”Gilla mig själv i motgång”

Att gilla sig själv i motgång. Vad betyder det? ”inte ett sätt att bli av med livets prövningar, utan vad vi behöver just för att livet innebär prövningar” / Kristin Neff.

Idag var jag på en föreläsning och lyssnade på Agneta Lagercrantz. Det kunde inte haft mer passande tema, ”gilla mig själv i motgång”, då min kritiska röst varit extra högljudd och påtaglig (se föregående inlägg). Jag var alltså även denna dag fortsatt tvär och besviken över att min novell refuserats och ifrågasätter hela min existens som skrivande människa. För tydligen är jag kass.

Jag vet att människor flyr från krig, och så bryter jag ihop för att min novell blev refuserad. Mina ”bekymmer” i relation till världens bekymmer får mig att känna skuld och skam. Skuld för att människor möter RIKTIGA problem och skam för att jag ägnar mig åt en så menlös (?) och självisk syssla som att skriva.

Agneta Lagercrantz att ställde frågan: vad just kvinnor skäms mest för? Jag tänkte… att vara ”svag”… eller kanske behövd. Någon imperfekten i utseendet? Män skäms tydligen mest för att visa känslor. Agneta svarade och sa: själviskhet.

Kvinnor skäms alltså mest för att upplevas själviska… hmm…  (känner mig träffad) Jag undrar varför det är skillnad på könen? Är det fortfarande så att kvinnan ses som primärt familje- och omvårdnadsorienterad?

Vidare berättade Agneta om hur självkritik syns i hjärnan och lyser upp på samma ställen som när vi utsätts för hot och med stresspåslag som följd. Min kritiska röst ”mobbar” inte bara mig på ett psykiskt plan utan hämmar också möjligheten till god fysisk hälsa.

Jag verkar tro att jag behöver piskan för att prestera. Utan självkritik skulle jag ”nöja” mig. Men för barn (som Agneta påtalade) faller detta naturligt (utan piska). Barn är nyfikna och vill utforska världen. Det är en nedärvd mänsklig egenskap och drivkraft. Varför har jag fått för mig att piska och självkritik ska få mig dit jag vill? Är det en typisk vuxengrej? Barn uppmuntras att ha roligt, men så fort vi är vuxna ska vi inte ha roligt. Då är livet en enda lång kamp.

Jag rekommenderar varmt Agneta Lagercrantz föreläsning om någon där ute har möjlighet att lyssna på henne. Jag ska verkligen försöka vara mer snäll och tillåtande emot mig själv och faktiskt, tycka om mig själv även när jag miss(?)lyckas.

img_1358 img_1359

 

Bok jag måste läsa: Självmedkänsla : Hur du kan stoppa självkritik och förbättra relationen till dig själv och andra, av Agneta Lagercrantz.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *