Tävlingsdags

Emelie Kempe, med sitt förlag Nohiding, anordnar en ny novelltävling inom min favoritgenre: Fantasy! Och den här gången på tema Sommarväsen.

Och tänk att jag redan har skrivit ett bidrag 🙂 Jag visste att tävlingen var på gång och fick flow med en gång 🙂

3 932

Det är så många ord som dagens två skrivpass landade på. Antalet skrivpass är lika med bebisens sovpass. Hehe. Han snittar just nu på två pass om dagen och sover runt 2 timmar sammanlagt. Ibland har jag tur och får mer (ibland mindre) Ibland går det till och med att skriva lite även när han är vaken om han börjar plocka med något och kan roa sig själv en kortare stund.

Det känns i alla fall riktigt bra med dagens ordkvot. Nu har jag bara sista kapitlet/scenen kvar på mitt manus ”Mitt liv är bra som det är tack”, sedan har jag ett första utkast redo för den första tråkiga redigeringsrundan. Sedan har jag en del research att göra, bland annat intervjua en person som arbetar på den arbetsplatsen jag placerat huvudpersonen på, vilket är det otroligt spännande Skatteverket 🙂

När idéer kommer

Tidigt i morse fick jag en idé till en novell för Faktums novelltävling. Och allt jag vill är att slänga mig över den och få ner den i skrift innan den försvinner. Men en sak först. Kaffe och ett snabbt pass på gymmet där idén oxå får möjligt att marinera lite mer). Sedan. Kommer hem, duschar, mer kaffe och äntligen. Bebisen sover och jag slår på datorn. Novellen handlar om hur Sociala medier stjäl vår tid … hm… Hur ska jag få ner känslan och min poäng i skrift, kanske …

Min dotter: ”Mamma, vi spelar spel.”

Jag, inte så närvarande: ”Jag ska bara …”

”MAMMA!”

Okej, bäst att kolla vad hon vill. ”Åh, så fint du har gjort”, säger jag och sneglar på microns klocka, 08.43. Jag hinner skriva sen, snart. Bara inte idén försvinner … Jag har inte ens hunnit stolpa upp den. Okej, nu ska jag vara närvarande. Jag menar herregud, novellen handlar ju om det här! Det är klart jag ska spela spel med min dotter (hon vann, för husfridens skull, kan man säga …) Och jag var närvarande nog att oxå ta en bild… hehe

Det har tagit mig hela dagen att skriva ett första utkast på bara ca 1 600 ord: Det har blivit ett stycke där, ett stycke här. I vanliga fall som ostörd skriver jag med en hastighet på kanske 1500 ord i timman. Nu fick jag springa mellan barnen, matlagning, bajsblöjor (två hittills idag) gnäll, tröst, lek, amning och åter amning. Jösses.

Ibland längtar jag så det gör ont efter att bara få vara helt ensam, och helt ifred med mina egna tankar. Det är liksom aldrig tyst. Nu när jag skriver det här skriker ungarna (glada, men ändå) och det är en hel drös av dem (grannbarnen som är här inne hos oss och leker). Min frustration gör mig ibland sjuk känns det som: när det kreativa inte får komma ut. Jag är en dålig förvaltare av kreativa idéer och en dålig mamma. Inte 100% på något. Suck.

Nåja, novellen är typ nedskriven. Bra vet jag inte. Men den finns där och nu stänger jag av datorn för den här lördagen. Klockan är ändå snart 15.00, för tidigt för vin?

Faktum novelltävling

Faktum har en novelltävling och det känns att jag bara måste göra ett försök 🙂 För det är ju till en sådan viktig sak och en sådan ära om man fick med ett bidrag 🙂 Deadline är i februari 2021, så det borde gå, MEN jag har så mycket med manuset som ska in till förlaget i början av nästa år att tiden ändå är knapp…. Jag hade tänkt att inte skriva så mycket noveller nu och lägga mina resurser på bokskrivandet istället, men ska se om jag kommer på något bra till nämnda tävling. Bara det bästa duger, kommer jag inte på något får det vara.

För dig som vill veta mer, surfa in på: https://www.faktum.se/novell/?fbclid=IwAR3woaIenw4Wc8ttY6D1fu_Eelz_NjY3pzNFMcf3FZ5_ZXix9TmXGhw9nHI

Dialog

Nu har jag skrivit två kapitel i mitt nya manus och det går rasande lätt. Två tusen ord bara rinner ur mig varje gång jag sätter mig 🙂 Jag har tidigare inte riktigt kunna sätta fingret på varför just den här boken (Mitt liv är bra som det är, tack) går så lätt att skriva, men nu har jag kommit på det och svaret är DIALOG!

Jag älskar att skriva dialoger. Jag gillar oxå att läsa böcker med mycket dialog då jag tycker att det skapar liv/rörelse i texten samt skapar luft. Jag har oxå lätt för att skriva dialog (sedan om det blir bra, vet jag inte … hehe).

I dialoger blir det så mycket enklare att gestalta hur det kan skava mellan två karaktärer, det är oxå lätt att skapa undertext och lägga in planteringar. Scener med bara en person som gör något är mycket svårare, tycker jag, att skriva intressant. Och i det här manuset är typ varenda scen/kapitel ett möte mellan huvudpersonen och de andra karaktärerna.

När det däremot faktiskt blir svårt att skriva dialog handlar det sällan om vad karaktärerna säger, utan snarare vad jag ska skriva mellan snacket. Typ såhär:

”Blablabla”, sa Petra och tittade på Martin. ”blablabla”, svarade Martin och tittade på allt utom Petra.

Mina karaktärer tittar mycket, eller skruvar på sig, eller väger på hälarna osv… Hehe. Det kan bli en del att städa upp sedan i redigeringen, men jag har blivit ännu bättre nu på att variera gestaltningen. Detta är nämligen hemligheten med, inte bara bra dialoger, utan med gestaltning i stort. Variera dig! Varva mellan inre tankar, yttre aktiviteter, händelser i bakgrunden – dels på långt håll – dels på kort håll, kroppsspråk och ögon som tittar 🙂

Fulskriva

Jag älskar det uttrycket, ful-skriva 🙂 För det är vad jag gör just nu med manuset ”Mitt liv är bra som det är, tack”. Jag har verkligen hittat mitt sätt att skriva på. Men idag skriver jag inte, idag läser jag och har fortfarande inte tagit mig igenom boken: Writing fiction for dummies. Den är jättebra, men det kommer så mycket annat emellan, andra böcker och själva skrivandet.

Men stötte på det här idag: Giving yourself permission to write badly. Jag tänker att dom menar, vad jag på svenska kallar fulskriva 🙂 För mig innebär det att jag skriver ur mig berättelsen/första utkastet så fort som möjligt (i kombination med en så kallad outline) och inte stannar upp och analyserar/redigerar så mycket – ibland lite kanske, för att komma in i texten, eller om jag behöver backa och skriva om/lägga till något. För mitt synopsis/outline är levande och förändras. Men så effektiv jag har blivit, och i slutändan har det blivit mindre att redigera i efterhand, trots att jag skriver fult. För jag gillar verkligen inte redigeringsbiten …

Vilken typ är du? frågar författarna. Den som stirrar på det tomma dokumentet, nästan rädd för att börja. Man vill ju inte råka skriva fel. Eller är du den där typen som slänger sig över tangenterna och bara vräker ur sig berättelsen?

Jag vet vem jag är. Vem är du?

Jag gillar oxå hur författarna sedan på nästa sida beskriver hur det är i ett kreativt läge som man ger sig själv friheten att bara skriva och skapa och sedan är det i redigeringsfasen som man snyggar till det första och fula utkastet. Men för att komma dit, till ditt andra (och snyggare utkast) måste man ju skriva det där första 🙂

Vila i frid

Idag har jag ägnat min skrivtid (tiden som bebisen sover) på att försöka komma in i mitt nya manus ”Mitt liv är bra som det är, tack.” Detta manus hamnade på paus när ett annat (gammalt) manus blev antaget av förlag. Och nu när det ligger hos redaktör och jag väntar på återkoppling måste jag skriva på något annat. Jag kan ju inte ta det lugnt någon längre tid. Det räcker med en dag eller två. Jag har redan fixat två längre noveller till två kommande novelltävlingar och fått iväg dem.

Så. Nu behövde jag bara komma in i nya manuset igen, som jag är typ halvvägs i (ca 44 000 ord). Och det var väldigt vilken babblig huvudperson jag har att göra med. Många ord. Får väl se över det sedan i redigeringen … Hur som helst. Det är inte bra att vara ifrån sitt projekt. Jag tror Stephen King sa det (säkert bland flera) att man riskerar att tappa kontakt med berättelsen och jag instämmer. Hans råd om att skriva ett första utkast relativt snabbt, på typ 3-4 månader, är klokt. Nu har jag inte tappat kontakten helt med detta manus, men så skulle det kunna bli för jag behövde ägna en dag åt att komma in i det.

Jag märker att det inte är att skriva det där första som tar längst tid, och gör att en bok ( i alla fall för mig) tar 2-3 år att få bra. Nej. Det är tiden MELLAN faserna. För när ett manus får vila … oj oj vad det händer grejer. Det fattade jag inte förut. Det är mycket lättare att redigera i ett manus som fått vila. Att det finns så mycket potential i den här vilan – det är den som tar tid, om det ska bli bra, det vill säga. Jag förstår det nu och ska alltid, från och med nu, låta mina manus vila i frid mellan varven 🙂

Fina i det fula

Hösten kan vara ruskig och mörk, men när det klarnade upp igår gick jag och Viktor (8 månader) ut en sväng och på alla bruna (fula?) löv hade regnet stänkt. Regndropparna som små vackra vattenpärlor. En detalj för mig att förundras över och en detalj för min huvudperson i nya manuset ”Mitt liv är bra som det är, tack” att fästa blicken på.

På detta sätt är en person som leker författare aldrig ledig 🙂 Och jag fick inte bara en bra detalj till en miljöbeskrivning utan oxå ett sätt att gestalta hur huvudpersonen senare i boken förändrar sitt sätt att se på omvärlden 🙂

Det börjar med hämnd …

Jag har under två veckor nu skrivit mig igenom manuset ”Hämnd, älskade hämnd” (tidigare kalla ”Änkan”). Det var över 1 år sedan jag senaste såg texten. Oj, så mycket ”fel” jag hittar… Det finns så mycket mer att önska av språket och jag fattar nästan inte hur detta kunde bli antaget? Hehe. Jag har ju såklart blivit bättre sedan jag först skrev manuset 2018. Jag ser saker som jag inte sett tidigare. Hur temat hämnd verkligen finns i den stora övergripande storyn, men också i det lilla, hos mindre bikaraktärer (och därmed kan jag stryka annant tjafs som inte hör hit). Alla sysslar med hämnd på sitt sätt. Och boken börjar med hämnd och avslutas med hämnd.

Jag pendlar verkligen med att tycka hur det är riktigt dåligt. Det här kan vi inte ge ut! Till att vid en annan scen/kapitel verkligen längta till texten får bli bok och möta läsare, för det är ju sååå bra. Jösses. Jag är mentalt ganska slut redan nu, och då har jag massa redigering kvar. Men det är ju kul också. Att jobbet för en gång skull faktisk ska leda till utgivning 🙂

På måndag går manus iväg till redaktör 🙂