Faktum novelltävling

Faktum har en novelltävling och det känns att jag bara måste göra ett försök 🙂 För det är ju till en sådan viktig sak och en sådan ära om man fick med ett bidrag 🙂 Deadline är i februari 2021, så det borde gå, MEN jag har så mycket med manuset som ska in till förlaget i början av nästa år att tiden ändå är knapp…. Jag hade tänkt att inte skriva så mycket noveller nu och lägga mina resurser på bokskrivandet istället, men ska se om jag kommer på något bra till nämnda tävling. Bara det bästa duger, kommer jag inte på något får det vara.

För dig som vill veta mer, surfa in på: https://www.faktum.se/novell/?fbclid=IwAR3woaIenw4Wc8ttY6D1fu_Eelz_NjY3pzNFMcf3FZ5_ZXix9TmXGhw9nHI

Dialog

Nu har jag skrivit två kapitel i mitt nya manus och det går rasande lätt. Två tusen ord bara rinner ur mig varje gång jag sätter mig 🙂 Jag har tidigare inte riktigt kunna sätta fingret på varför just den här boken (Mitt liv är bra som det är, tack) går så lätt att skriva, men nu har jag kommit på det och svaret är DIALOG!

Jag älskar att skriva dialoger. Jag gillar oxå att läsa böcker med mycket dialog då jag tycker att det skapar liv/rörelse i texten samt skapar luft. Jag har oxå lätt för att skriva dialog (sedan om det blir bra, vet jag inte … hehe).

I dialoger blir det så mycket enklare att gestalta hur det kan skava mellan två karaktärer, det är oxå lätt att skapa undertext och lägga in planteringar. Scener med bara en person som gör något är mycket svårare, tycker jag, att skriva intressant. Och i det här manuset är typ varenda scen/kapitel ett möte mellan huvudpersonen och de andra karaktärerna.

När det däremot faktiskt blir svårt att skriva dialog handlar det sällan om vad karaktärerna säger, utan snarare vad jag ska skriva mellan snacket. Typ såhär:

”Blablabla”, sa Petra och tittade på Martin. ”blablabla”, svarade Martin och tittade på allt utom Petra.

Mina karaktärer tittar mycket, eller skruvar på sig, eller väger på hälarna osv… Hehe. Det kan bli en del att städa upp sedan i redigeringen, men jag har blivit ännu bättre nu på att variera gestaltningen. Detta är nämligen hemligheten med, inte bara bra dialoger, utan med gestaltning i stort. Variera dig! Varva mellan inre tankar, yttre aktiviteter, händelser i bakgrunden – dels på långt håll – dels på kort håll, kroppsspråk och ögon som tittar 🙂

Fulskriva

Jag älskar det uttrycket, ful-skriva 🙂 För det är vad jag gör just nu med manuset ”Mitt liv är bra som det är, tack”. Jag har verkligen hittat mitt sätt att skriva på. Men idag skriver jag inte, idag läser jag och har fortfarande inte tagit mig igenom boken: Writing fiction for dummies. Den är jättebra, men det kommer så mycket annat emellan, andra böcker och själva skrivandet.

Men stötte på det här idag: Giving yourself permission to write badly. Jag tänker att dom menar, vad jag på svenska kallar fulskriva 🙂 För mig innebär det att jag skriver ur mig berättelsen/första utkastet så fort som möjligt (i kombination med en så kallad outline) och inte stannar upp och analyserar/redigerar så mycket – ibland lite kanske, för att komma in i texten, eller om jag behöver backa och skriva om/lägga till något. För mitt synopsis/outline är levande och förändras. Men så effektiv jag har blivit, och i slutändan har det blivit mindre att redigera i efterhand, trots att jag skriver fult. För jag gillar verkligen inte redigeringsbiten …

Vilken typ är du? frågar författarna. Den som stirrar på det tomma dokumentet, nästan rädd för att börja. Man vill ju inte råka skriva fel. Eller är du den där typen som slänger sig över tangenterna och bara vräker ur sig berättelsen?

Jag vet vem jag är. Vem är du?

Jag gillar oxå hur författarna sedan på nästa sida beskriver hur det är i ett kreativt läge som man ger sig själv friheten att bara skriva och skapa och sedan är det i redigeringsfasen som man snyggar till det första och fula utkastet. Men för att komma dit, till ditt andra (och snyggare utkast) måste man ju skriva det där första 🙂

Vila i frid

Idag har jag ägnat min skrivtid (tiden som bebisen sover) på att försöka komma in i mitt nya manus ”Mitt liv är bra som det är, tack.” Detta manus hamnade på paus när ett annat (gammalt) manus blev antaget av förlag. Och nu när det ligger hos redaktör och jag väntar på återkoppling måste jag skriva på något annat. Jag kan ju inte ta det lugnt någon längre tid. Det räcker med en dag eller två. Jag har redan fixat två längre noveller till två kommande novelltävlingar och fått iväg dem.

Så. Nu behövde jag bara komma in i nya manuset igen, som jag är typ halvvägs i (ca 44 000 ord). Och det var väldigt vilken babblig huvudperson jag har att göra med. Många ord. Får väl se över det sedan i redigeringen … Hur som helst. Det är inte bra att vara ifrån sitt projekt. Jag tror Stephen King sa det (säkert bland flera) att man riskerar att tappa kontakt med berättelsen och jag instämmer. Hans råd om att skriva ett första utkast relativt snabbt, på typ 3-4 månader, är klokt. Nu har jag inte tappat kontakten helt med detta manus, men så skulle det kunna bli för jag behövde ägna en dag åt att komma in i det.

Jag märker att det inte är att skriva det där första som tar längst tid, och gör att en bok ( i alla fall för mig) tar 2-3 år att få bra. Nej. Det är tiden MELLAN faserna. För när ett manus får vila … oj oj vad det händer grejer. Det fattade jag inte förut. Det är mycket lättare att redigera i ett manus som fått vila. Att det finns så mycket potential i den här vilan – det är den som tar tid, om det ska bli bra, det vill säga. Jag förstår det nu och ska alltid, från och med nu, låta mina manus vila i frid mellan varven 🙂

Fina i det fula

Hösten kan vara ruskig och mörk, men när det klarnade upp igår gick jag och Viktor (8 månader) ut en sväng och på alla bruna (fula?) löv hade regnet stänkt. Regndropparna som små vackra vattenpärlor. En detalj för mig att förundras över och en detalj för min huvudperson i nya manuset ”Mitt liv är bra som det är, tack” att fästa blicken på.

På detta sätt är en person som leker författare aldrig ledig 🙂 Och jag fick inte bara en bra detalj till en miljöbeskrivning utan oxå ett sätt att gestalta hur huvudpersonen senare i boken förändrar sitt sätt att se på omvärlden 🙂

Det börjar med hämnd …

Jag har under två veckor nu skrivit mig igenom manuset ”Hämnd, älskade hämnd” (tidigare kalla ”Änkan”). Det var över 1 år sedan jag senaste såg texten. Oj, så mycket ”fel” jag hittar… Det finns så mycket mer att önska av språket och jag fattar nästan inte hur detta kunde bli antaget? Hehe. Jag har ju såklart blivit bättre sedan jag först skrev manuset 2018. Jag ser saker som jag inte sett tidigare. Hur temat hämnd verkligen finns i den stora övergripande storyn, men också i det lilla, hos mindre bikaraktärer (och därmed kan jag stryka annant tjafs som inte hör hit). Alla sysslar med hämnd på sitt sätt. Och boken börjar med hämnd och avslutas med hämnd.

Jag pendlar verkligen med att tycka hur det är riktigt dåligt. Det här kan vi inte ge ut! Till att vid en annan scen/kapitel verkligen längta till texten får bli bok och möta läsare, för det är ju sååå bra. Jösses. Jag är mentalt ganska slut redan nu, och då har jag massa redigering kvar. Men det är ju kul också. Att jobbet för en gång skull faktisk ska leda till utgivning 🙂

På måndag går manus iväg till redaktör 🙂

Därför skriver jag oxå …

… för att få hålla resultatet i handen 🙂 Även om det ”bara” är en novell i en antologi så är det ända magiskt att något som inte fanns, sedan blev till tankar och ord, som blev till text, som sedan bildade ett sammanhang och blev en lite berättelse om en Plågoande som tog sig hela vägen fram till antologin ”Jul igen” 🙂

Det är tredje gången jag har en novell med i den här novellsamlingen som är som en julkalender där varje novell utgör ett datum/lucka fram till julafton. Jag är på plats nummer 8 den här gången 🙂 Åh, så jag längtar till jul nu. Längtar efter julpynt och att låta ”Nisse flytta in” för barnens skull 🙂 Kul!

Fick oxå en liten bonusnovell (”Skogen”) av Emelie Kempe, anordnaren av novelltävlingen och som står för produktionen av antologin. Ska bli kul att läsa den när ungarna somnat ikväll 🙂

Varför skriver jag?

Svaret på detta varierar . För det finns så många svar, inget rätt eller fel. Tror också att det beror på vad jag skriver på. Just nu har jag åter trätt in pokerspelande Rickards värld och motspelaren, änkan Kristina, som är full av hemligheter (manus: ”Hämnd, älskade hämnd”). Därför skriver jag just nu för att klä av människor.

I litteraturen finns den möjligheten att göra det och komma mycket nära. Jag kan skriva mig inpå, tränga in och avtäcka lager efter lager. Inte bara bokstavligt talat när Rickard och Kristina desperat suktar efter varandra och blir sexuellt frustrerade innan jag låter dem bli nakna och få till det. Jag menar på sättet jag kan skriva mig djupt in i karaktärerna och förstå saker de inte ens själva begriper.

Litteraturen gör att vi därför kan sympatisera med människor som annars i det yttre är oss så olika och det i sin tur förhöjer vår empatiska förmåga och bidrar till acceptans av oliktänk. Hoppas jag i alla fall 😊

Varför skriver du?

Böcker, älskade böcker

Tiden är för knapp just nu för att hinna med er! Åh, älskade böcker! Hehe.

Jag kommer inte hinna läsa så mycket som jag vill just nu, för all kraft och tid går till att redigera och fixa till manuset inför utgivning, men jag började i alla fall att läsa ”Dagen F” och både skrattade högt och fnissade en del under de första hundra sidorna (inte kommit längre). Att skriva roligt är ju så svårt, men det lyckas Johannes Vivers bra med, i alla fall inledningsvis 🙂 Får fortsätta läsa.

Sedan kunde jag inte låta bli att låna med en bok som fångade min blick när jag var med barnen för någon vecka sedan på bibblan. Egentligen gillar jag inte att läsa skräck, även om jag gärna skriver i genren, men jag älskar King. Han är helt enkelt Kung när det kommer till skrivandet. Får se om jag hinner läsa eller får lämna tillbaka den och låna om vid senare tillfälle.