Det kan ju inte alltid vara kul

Jag fortsätter att redigera och skriva igenom första utkastet på manuset ”Bussen”, mitt första manus inom genre skräck, men det är såååå tråkigt. Eller ja, stundvis är det kul när jag verkligen fyller ut en scen och det blir riktigt bra, men mest är det tråkigt. Jag har ju på ett sätt redan fått ur mig berättelsen i och med första utkastet, men det är inte läsbart för andra så jag måste fixa till det. Längtar till att skriva ut en första version som faktiskt går att lämna ifrån mig till första testläsaren.

Och självklart, då jag tydligen är en mycket splittrad person som alltid har tusen bollar i huvudet som far runt samtidigt, så har en ny idé för en ny relationsroman dykt upp. Jag skriver ner scener och karaktärernas egenheter och delar ur storyn när de kommer till mig. Det är roligt! Detta är den mest kreativa och bästa delen av skrivandet. Nya idéer att utforska. Det är då jag kan hamna i rus och bara skriva helt lustfyllt utan krav på att det ska bli bra (redigering sparar jag ju till sen). Jag är så sugen på att dyka in i den här nya boken och bara få ge mig hän, men på det sättet blir inga böcker färdiga. Jag MÅSTE skriva igenom Bussen. MÅSTE. Jag får inte ens skriva på någon novell just nu innan jag skött mina plikter gentemot Bussen (och en egen deadline är att vara klar innan juli månad är över). Det får väl helt enkelt vara tråkigt.

Det kan ju inte alltid vara kul här i skrivandet, eller?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *