att skriva romaner och noveller

Läste precis boken Att skriva romaner och noveller, av Lars Åke Augustsson.

img_1633

Den innehöll flera intressanta partier, bland annat detta om miljöskildring: ”en miljöskildring måste fungera i samspel med resten av berättelsen. Allt för ofta blir den till en uppräkning av naturfenomen eller en inventering möblemang, drar uppmärksamheten från historien som ska berättas istället för att stärka dess trovärdighet.”

Vidare beskriver Lars Åke tre vanliga nybörjarmisstag: 1, ”att man för läsaren karaktäriserar en miljö som vacker, kuslig osv utan att låta läsaren dra den slutsatsen själv.” 2, ”att stapla detaljer på varandra, beskriva varenda lada i skogsbrynet eller varenda nyans i soluppgången…”3, ”…att man försöker kompensera bristen på en exakt och slående bild med en mängd mindre exakta; det blir oftast många sköna ord på sidan men ingen bild i läsarens sinne”.

”Vad utmärker en bra miljöskildring? Den säger så lite som möjligt om hur miljön bör upplevas. Den är knapp men precis – utanför mitt fönster finns inte ”några träd”, utan där finns en rönn, ett eksnår och tre björkar. Och den står i samklang med hela berättelsen den är en del av. Miljöskildringen har en psykologisk betydelse.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *