Lärdom 2020

När jag tänker tillbaka på allt skrivande under året så är det den här pausen från ett manus – och vad den betyder – som är min största lärdom.

Jag trodde att jag hade insett att man behöver vila från sitt manus för kunna gå igenom det med nya ögon, men det är först nu jag verkligen har förstått det. Att vila från manuset ”Änkan”, nu med titel ”Hämnd, älskade hämnd” under ett helt år har verkligen gett mig distans till det. Vilken skillnad det gör för manuset!

Den här distansen gör att jag inte har svårt att döda darlings för jag är inte lika fäst vid texten. Har antagligen glömt bort hur mycket jag slitit med vissa passager och då är det lätta att trycka på delete 🙂 Dessutom upptäcker man saker som man totalt missat förut, ser potential och logiska luckor.

Jag trodde jag hade lärt mig läxan av att skicka in manus för snabbt – de är inte färdiga = refuseras. Men ändå skickade jag in manuset ”Drama i triangel” för snabbt! Vad hände? Jo, som väntat. Total refus över allt, fast med en och annan positiv kommentar. Nu jobbar jag igenom manuset igen med redaktör och vässar till det där sista. Hoppas på revansch för manuset nästa år 🙂

Årskrönika 2020

Vilka mål satte jag för året 2020? Jag gick tillbaka och kollade vad jag hade för ambition och tankar inför skrivåret 2020. Den enda målsättningen jag hade var att skriva färdigt ett första utkast på manuset ”Bussen” (senare med titel: När du ska dö). Att jag inte hade högre ambitioner var såklart på grund av att jag skulle bli mamma igen, vilket jag tänkte skulle sluka alla mina krafter.

Hur blev det då? Jag skrev inte bara ett utkast till ”Bussen”, jag redigerade och fick det lektörsläst också. Så manuset är faktiskt i ganska bra skick och vilar till sig just nu. Sedan skrev jag under hösten ett första utkast på en romantisk feelgood med titel ”Mitt liv är bra som det är, tack.”

Mer då? Jag fick sålt en novell till Året Runt. En! Corona gjorde att det blev köpstopp så möjligheten försvann att sälja in fler. Däremot fick jag 5 noveller antagna i samband med novelltävlingar. Det är bra, det är jag nöjd med. Fick också 3 erotiska noveller antagna av Lusthusets förlag under traditionella författaravtal. Men störst av allt är att jag fick ett bokmanus antaget av Bokförlaget Mormor.

För övrigt: Utöver skrivandet blev jag mamma till mitt andra barn, världens finast pojke den 9 mars. Jag trodde inte jag skulle ha tid att skriva så mycket. Men det har gått bättre än jag trodde att kombinera bebis med skrivandet. Under första halvåret var han ju så ”enkel” och sov mycket om dagarna. Nu är han mer vaken och det är full fart vilket såklart har minskat min skrivtid.

Året har minst sagt varit dramatiskt. Mycket rädslor och annat som snurrat inombords. Jag är så tacksam för att min familj och vänner är friska och mår bra. Jag är tacksam för att varken jag eller min make har arbeten som påverkats under pandemin, ingen av oss är varken permitterade eller uppsagda. Jag ser verkligen fram emot 2021.

Långa tankar

Jag läste den här boken nu under mina lediga juldagar. Bitterfittan av Maria Sveland. Jag hade ingen förförståelse alls av boken, inte läst på baksidan heller. Men hittade den i mitt bokskåp när jag rensade lite snabbt här om dagen och tänkte först slänga boken! Tur att jag läste den för den var så bra! Stor igenkänning i många delar, inte i andra.

Det jag framför allt kände igen mig i är detta att längta efter ensamheten och tystnaden. Att få vara ifred och tänka långa tankar. Långa tankar! Vilket underbart och träffande uttryck. Jag blir verkligen grinig när jag inte ens får ha huvudet ifred.

Vidare så drabbade boken verkligen mig hårt i bröstet när det gäller det här dåliga samvetet som går djupare än så. Skuld och skam. Ångest. Av att bara längta efter sig själv. Hemska människa! Och detta beror ju på barnen, älskade fina ungar. För att som mamma känns det inte okej att få längta efter tystnaden, sig själv och att få tänka långa tankar när man har dessa underbara barn. Jag älskar dem mest av allt, och samtidigt saknar jag mig själv. En paradox, en dubbelhet att försöka lära sig att leva med. För att skriva är oerhört själviskt. Jag vet det. Att vilja uttrycka mig, skapa, vara kreativ och ”självförverkliga” mig. Allt detta som finns i en som människa (kanske särskilt i kvinnor/mammor) tar boken upp i en mycket underhållande form, rekommenderar!

Åter till förlag

Nu har jag satt punkt för den här vändan och sänt manus ”Hämnd, älskade hämnd” åter till förlag för påseende av dem. Jag kände redan igår att jag var ”klar” för den här vändan och firade det med en promenad i skogen och lämnade både tvivel och prestationshetsen hemma.

Vädret, solen som jag inte sett på flera veckor, kunde inte gestalta min inre känsla bättre – en slags klarhet.

Efter att ha ältat och ältat och sorterat mina rädslor och tankar och kommit fram till att inte ta mig själv på för stort allvar. Det är ju ändå inte som om någon kommer läsa det här 🙂

Har fått en idé till en novell för tävlingen som Whip Media anordnar på tema mystik ”Bortom grinden”. Kul att skriva något som går relativt snabbt 🙂

Tankar under processen

Jobbar ju då med manuset ”Hämnd, älskade hämnd” (tidigare kallat ”Änkan”). Manuset ska ju få bli riktig bok, hoppas jag, nästa år 🙂 Kan ju inte riktigt tro att det är sant, att det händer nu, och tror på det när jag har boken i min hand.

Hur som helst, det är mycket tankar och känslor i omlopp och som håller mig vaken om nätterna. Jösses. Jag hade inte föreställt mig detta i mina dagdrömmar om bokkontrakt, men det är mycket jobbigare och känslomässigt utmanande, än jag trott.

Jag är så rädd för att det inte ska bli bra. Nu när jag arbetar med texten så blir jag osäker, är det bra? Förstår man det här? Och så vidare. Dessutom kommer åsikter från förlag, från redaktör, från mig själv, och alla blandas. Hur ska jag våga släppa taget om texten och berättelsen? Nu går jag nästan in och överförklarar saker för jag är rädd inte bli förstådd. Jösses. Det blir ju självklart mycket sämre att göra så. Det går faktiskt att redigera sönder ett manus, det har jag nästan varit med om innan.

Men detta tvivlande alltså. Just för att det är min debut så vill jag att det blir bra, jag vill ha perfektion. Och det är en orimlighet! Alla kommer inte gilla boken, kanske ingen ens läsa den. Vad är det värsta som kan hända? Att det går dåligt? Ja, kanske. Jorden kommer inte stanna för det.

Novelltävlingar nästa år

Det märks att året börjar närmar sig sitt slut. Snart 2021. Galet. Har snart varit hemma ett år. Konstigt att behöva jobba igen med det där som ger lön varje månad, allt jag vill är ju att få skriva på heltid. Hehe.

Whip Media anordnar en spännande novelltävling 2021 på tema mystik och det dyker upp mer och mer tävlingar för 2021. Får se vad jag kan delta i, men mystik är ju ett sådant kul tema som passar mig 🙂

Vill du veta mer om nämnda tävling, se här: https://whipmedia.se/bg2021/?fbclid=IwAR2fz5Cu7aMoBx2I6_7zNpE153FmsI69npFE-rjZfwDtedv_x3Gwm5_90XQ

Läsa om

Jag läser i stort sett aldrig om böcker, i alla fall inte skönlitterärt. Böcker jag kan återkomma till är sådana om personlig utveckling/självbiografier om de är peppande/inspirerande och liknande. Men den här återkommer jag till då och då vid jul. En julsaga/En spökhistoria vid jul, av Charles Dickens. Den är underbar och tidlös. Sidorna i boken har gulnat efter alla år jag haft den, kanske så mycket som 25 år nu.

Läsningen med småbarn är ryckig. En sida där, ett stycke här. Det tar längre tid att komma igenom en bok, min uppmärksamhet är delad och splittrad. Bäst är förstås att läsa på kvällen när de små somnat, men då somnar ju jag med… hehe.

Brukar Du läsa om böcker?

Skriv din bok

Jag har precis gått färdigt en kurs som jag hoppade på i slutet av sommaren genom Skrivfokus. Kursen heter ”Skriv din bok – med respons” och tog mig ungefär fyra månader att gå igenom i takt med att jag skrev på nya bokmanuset ”Mitt liv är bra som det är, tack”. En romantisk feelgood.

Att ta den här kursen har gjort skrivandet mindre ensamt, även om jag trivs med att vara själv så har det ändå varit som ett slags sällskap på vägen 🙂

När jag ibland (det är sällan, men det händer) upplevde det som motigt att ta tag i manuset var det mycket enklare och roligare att gå in på kursen istället för att se vad nästa ”lektion” skulle innehålla. Och helt plötsligt så hade jag dykt in i mitt manus igen och börjat skriva på det med förnyad energi 🙂

Jag har gått flera olika sådana här nätbaserade kurser på distans. Både med feedback och utan. Den här kursen genom Skrivfokus är absolut en av de bästa. Kanske den bästa faktiskt, som jag gått och jag rekommenderar den varmt.

Du kan läsa mer om kursen här: https://skrivfokus.thinkific.com/courses/skriv-din-bok-respons

Första utkastet, check

Så. Då skrev jag precis sista meningen i manuset ”Mitt liv är bra som det är, tack”

Jag har alltså ett första utkast klart som nu behöver redigeras. Det landade på drygt 60 000 ord, men jag förväntar mig att slutresultatet blir någonstans mellan 70 000 – 80 000 ord.

Jag började skriva ordentligt på manuset den 1 augusti och ser att det är den 1 december idag. Ett första utkast tog mig alltså 4 månader. Bra 🙂 Jag gillar när det går fort och planen nu är att ta lite paus. Fokusera på ”Hämnd, älskade hämnd” när den snart kommer tillbaka efter en första vända med redaktör.