utsättas för ”kritik”

Tidigare tänkte jag att det var främst kritik i form av refuseringar som jag skulle utsättas för (och fortfarande ständigt utsätts för), men även i samband med publicering utsätts texten för ”kritik”, fast jag ska inte se det som kritik.

Som i samband med att mitt novellbidrag, till en  novelltävling där den oxå var en av vinnarna, fick jag frågan om jag kunde tänka mig att skriva slutet. Min reaktion: Va, skriva om slutet?! Nej, hela novellen bygger på det slutet, i sånna fall skulle det inte vara samma novell, det skulle döda (inte bara huvudpersonen) utan oxå textens själ! Så här svarade jag ju såklart inte, utan lydigt satte mig och skrev om slutet med en motvillig klump i magen. Självklart ska jag skriva om slutet. För det är så livet ser ut, man kompromissar, och jag är inte i position att förhandla, publiceringssugen som jag är… förresten är det bara text! Jag måste sluta ta mig själv så stort allvar… och nu får jag faktiskt säga att novellen med det nya slutet blev bättre!

 

Men så fick jag besked igår om att min sålda novell som ska publiceras i Året runt har genomgått en redigering där en katt tillkommit och namnet på huvudpersonen ändrats… jag lämnar det osagt vad jag tänker om detta, huvudsaken är att novellen får bli fysisk och tryckas på riktigt papper i en riktig tidning 🙂

Men jag har insett att här gäller det att inte göra texterna för personliga och vara för rigid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *