Mitt liv är bra som det är, tack

Jag skriver på mitt senaste bokmanus med titel ”Mitt liv är bra som det är, tack” (Feelgood/romance) och jag fullkomligt älskar det 🙂 Orden kommer så lätt till (har bara kört fast en gång, en LITEN, gång), annars har det bara flödat. Och nu börjar jag få vittring på slutet, att snart ha ett första utkast. Det sporrar ännu mer.

Jag har snart skrivit 40 000 ord sedan jag började i augusti och detta mest för att ha något att skriva på medan jag väntar på andra manus som låg och ligger hos lektör/redaktör.

Även om det är massa jobb kvar efter ett första utkast som kanske landar på 60 tusen ord, så har jag liksom hela storyn på pränt och kan börja analysera och se så scenerna/kapitlen sitter innan jag fördjupar och snyggar till texten.

Trots att det är lätt att skriva så märker jag att efter 2 000 – 4 000 ord på en dag så orkar jag inte riktigt skriva mer, även om tiden skulle finnas. Det är ungefär den ordmängden jag klarar av att få ur mig på en skrivdag. Jag tror oxå att det går lätt att skriva nu tack vare allt annat jag skrivit och lärt mig av, att jag börjar bli bättre på hantverket och då går det lättare.

Men jag är fullkomligt förälskad i oxå själva storyn. Alla lögner (själva titeln i sig är ju en lögn) som pressar karaktärerna. Jag sympatiserar mycket med min huvudperson Emelies svärta och hennes inre våld hon försöker förtrycka och ser fram emot att följa henne fram till den scenen då allt briserar och alla lögner kommer fram i ljuset. Det kommer bli brutalt.

2 reaktioner på ”Mitt liv är bra som det är, tack”

  1. Så roligt att höra att din historia väcker sådan glädje, blir nyfiken 🙂 Jag är lite som dig att det finns ett maxtak för ord per dag innan det tar stopp, har nog skrivit 5000 på en dag som max men då får jag verkligen nöta på 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *