Första meningen

… är ju såklart jätte viktig och i tidigare manus har den första meningen kommit lätt. I nuvarande manus får jag inte till första meningen. Blir galen! Inte bara första meningen, hela första sidan är sådär… inte bra. Men jag får släppa det och skriva vidare. Den perfekta första meningen kanske kommer till mig när jag minst anar det.

Har nyligen läst boken Tre enkla regler, finns inte, en romanskola av Elisabet Norin. Den var verkligen jätte bra och avhandlar ett avsitt om just den första meningen.

img_1322

En första mening som återges i litteratur om konsten att skriva skönlitterärt finns i Selma Lagerlöfs debutroman, Gösta Berlings saga, utgiven år 1891. Den lyder så här: ”Äntligen stod prästen i predikstolen”.

Jag läser meningen flera gånger och tänker varför den är bra. Av meningen blir jag nyfiken och vill läsa vidare. Varför? Jo, kommer jag fram till, för ordet äntligen. Hade det stått ”nu står prästen i predikstolen”, hade jag kanske mer tänkt. Jaha, bra för honom, och ryckt på axlarna. Nu tänker jag istället, varför just äntligen? Hur var det innan? I och med att första meningen väcker en fråga i mig, måste jag läsa vidare för att få svaret.

Varför får jag inte till det i mitt egna manus? Antagligen har jag helt fel öppningsscen eller nått…

Jag läser slumpmässigt första meningen i några böcker hemma…hmm.. alla är inte jätte bra. Jag behöver läsa några fler rader för att ryckas med. Det är svårt det här. Att få till första meningen. En mening som ska bära så mycket.

 

2 reaktioner på ”Första meningen”

  1. Jag har en favorit när det gäller första mening. Doppler av Erlend Loe. ”Min far är död och igår tog jag en älg av daga.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *