Tidrapport

Då har jag räknat ihop veckans timmar investerade i författardrömmen. Jag har lagt 16 timmar på att skriva (och då har jag inte räknat med bloggandet), och 6 timmar på läsning. Det var fler skrivtimmar än jag trodde, men mindre lästimmar.

Det är inte idealt att ta tag i författardrömmen när jag är i en intensiv småbarnsfas. Jag började skriva ”seriöst” när min dotter var runt sex månader, september 2015. Det var väl mammaledigheten som, jag för visso uppskattade, men även väckte behov av mer intellektuell stimulering än amning, samsovning, blöjbyten, babysång och mammagrupper kunde erbjuda.

Det skulle vara så enkelt att säga, nej, nu tar jag en paus, jag sover inte om nätterna, är stressad och trött. Punkt slut. Jag kan börja skriva igen när livet är i en bättre fas. Och när är det? Om jag vinner på lotto och kan säga upp mig från mitt ”riktiga” jobb? Om fem år då jag kanske har ytterligare ett till barn? Om femton år när barnet/barnen börjar bli stora och självständiga? När jag är pensionär? Nej, det är precis en sådan fälla jag inte ska gå på. Att om bara livet förändras, om ett sedan kommer jag ha tid, massor av inspiration och skriva den stora romanen. Sedan kommer inte. Sedan existerar inte.

Jag skriver här och nu.                                                                                                            För att jag måste.                                                                                                                        För att jag inte kan annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *