Refuserad. Igen.

Jag vet (?) att min senaste novell var bra, men det räckte inte! Frustrerad. Jag inte bara känner mig som Florence Foster Jenkins. Jag är Florence Foster Jenkins.

OM jag kunde få åtminstone en novell antagen så skulle det betyda… ja, vad skulle det betyda? Att jag inte kastar bort all tid jag investerar på att skriva. Fast egentligen gör det detsamma. För jag måste skriva ändå.

Jag är bara så bekräftelsetörstande… helt utsvulten faktiskt. Tacka vet jag bloggen. Här kan ingen refusera mina texter. Här är det JAG som bestämmer vad som publiceras 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *