Fulskriva

Jag älskar det uttrycket, ful-skriva 🙂 För det är vad jag gör just nu med manuset ”Mitt liv är bra som det är, tack”. Jag har verkligen hittat mitt sätt att skriva på. Men idag skriver jag inte, idag läser jag och har fortfarande inte tagit mig igenom boken: Writing fiction for dummies. Den är jättebra, men det kommer så mycket annat emellan, andra böcker och själva skrivandet.

Men stötte på det här idag: Giving yourself permission to write badly. Jag tänker att dom menar, vad jag på svenska kallar fulskriva 🙂 För mig innebär det att jag skriver ur mig berättelsen/första utkastet så fort som möjligt (i kombination med en så kallad outline) och inte stannar upp och analyserar/redigerar så mycket – ibland lite kanske, för att komma in i texten, eller om jag behöver backa och skriva om/lägga till något. För mitt synopsis/outline är levande och förändras. Men så effektiv jag har blivit, och i slutändan har det blivit mindre att redigera i efterhand, trots att jag skriver fult. För jag gillar verkligen inte redigeringsbiten …

Vilken typ är du? frågar författarna. Den som stirrar på det tomma dokumentet, nästan rädd för att börja. Man vill ju inte råka skriva fel. Eller är du den där typen som slänger sig över tangenterna och bara vräker ur sig berättelsen?

Jag vet vem jag är. Vem är du?

Jag gillar oxå hur författarna sedan på nästa sida beskriver hur det är i ett kreativt läge som man ger sig själv friheten att bara skriva och skapa och sedan är det i redigeringsfasen som man snyggar till det första och fula utkastet. Men för att komma dit, till ditt andra (och snyggare utkast) måste man ju skriva det där första 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *