Tankar under processen

Jobbar ju då med manuset ”Hämnd, älskade hämnd” (tidigare kallat ”Änkan”). Manuset ska ju få bli riktig bok, hoppas jag, nästa år 🙂 Kan ju inte riktigt tro att det är sant, att det händer nu, och tror på det när jag har boken i min hand.

Hur som helst, det är mycket tankar och känslor i omlopp och som håller mig vaken om nätterna. Jösses. Jag hade inte föreställt mig detta i mina dagdrömmar om bokkontrakt, men det är mycket jobbigare och känslomässigt utmanande, än jag trott.

Jag är så rädd för att det inte ska bli bra. Nu när jag arbetar med texten så blir jag osäker, är det bra? Förstår man det här? Och så vidare. Dessutom kommer åsikter från förlag, från redaktör, från mig själv, och alla blandas. Hur ska jag våga släppa taget om texten och berättelsen? Nu går jag nästan in och överförklarar saker för jag är rädd inte bli förstådd. Jösses. Det blir ju självklart mycket sämre att göra så. Det går faktiskt att redigera sönder ett manus, det har jag nästan varit med om innan.

Men detta tvivlande alltså. Just för att det är min debut så vill jag att det blir bra, jag vill ha perfektion. Och det är en orimlighet! Alla kommer inte gilla boken, kanske ingen ens läsa den. Vad är det värsta som kan hända? Att det går dåligt? Ja, kanske. Jorden kommer inte stanna för det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *