Väntans tider..

Jag har skickat in fem noveller till en veckotidning och det är så jobbigt att vänta  på besked. Jag lägger så stor betydelse i svaret som kommer. Refus eller antagen. När mejlsvaret väl ligger där i inkorgen får jag ett glädjepåslag samtidigt som jag mår mycket illa och magsäcken liksom knyter ihop sig av fasa för att svaret. Varför utsätter jag mig för det här? tänker jag alltid i samma stund som jag öppnar på mejlet.

Tänk om redaktören inte köper en endaste av de fem novellerna?

Ibland tänker jag att jag ger skrivandet för stor betydelse. Även om skrivandet betyder allt samtidigt som det betyder ingenting.

Skrivandet blir ibland (alltid) för allvarligt och stort. Jag behöver påminna mig själv om att det jag skriver bara är på låtsas, bara är på lek.

4 reaktioner på ”Väntans tider..”

    1. Jag har skickat till Hemmets journal, men bara blivit refuserad efter lång svarstid. Allas och Allers har jag inte alls fått svar ifrån 🙁 Så Året Runt är jag där det har gått bäst och jag har ”lyckats få in en fot”, nu gäller det bara att hålla foten kvar i dörrspringan…

    1. Hej, jag hoppas oxå på antologierna, men konkurrensen är ju stenhård, många bra skrivande människor där ute som skickar in. Jag håller tummarna för oss två 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *