Drömmen

Jag drömmer om skrivtid. Att få sitta hela dagarna och ägna mig åt att skriva kreativt. Bara jag och datorn. Inga distraktioner.

Men verkligheten ser mer ut såhär:

Vardagen är full med distraktioner. Är det inte min dotter som ska upp i knät när jag skriver så är det katten som lägger sig över min vänster arm på musmattan. I skrivande stund hör jag hur tvättmaskinen centrifugerar och snart kommer tjuta om att den är färdig.

Massa energi går åt till att jobba på det riktiga jobbet. Det gör mig stundvis (ofta) djupt olycklig. Att jag måste jobba heltid för att betala räkningarna och upprätthålla  familjens livsstil, precis som det är för alla människor såklart. Ibland önskar jag att jag aldrig börjat skriva kreativt, aldrig fått smak av det här – passion. För det är grymt och nedslående att inte få ägna mig åt det jag älskar.  Jag tycker oxå sämre och sämre om mitt riktiga jobb just för att det inte är vad jag egentligen vill göra i livet. Skulle vart skönare att gå igenom livet ovetandes om hur jag förvägras jobba med min passion. För jag har verkligen insett att jag aldrig kommer kunna leva på skrivandet och det är tungt.

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *