Manuset om Anya

Jag grunnar en del på det som händer karaktärerna i manuset om Anya. Tack och lov har det inte hänt mig och kommer inte hända heller. Jag vet inte hur det är att förlora ett barn och hoppas innerligen att aldrig få reda på det. Men, det jag funderar på, får jag skriva om sådant jag inte varit med om? Jag tänker på de människor som faktiskt varit med om detta, jag vill inte vara respektlös eller frossa i tragedier (fast lite så blir det ju när jag skriver). Jag är rädd att förnärma någon, att någon ska säga: sådär känns det inte alls, eller: sådär går det inte alls till.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *