Berättarform

Jag skriver alltid i jag-form. Alla noveller och manus som vilar i byrålådan i väntan på storhet har den formen. Det har fallit sig så naturligt. Ingen berättelse har velat ha det på något annat sätt. Det är som om berättelsen själv väljer berättarperspektiv.

Hur är det för andra skrivande männsikor? Är det svårt att välja berättarform, eller avgör själva storyn det? eller är det författaren som är lagd åt ett visst håll? ”Berättarform-håll” alltså?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *