Det börjar med hämnd …

Jag har under två veckor nu skrivit mig igenom manuset ”Hämnd, älskade hämnd” (tidigare kalla ”Änkan”). Det var över 1 år sedan jag senaste såg texten. Oj, så mycket ”fel” jag hittar… Det finns så mycket mer att önska av språket och jag fattar nästan inte hur detta kunde bli antaget? Hehe. Jag har ju såklart blivit bättre sedan jag först skrev manuset 2018. Jag ser saker som jag inte sett tidigare. Hur temat hämnd verkligen finns i den stora övergripande storyn, men också i det lilla, hos mindre bikaraktärer (och därmed kan jag stryka annant tjafs som inte hör hit). Alla sysslar med hämnd på sitt sätt. Och boken börjar med hämnd och avslutas med hämnd.

Jag pendlar verkligen med att tycka hur det är riktigt dåligt. Det här kan vi inte ge ut! Till att vid en annan scen/kapitel verkligen längta till texten får bli bok och möta läsare, för det är ju sååå bra. Jösses. Jag är mentalt ganska slut redan nu, och då har jag massa redigering kvar. Men det är ju kul också. Att jobbet för en gång skull faktisk ska leda till utgivning 🙂

På måndag går manus iväg till redaktör 🙂

En reaktion på ”Det börjar med hämnd …”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *