Svackan stannar kvar

Fick tillbaka lektörsutlåtandet (för andra gången, men ny lektör) för manuset ”Drama i triangel”. Detta manus som jag jobbat och investerat mest i (både tid, arbete, pengar och testläsare). Och det börjar bra: ”Nu har jag läst ditt manus. Det här var ett knepigt utlåtande att skriva, eftersom manuset på olika sätt är oerhört bra skrivet av en intelligent författare. ”

Sedan följer tio sidor av mer eller mindre sågning av manuset. Tänk så olika det kan bli jämfört med förra lektören. Mer eller mindre deprimerad och gråtfärdig har jag knappt kunnat ta till mig utlåtandet. Jag behöver låta det vara ifred och jag behöver få distans. Dels så jag inte bara avfärdar allt pga sårat ego, men dels så jag inte bara ändrar en massa och ”förstör” mitt manus, min grundidé. Känner mig inte alls förstådd… och det mesta i utlåtandet håller jag just inte med om.

Usch, så trist. Nu vågar jag ju verkligen inte skicka manuset till förlag. Det känns kasst just nu.

2 reaktioner på ”Svackan stannar kvar”

  1. Finns det något rätt eller fel när det gäller ett manus? Eller är det bara olika tycke och smak även för lektörer, precis som för den ”vanliga” läsaren? Hårt och svårt att utsätta sig för bedömningar. En förutsättning så klart, men ändå… Klokt att försöka få distans och behålla den ursprungliga idén och tanken ❤️

    1. Klart det finns åsikter, men som utbildad lektör borde man kunna lägga eget tycke och smak åt sidan (till viss del i alla fall) och bedöma utifrån det professionella. Men helt fritt från tycke och smak blir det väl aldrig…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *