du glömde väl inte riset?

Att skriva är livsfarligt. Maken sätter på riset, åker och handlar. Jag sitter vid datorn, skriver och skriver. Tiden går, jag vet inte hur mycket. Telefonen ringer:

– du glömde väl inte riset?

– jooo!

Jag slänger mig upp från stolen och rusar ut i köket. Riset kokar på högsta värme. Det är bränt botten, men ser annars klart ut, väldigt klart…hehe… det började i alla fall inte att brinna.

En helt vanlig söndag

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *