Rädslor

Jag träffade en person jag inte kände på ett släktkalas. Det visade sig att hon, precis som jag, också drömde om författaryrket och ville skriva. Hon beskrev för mig sin rädsla med att skriva och inför en eventuell publicering. Jag delar hennes rädslor. Jag är rädd.

Rädd för att bli bedömd och kritiserad. Rädd för att bli refuserad och för att bli publicerad. I mig lever en dubbelhet. Att vilja blir läst (för självklart skriver jag inte för byrålådan) samtidigt som jag är rädd för att bli läst.

Jag är en privat och blyg person som inte skulle trivas med rampljus, intervjuer eller diverse författarframträdanden.

Men jag har gett mig f*n på att inte låta rädslan styra mig. Och vidare, att bli publicerad och ”offentlig” är få förunnat. Även om man får lyckan att bli publicerad blir man inte Camilla Läckberg. Dessutom kan processen att få en bok antagen och utgiven ta tio år eller mer (aldrig?) och vara den tionde boken jag skriver. Att inte ens våga ge sig på att skriva den där berättelsen man bär inom sig på grund av rädsla för vad en publicering sedan skulle innebära är inte rätt. Då förnekar man sig själv något som jag tror är viktigt att bejaka. Och som sagt, det är inte ens säkert att det första man skriver är det som kommer ges ut. Man behöver skriva mycket och olika texter för att bli bra, det är i alla fall vad jag tror och själv försöker göra.

Jag tänker att rädslorna trycker jag undan och bara fokusera på här och nu. På att skriva och glädjas över texten/berättelsen som utvecklas. Över tid kommer jag själv också utvecklas, och det som känns skrämmande idag kanske inte gör det om tio år. Så jag tar itu med rädslorna den dagen jag står inför dem, för jag ska lyckas.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *