Var det bara en dröm?

När jag vaknade i morse runt klockan 6 infann sig den där märkliga känslan efter en dröm som kändes för bra för att vara sann, så då var det väl bara en dröm? Men i takt med sekunderna och stigande vakenhet så spelade jag upp telefonsamtalet för hundrade gången i huvudet sedan i går eftermiddag. Ett telefonsamtal som jag fantiserat och dagdrömt om så mycket att även det gav det riktiga samtalet ett slags drömlikt skimmer. Var det verkligen på riktigt?

Ja. Det var det 🙂 Att få prata med en förlagsperson om ett manus, ett manus som förlagspersonen verkligen gillade, är en dröm och helt overkligt, men den här gången inte bara en fantasi i mitt huvud 🙂 Jag är så lycklig och stolt över hur hårt arbete lönar sig.

Inget är klart än. Jag vet förhoppningsvis mer i nästa vecka och skriver mer då exakt vad det handlar om, men oavsett hur det går så betydde den här personens feedback så otroligt mycket för skriv-självkänslan 🙂

2 reaktioner på ”Var det bara en dröm?”

  1. Men så roligt! Grattis. Jag hittade in på din blogg idag efter att jag sökt på ”hur långt ska ett bokmanus vara” och så av en tillfällighet så har du precis fått det där efterlängtade telefonsamtalet. Jag sitter själv med sida fyra i mitt första alster som tagit många år att börja skriva på men som känns spännande att äntligen ta tag i. Håller tummarna för ditt kommande projekt!

    1. Hej, ja den där frågan har jag oxå googlat mycket på 🙂 Själv är jag ju ingen som skriver särskilt långa manus 🙂 Kul att du börjat skriva, det är underbart kul när man fastnar och lika jobbigt oxå 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *