart till ”Hämnd, älskade hämnd”, och manuset ska till sättning. Sjukt galet nervöst. Kan inte fatta att den här verkligen ska bli en bok 🙂

Stor del av tiden har jag faktiskt ganska ont i magen. Jag trodde aldrig att det skulle kännas så här på vägen till debuten. Men det är så pirrigt och inte på ett skönt sätt… hehe. Jag är verkligen orolig för vad folk ska tycka, precis som jag är orolig för att ingen ska läsa heller.

Kanske är det för att detta är min första bok. Den representerar ALLT. Alla skrivtimmar som måste vara bortåt ett par tusen sedan 2015, all tid från familjen och annat kul som jag struntat i, alla ord jag skrivit (nästan 800 000 tusen) för att komma dit jag kommit. Alla känslor, alla förhoppningar, all besvikelse i och med alla refuseringar under åren som gått. ALLT är instoppat i det här manuset som ska få bli en riktig bok. Men jag tänker att känslorna lägger sig. Det är ju bara lite text.

annorlunda skrivtävling

Fick tips om Förlaget Multatuli som deras skrivtävling. Inte en novell, så som det brukar vara, utan en ”romanintrig”. Den behöver bara vara på 2-3 sidor och vinsten är att få stöd/handledning att skriva färdigt roman och det i sin tur kan leda till utgivning 🙂

Låter det intressant, läs mer här: https://multatuli.se/aktuellt/

Detta skulle absolut vara intressant för mig. Jag älskar att ”bygga” berättelser, strukturera stommarna och ”outlina” storyn innan jag skriver den. Ett arbetssätt som gjort mig snabb och sparat arbete i redigeringen sedan då de stora, viktiga delarna sitter där de ska. Men det tog mig några manus och några hundra tusen ord att komma fram till detta arbetssätt. Där är alla olika. MEN om detta är en tävling för mig är inte givet då detta är ett politiskt förlag. Och romanen ska prägla detta. Jag har faktiskt ett gammalt manus, mitt ”socionom-manus” inom genre: Socialrealism. Typ. Jag har aldrig riktigt vetat vad jag ska göra av det. Tyvärr följer manuset inte mallen för den dramaturgiska kurvan – jag jobbade inte så då + att det är en del av storyn. Att inte vara så där klassiskt uppbyggd med klassisk karaktärsutveckling. Min huvudperson förändras inte alls. Hm. Får fundera på detta. Jag har ju en hel del annat som ska skrivas på under våren….

Lyckliga tulpaner

Det finns ingen bukett blommor som gör mig så lycklig så här års som en bukett tulpaner 🙂 Det andas av ett löfte till våren (för jag hatar januari och februari).

Jag vill inte skryta om att jag har världens bästa man som kommer hem med tulpaner på fredagar, men när det väl händer så har jag faktiskt det. Ja, annars oxå såklart. Tänk att vi till sommaren har varit ihop i 10 år! Jösses. 10 år. Och att det känns lika underbart som den där första tiden, fast på ett mer tryggare och djupare sätt 🙂

Deadline

Idag är det deadline för att skicka in manuset ”Hämnd, älskade hämnd” till förlaget. Jag var klar tidigare i veckan … Men i fredags så började jag på sidan 1 igen med att skriva igenom manuset. Det är typ femte gången jag går igenom texten sedan i julas! Nu går ögonen i kors. Jag är drygt halvvägs (200 sidor manus), men då det är deadline idag så kommer jag inte hinna klart. Egentligen är jag ju ”klar”. Eller klar, och klar. Vem fan blir klar med ett manus liksom? Jag kan tydligen sitta hur mycket som helst med den här texten, så nervös över att den ska ut bland folk och kunna läsas av andra. Det gör mig så nervös att jag inte vågar släppa ifrån mig texten, men nu är det som sagt deadline idag. Och faktiskt inte det sista jag ser av manuset. Förläggaren ska titta på det och återkomma. Jag får fler chanser 🙂

Ändå är det helt otroligt att det fortfarande går att peta i texten, att jag fortfarande hittar småfel. Kan ändra en mening, eller ett helt stycke, till det bättre.

Samtidigt. Det ska bli skönt att släppa texten. Är så trött på den. Blä. Ska ta några dagar ledigt och ägna mig åt praktiska saker, inget skrivande. Hehe. Ja, det kan jag ju få tro i alla fall.

Trista redigering

Åh, så jag börjar tröttna på den här trista redigeringen! Ett jobb som aldrig verkar ta slut. Jag hittar hela tiden meningar att ändra på, text att stryka, ord att lägga till och så vidare. Men visst blir det mycket bättre. MYCKET BÄTTRE! Läste någon som skrev att en bok är till 20 % att skriva själv boken sedan 80% att redigera boken. Och redigering som är så tråkigt.

Jag längtar så oerhört efter att få skriva på en ny roman. Jag har flera stycken idéer som väntar på att jag ska ägna dem uppmärksamhet. Det finns så mycket berättelser och teman jag vill utforska. Den här redigeringsfasen börjar faktiskt bli lite deprimerande.

Ibland tänker jag, att jag bara skulle skriva ”ur mig” mina berättelser och liksom skita i att redigera färdigt dem. Bara dra vidare till nästa. Inget av det skulle ju bli utgivet på det sättet, men jag skulle ju ha kul 🙂

Hennes gröna ögon

Började läsa den här boken: Hennes gröna ögon, av Anne Liljeroth. Omslaget är verkligen himla fint.

Jag hann otroligt nog två kapitel 🙂 Snacka om att bli bra på att läsa med ett öga i boken och ett öga på barnen. och boken känns som något för mig, gillar den hittills.

Fortsatt redigering

Idag fick jag ett stort blått kuvert på posten från Bokförlaget Mormor innehållandes mitt manus ”Hämnd, älskade hämnd.”

Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta sig igen och igen framför datorn och fortsätta redigera ”manuellt” sida efter sida 🙂

Känslan just nu är tvekan på om jag någonsin blir klar, hittar alltid en mening att peta på. Det verkar inte spela någon roll hur många gånger jag skriver igenom texten, det blir ju aldrig klart.

Noveller och tidiga mornar

Vaknade i morse, ofrivilligt får väl sägas, av bebisen som snurrade runt och lade sig på mig vid 05.35. (Vi samsover) Medan han ammade låg jag där och funderade med sömnen fortfarande grusig i skallen. Och då fick jag plötsligt en novellidé till novelltävlingen ”Tappa masken” som arrangeras av Tistelblomman.com

Jag hade inte tänkt skriva ett bidrag till den tävlingen då jag har andra tävlingar jag redan prioriterat och dessutom måste jag i första hand redigera och fixa det sista med manuset ”Hämnd, älskade hämnd”. Men när en idé bara kommer så där, och känns å j*vla bra … Då är det bara att skriva ner den. Hm. När jag nu ska få tid till det. Kanske i morgon när jag inte längre är ensam hemma och kan få lite hjälp.

Annars dammade jag två noveller för kommande tävlingar med deadline i februari och 1 mars. Och vad bra dom var! Ibland kan några veckor vila från en text göra att man ser hur dålig den är, men den här gången var det två riktigt bra noveller. Tycker jag själv i alla fall 😊 Den ena ska till Faktums novelltävling och där förstår jag att mitt bidrag inte har en chans. Strunt samma. Jag älskar novellen och ska bara redigera och lyfta språket det där sista, sedan skicka in den. Och när den högst troligt förlorar där så vet jag att den kommer få en ny chans någon annan gång i ett annat sammanhang.

Jag brukar försöka göra så när jag ska delta i novelltävling. Att försöka få en idé så fort om möjligt (vilken brukar lösa sig när jag intensivt tänker på tävlingens tema) och skriva ur mig den. Sedan får novellen ligga så länge det är möjligt beroende på deadline, ibland två månader, ibland bara ett par veckor. Men den där tiden ifrån texten har jag märkt är så bra.

Då Viktor vaknade alldeles för tidigt även för sitt eget bästa blev han trött fort, gav mig ett kortare skrivpass när han sov en halvtimma före klockan 8. När han vaknade tog vi en promenad. Det är verkligen något magiskt i den här stillheten som finns vid klockan 8 en lördag. Luften var still, marken frusen och lugn, alla energier runtomkring slumrade och mina tankar fick sväva långt och fritt.

Inte lätt

Det är bara jag och Viktor (ålder: 10 månader) som är hemma. Lätt att försöka beta av några sidor i manuset ”Hämnd, älskade hämnd”. Suck. Idag vill han inte sova så mycket … hehe. Det är som det är.

Ändå blir jag frustrerad. Jag vill bli klar med den här genomgången av texten så jag sedan kan hinna med några noveller som väntar på redigering innan deadline för tävling. Men jag låter mig inte skriva på något annat förrän jag är klar!

Det här inlägg kunde jag i alla fall skriva med honom i knät 🙂