Man växer som mest av förluster.

”Man växer som mest av förluster”, sa Mikaela Lauren på Skavlan tidigare i höstas (2017). Tänker på det nu när jag förstår att manuset ”tre till fyra andetag”, som jag skickade till förlag i september 2017, blivit refuserad av nästan alla… (ett par stycken har inte svarat och jag vet vad det betyder).

Samtidigt tänker jag att när det där telefonsamtalet väl kommer (jag har repeterat detta mycket i mitt huvud) från en vänligt inställd förläggare på… säg exempelvis Bonnier, så kommer glädjen vara så mycket större då framgången inte kom direkt eller gratis.

Att få skriva böcker som faktiskt publiceras och blir lästa – en dröm…. Och om drömmar gick att förverkliga på ett ögonblick skulle just det ögonblicket, då drömmen går i uppfyllelse, inte betyda särskilt mycket. Så det här med att refuseras är bra… Man växer som mest av förluster. Jag får tvinga mig att bli ännu bättre. Så det är bra… Eller? Ljuger jag för mig själv nu igen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *