Miljöbeskrivning

Personligen har jag svårt för långa beskrivande textpassager av miljöbeskrivning. Jag tycker det är tråkigt och berättelsen bromsas upp. Jag vill veta varför personerna befinner sig i rummet. Vad ska de säga till varandra och hur ska de bete sig. Vad ska hända? Jag vill inte veta om rummets exakta kvadratmeter och dess disponering. Det räcker med få detaljer, som liksom smygs in i texten.

Jag (min subjektiva upplevelse, ingen absolut skrivlag) tycker mig se ett liknande tänk gällande miljöbeskrivningar som med gestaltning. Att gestalta miljön och inte informera/förklara miljön. Peta in väl valda detaljer som får stå för helheten. Exempelvis gestalta hur en person rör sig i en lägenhet och inte finner en enda ledig att yta att sätta sig på eller medvetet inte tar av sig skorna (underförstått: lägenheten är belamrad och smutsig). Förutsatt att en stökig, smutsig, överhopad lägenhet har ett syfte för berättelsen. Vidare behöver man lära känna sina karaktärer och veta vad just han/hon skulle reagera på (min pappa är elektriker och har alltid förmåga att uppmärksamma diverse ledningar och eljobb, gärna hur undermåliga och särskilt utomlands). Likaväl som vad karaktären inte reagerar på i en hemvan miljö. Exempelvis borde inte en pilot reagera över alla knappar i cockpit och inte vara särskilt flygrädd heller, medan flygvärdinnan som fick ta över, då båda piloterna fått slaganfall, har panik medan blicken söker över instrumentbrädan och alla dessa knappar hon inte förstår. Vidare lägger troligen inte flygvärdinnan märke till att piloten saknar sin bröllopsring och har nya skor. Utan kan bara se knappar, spakar och tänka hur hon ska räta upp planet och överleva.

Att gestalta och inte informera miljöbeskrivningen, tror jag ger samma vinst som vid väl gjord gestaltning. Läsaren tolkar och blir medskapare, tack vare väl valda detaljer, och får fylla i det som inte skrivits ut.

Varför miljöbeskriva? Var boken utspelas är inte bara viktigt för att platsbestämma scenerna så att karaktärerna inte agerar i ett vakuum. Miljön förstärker också handlingen, intrigen och säger något om karaktärerna. Exempelvis, i ett av mina skrivprojekt börjar en mamma gräla med sin vuxna dotter när hon jobbar i kassan på Ica. Energin som byggs upp, kön med nyfikna blickar bakom mamman, skammen hos dottern som inte kan resa sig och fly. Om samma scen hade utspelats innanför hemmets privata väggar hade aldrig samma klaustrofobiska känsla byggts upp hos läsaren (det är i alla fall vad jag hoppas på). Dessutom säger valet av miljö, där mamman väljer att gräla offentligt, något om henne som person.

Miljöbeskrivning fungerar också för att förmedla känslor. Mörker och fullmåne kan användas för att förmedla mystik och spänning osv.

Miljöbeskrivningen bör alltså tillföra något till handlingen och karaktärerna. Annars behöver man inte skriva om vädret/tapeterna överhuvudtaget.