Vila i frid

Idag har jag ägnat min skrivtid (tiden som bebisen sover) på att försöka komma in i mitt nya manus ”Mitt liv är bra som det är, tack.” Detta manus hamnade på paus när ett annat (gammalt) manus blev antaget av förlag. Och nu när det ligger hos redaktör och jag väntar på återkoppling måste jag skriva på något annat. Jag kan ju inte ta det lugnt någon längre tid. Det räcker med en dag eller två. Jag har redan fixat två längre noveller till två kommande novelltävlingar och fått iväg dem.

Så. Nu behövde jag bara komma in i nya manuset igen, som jag är typ halvvägs i (ca 44 000 ord). Och det var väldigt vilken babblig huvudperson jag har att göra med. Många ord. Får väl se över det sedan i redigeringen … Hur som helst. Det är inte bra att vara ifrån sitt projekt. Jag tror Stephen King sa det (säkert bland flera) att man riskerar att tappa kontakt med berättelsen och jag instämmer. Hans råd om att skriva ett första utkast relativt snabbt, på typ 3-4 månader, är klokt. Nu har jag inte tappat kontakten helt med detta manus, men så skulle det kunna bli för jag behövde ägna en dag åt att komma in i det.

Jag märker att det inte är att skriva det där första som tar längst tid, och gör att en bok ( i alla fall för mig) tar 2-3 år att få bra. Nej. Det är tiden MELLAN faserna. För när ett manus får vila … oj oj vad det händer grejer. Det fattade jag inte förut. Det är mycket lättare att redigera i ett manus som fått vila. Att det finns så mycket potential i den här vilan – det är den som tar tid, om det ska bli bra, det vill säga. Jag förstår det nu och ska alltid, från och med nu, låta mina manus vila i frid mellan varven 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *