Vändpunkter

För exakt fem år sedan började jag utforska min gamla dröm om att skriva böcker. Jag var föräldraledig med min dotter, då runt fem månader gammal, och jag älskade att vara hemma, men började känna mig mentalt understimulerad. På barnvagnspromenaderna dök de där gamla fantasierna upp om alla böcker jag skulle författa. Hur svårt kunde det vara egentligen?

Barnvagnspromenader, nu med sonen 5 månader, fungerar precis som då … Kreativ reflektionstid.

Efter att tagit mig en seriös funderare där i augusti 2015 över vad jag ville med mitt liv. Vad gjorde mig lycklig? Vad drömde jag om? Varför försökte jag inte ens att uppnå det? Vad var jag rädd för? Och så vidare. så satte jag igång. I september öppnade jag dokumentet med senaste projektet från fem år tidigare. Jag har alltid varit väldigt bra, i ett rus av flow, på att skriva inledningen till blivande böcker, men övergivit dem så fort storyn krävt mer av mig. Inte orkat sätta mig och skriva när det oxå är tråkigt.

Nu i efterhand vet jag att det stora klivet från jobbet till att vara hemma med inte bara min dotter, utan oxå med mig själv = mycket tid att tänka och få distans till det vanliga ekorrhjulet är en av de viktigaste vändpunkterna i mitt liv.

Tack och lov för att jag var naiv i början och bara skrev på utan att fatta dramaturgi, vad gestaltning verkligen innebär, undertexter och så vidare, samt hur mycket refuserad jag skulle bli. Jag hade aldrig börjat skriva, om jag fattat hur långt ifrån allt jag var . Det är under skrivandets gång, manus efter manus, novell efter novell, jag lärt mig mer och mer och varit redo för nya tekniska kunskaper i hantverket att skriva. Som den otalang jag är, gick det inte att kunna allt från början, och jag kan fortfarande inte allt. Jag har fortfarande så mycket att lära och utveckla vilket gör att det aldrig blir tråkigt eller ”lätt”. Fast det är lättare att skriva ett manus nu, med alla redskap och erfarenhet jag nu har mot då, 2015.

Och tack och lov för att jag skrivit på och inte låtit refuseringarna krossa drömmen. Det har blivit några bokmanus, precis påbörjat mitt tionde och det var inte meningen att vissa av de tidigare manus skulle få bli böcker, de fungerade som övning. Utöver att skriva manus för byrålådan har det blivit en sådär 30 publicerade noveller. Hittills 😊

Och mina två största lärdomar från de här fem åren är:

  1. Skriv på och mer och mer. Ju mer text som skrivs, ju bättre blir man. Även om det inte blir publicerat, skriv nytt, skriv mer!
  2. Professionell feedback. Jag kan inte med ord beskriva hur betydande och utvecklande vissa lektörer varit för mig! Det har inte ändrat ”min röst” – snarare hjälpt mig vaska fram den och gjort mig bättre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *