Hej Världen!

…eller borde jag skriva Hej Maken? den enda som vet om bloggens existens och troligen den enda med intresse att följa den…

Jag har alltså tänkt blogga om min utveckling inom romanskrivandet och vägen till att skriva en bok som förhoppningsvis blir antagen av ett bokförlag och publicerad. Kommer det ta tre år? Fem eller tio? Eller sitter jag här om tjugo år och konstaterar att det blev ingenting med ingenting? Bloggen får byta riktning och heta – Drömmen som aldrig slog in! Nä, fy en sån deprimerande blogg…

Mitt första blogginlägg alltså. Hmmm. Det kanske inte var en så bra idé det här. För trots allt så är det ändå bättre att misslyckas utan publik.

Jag som är en väldigt privat person och inte finns på sociala medier (tycker de är skrämmande och utelämnade) skriver nu mitt första blogginlägg. Hur gick det här till? När idén om en blogg först slog an i mig för en sådär fyra veckor sedan bearbetade jag tanken under en vecka och försökte mest argumentera för att låta bli. Livet blir enklast och tryggast så. Men idén lämnade mig inte, utan snarare växte och var här för att stanna. Nu kan jag inte låta bli. Lika lite som jag inte kan låta bli att skriva på mina bokprojekt oavsett om de någonsin får möta världen i form av bokformat.

Att skriva i en blogg är skrämmande. Jag är rädd för att inte vara tillräckligt bra. Rädd för att bli läst och därmed bedömd (och hånad). Rädd för att INTE bli läst. Helt enkelt rädd för att misslyckas.

Mark Twain lär ha sagt att ”mod inte är frånvaron av rädsla, det är att agera trots rädsla.”

Så nu publicerar jag mitt första blogginlägg, inte utan rädsla, utan tillsammans med rädsla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *