Fortsatt tråkigt, fortsatt tvivel.

Jobbar som sagt igenom Änkan för hundrade gången. Deadline: första veckan i oktober då manuset ska vara klart för lektör.

I den här fasen tvivlar jag starkt på att jag kan skriva böcker. Noveller vet jag att jag kan få ihop. Tack vare all bekräftelse jag fått genom publiceringar. Men böcker? Det är något helt annat.

Önskar att det gick att någon form av bekräftelse på att jag KAN skriva. Att kompisar som läser säger att det är bra gills inte riktigt, inte hela vägen… För det finns alltid ett litet tvivel i mig att dom bara säger så för att vara snäll… Jag tror att om någon annan läste, någon läserfaren person, som inte känner mig (och är förpliktigad att säga något snällt) läste och gav feedback, sa att jag faktiskt kan skriva… då kanske jag skulle kunna tro på det. Optimal bekräftelse vore ju såklart om ett förlag någon gång visade mer intresse än att bara skicka standard-refuseringar…

Fast helst önskar jag att jag kunde känna mig bra i mig själv. Liksom inifrån. Att jag inte skulle behöva den ytliga bekräftelsen. En klapp på huvudet. Men jag är nog inte bättre än så, att en klapp på huvudet skulle kännas bra med ett uppmuntrade tillrop: Du KAN skriva!

Finns det botemedel mot tvivel? Om någon har ett sådant, hör av dig till mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *