Slakt

Den här söndagen har jag börjat på mina nya feelgood-roman. Och tänkte damma av mitt alldeles första bokmanus jag skrev 2016. Har inte sett åt det sedan våren 2017 då det skickades till förlag. Och ja. Det refuserades stenhårt utan pardon det året. Men det hejdade inte mig, som skrivit 9 manus sedan dess.

Hur som helst. Jag ska alltså slakta detta första manus för jag VET att det finns användbara grejer där i som jag vill hämta till mitt nya manus. Kanske det gamla manuset skulle kunna räddas genom gedigen redigering – sådant jag inte förstod på den tiden. Men jag är nog ganska ”över och förbi” den storyn, så därför åker det till slakt 🙂

Det roliga är, när jag tittar på texten idag, är att det faktiskt INTE är så dåligt som jag ville tro. Visst, skrivtekniskt haltar ju hela manuset, då jag inte förstod på den tiden vikten av vändpunkter (även om de finns i manuset, men inte utplacerat på ett strategiskt sätt då jag mer skrev på känsla då), tema/röd tråd saknas (jösses så det spretar! Detaljerna är bra, men hör till olika böcker) och så vidare. Men det är faktiskt ganska bra gestaltat och språket, inte så dåligt.

Jag har alltså börjat på nya manuset och skrivit första kapitlet, ca tusen ord. Pepp!

Med tanke på succén med mitt feelgood-manus (som antogs på första försöket av förlag) kommer jag köra samma upplägg med att angripa den här nya texten, alltså samma arbetssätt, inte samma story.

Äntligen verkar jag nämligen ha funnit mig tillrätta i en bra arbetsmetod, för att skriva ett manus är ett gediget arbete, och som dessutom sparar mig en massa tid i redigeringen sedan. För det är ju så tråkigt. Nu har jag i alla fall bästa biten framför mig, att skriva första utkastet och bara låta ”det komma” 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *