Fortsätta skriva

Nu har värsta besvikelsen lagt sig över senast refuserade novell. Inspirerad efter Agneta Lagercantz föreläsning har jag börjat läsa hennes bok om självmedkänsla. Fastnade i den direkt 🙂

Så här tänker jag nu: den refuserade novellen var inte bortkastad. Jag skrev på ett sätt (mer åt isbergsprosa) jag normalt inte brukar. Dessutom. Jag övar ju! Jag är inte publicerad författare. Än. Jag har genomskådat min kritiska röst, som egentligen inte vill mig illa. Bara skydda mig från att misslyckas och att göra bort mig. Och rösten tror att kritiken får mig att låta bli att ens försöka och på så vis göra mig trygg. Ren överlevnad. Korkat såklart. Men inte illvilligt.

Jag får aldrig låta rädslan för att misslyckas hindra mig från att ens våga försöka. Och vad betyder att misslyckas? På andra områden i livet (exempelvis träning) kan jag tänka att: misslyckas betyder att inte ens försöka. Att ge upp = misslyckas. Att försöka, men inte nå hela vägen fram, är inte ett misslyckande. Det är erfarenhet och övning. Men i stunden – jag blev refuserad. Igen. Då är det svårt att inte tvivla på mig själv och överväga att lägga ner skrivandet.

Min kritiska och tvivlande röst är på intet sätt helt borta, men en annan röst har lagts till och säger: Fortsätt skriva! (och ärligt talat kan jag ändå inte låta bli). Jag accepterar min besvikelse. Har deppat några dagar. Det är okej att tvivla, det gör alla. Det betyder INTE att jag ger upp eller inte är av rätta virket för att lyckas.

Jag ser den refuserade novellen som en anledning att bli ännu bättre. Pressa och utmana mig ännu mer och ska redan idag skriva nästa novell.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *