och där kom slutet!

Det är ändå fascinerande hur saker faller på plats, jag förundras varje gång, och det är en sådan lyx att få förundras och uppleva något jag kan likna vid magi. Kreativ magi.

Fick slutet nu till manuset om ”Axel och den magiska boken”. Bara sådär, mellan att städa Duplo och leksaker, bre knäckemacka till dotter, springa till datorn i panik och skriva samtidigt som dotter ropar ”pärlorna, mamma! pärlorna!'”, springa tillbaka och plocka upp en utspilld pärlplatta (endast chockrosa pärlor), tillbaka till datorn och hetsskriva innan familjens älskade terrorist ropar igen 🙂

När jag började skriva om Axel visste jag bara början, sedan har scen efter scen kommit (förutom några mellanrum jag nu vet hur jag ska fylla ut). Men slutet. Slutet har gäckat mig. Stundvis svårt att skriva utan riktning, men bestämt mig för att lita på flödet – det kommer. Och ju mer jag skriver, ju mer kommer det. Men slutet? Soprent i huvudet. Fram tills  nu. För 10 minuter sedan – slutet.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *