Att skriva med småbarn

Ibland bannar jag mig själv för att jag började skriva ordentligt först när jag var 30 år. Skrivintresset har funnits hela livet, som yngre skrev jag lite noveller, i 20-årsåldern påbörjade jag böcker, men slutförde dem aldrig. Under tiden jag gick på högskolan fanns inte ork, lust eller intresse att skriva kreativt (eller läsa) jämte studierna.

Så 30 år fyllda, en dotter på ett halvår. Jag var tvungen att göra något med kreativt med amningshjärnan, så jag tog tag i det där bokprojektet som legat till sig i 5 år och slutförde det. Jag var fast 🙂 Det var drygt två år sedan. Min dotter är nu 2 år och 8 månader. Det är inte lätt att få till den där skriv-tiden.

Jag vill inte vara en författare som föser undan barnet med vänster hand och fortsätter skriva med höger hand (som jag läste i en artikel). Min dotter får alltid kommer till mig när jag skriver. Dörren är öppen. Alltid. (Även när den är stängd). Hon sitter i mitt knä, jag skriver lite ändå. Sedan springer hon vidare och leker med sin pappa. Jag får skriva med stoj och stim i bakgrunden. Det funkar faktiskt. I alla fall i den delen av skrivandet då jag bara häver ur mig berättelsen. Sedan. När det är dags för mer noggrann genomarbetning, språk och korrektur m.m. då behöver jag sitta ostört – och det gör jag när barn sover/inte är hemma.

Så här har det sett ut under året 🙂

Ibland behöver jag rensa och sortera papper, då kan det se ut så här med en liten hjälpreda 🙂

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *