Skriva om i läsandet

Jag är inne i en läsperiod nu och roar mig med att ”skriva om” meningar lite här och där när jag läser romaner. Om jag stöter på en mening som jag hakar upp  mig på så ”skriver jag om” den till det bättre (?).

Som jag sagt tidigare har jag utvecklat en allergi mot ordet ”kände”, och alla böjningar av det ordet. Stötte på den här meningen i en roman: ”Golvet kändes kallt mot fötterna.”  Ett rysligt ord faktiskt. Själv skriver jag om meningen och gestaltar typ såhär: ”Till och med fötterna rös av det kyliga golvet.”  Eller: ”Golvet var kallt, inte ens tjocka strumpor hjälpte.” Eller till och med ett kort konstaterande är bättre än första meningen: ”Golvet var kallt”.

Man ska inte fega med ord som kändes, ta i, säg som det är: golvet är kallt!

Att det känns (okej, nu använde jag det ordet jag är allergisk mot, ibland kan jag inte undvika det.. hehe) bitchigt av mig att skriva om publicerade böcker är högst sant. Jag är själv inte publicera (än) och har svårt att kritisera andra för deras böcker. Jag är INTE bättre själv. Men det är kul att försöka förbättra någon annans text, sin egen text står man lite för nära ibland, och jag tror det kan vara ett bra sätt att angripa text och utvecklas, även om det förstör läsupplevelsen lite…

När allt kommer omkring är det bara lek!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *