Lärdom 2020

När jag tänker tillbaka på allt skrivande under året så är det den här pausen från ett manus – och vad den betyder – som är min största lärdom.

Jag trodde att jag hade insett att man behöver vila från sitt manus för kunna gå igenom det med nya ögon, men det är först nu jag verkligen har förstått det. Att vila från manuset ”Änkan”, nu med titel ”Hämnd, älskade hämnd” under ett helt år har verkligen gett mig distans till det. Vilken skillnad det gör för manuset!

Den här distansen gör att jag inte har svårt att döda darlings för jag är inte lika fäst vid texten. Har antagligen glömt bort hur mycket jag slitit med vissa passager och då är det lätta att trycka på delete 🙂 Dessutom upptäcker man saker som man totalt missat förut, ser potential och logiska luckor.

Jag trodde jag hade lärt mig läxan av att skicka in manus för snabbt – de är inte färdiga = refuseras. Men ändå skickade jag in manuset ”Drama i triangel” för snabbt! Vad hände? Jo, som väntat. Total refus över allt, fast med en och annan positiv kommentar. Nu jobbar jag igenom manuset igen med redaktör och vässar till det där sista. Hoppas på revansch för manuset nästa år 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *