Hade helt glömt bort den här ”kortromanen” (läs: långt novell) som jag skrev till Året Runt någon gång tidigare i år, typ januari tror jag.

Alltid kul att se sig själv i tryck, även om jag absolut inte kan förmå mig själv att läsa den. Igen. Man blir rätt less på sina egna texter efter ett antal genomläsningar och redigeringar. Nu är det så synd att Året Runt inte köper in mer material pga av Corona