Inledande scen

Nu låter inledande scen på hjärta&taggtråd så här (obs, under fortsatt arbete), efter senaste justeringar och lärdom (se föregående inlägg):

Ljuden ledde oss ut. Ögon som utvidgas, även om ingen natt kan vara mörk nog att maskera rökpelarens svärta och vi följer dess väg mot himlen. Mot Gud? Elden sprider sig. Grymtar och smäller. Glas som krossas. Luften vibrerar av oro. Folk är ute. Tittar. Från sina balkonger. Från marken. Det här är början på en rörelse som inte kan stoppas. Det pirrar under mina bara fötter. Jag spänner och kniper tårna om mattan av plast. Trots avståndet är synen påtaglig. Nära och kvävande. En osynlig kupol har sänkts över vårt bostadsområde. Isolerar oss. Vill kväva oss. Något oskönt tar fäste och hakar tag djupt i maggropen. Hjärtat slår med tydlighet.

Det skulle kunna vara vackert, säger du och snuddar lätt vid min hud. Kroppens alla hårstrån lyfter sig. Huden reagerar som om vi vore strömförande. Elektricitet i luften. Det skulle kunna var skräck, tänker jag.

Det skrämmer dig inte? frågar jag istället.

Nej.

Varför?

Du svarar att här kan ingen komma åt dig.  Större ytor av vår hud möts, små stötar uppstår. Under sängen ligger ett basebollträ, du är för mjuk att någonsin använda.

Om jag var där? undrar jag.

Det skulle skrämma mig till döds.

 

 

2 reaktioner på ”Inledande scen”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *