Imse vimse

Blev titeln på min senaste novell. Och ja, den handlar om en spindel 🙂 Små djur jag själv tycker är mycket otäcka (helt ologiskt såklart så som rädslor oftast är), men jag vill dem aldrig något illa och tvingar min man (eller pappa om han finns i närheten) att försiktigt bära ut dem.

Novellen ”Imse vimse” handlar om konsekvenserna som ett annat, mindre snällt, agerande kan få … För är verkligen en liten spindel så obetydlig som den kan verka?

Novellen finns att läsa på Elibro.se : http://elibro.se/book/450-imse-vimse.html

Det var riktigt kul att skriva novellen. Kanske för att det var längesedan nu jag skrev just en novell. Egentligen hade jag tänkt hoppa över ovan nämnda tävling för det gick inge bra sist … hehe och för att jag är ganska upptagen rent kreativt och mentalt med mina tre olika bokmanus. Men nu blev det så här, kul 🙂

Hämtat paket

Idag promenerade jag och lilla killen och hämtade ut ett efterlängtat paket 🙂

Jag fick oxå hjälp att öppna 🙂

Det är antologin ”Otäcka kvinnor” skapad av Darkness Publishing där jag har novellen ”Nattens öga” med på slutet. Jag älskar min otäcka varulvsnovell 🙂 Fick idén när jag åkte bil i julas längs mörk landsväg och novellen var lätt att skriva i ett härligt flow. Älskar när det händer 🙂

Det någon säger nej till…

… Säger någon annan Ja till 🙂

Jag har i veckans (nr 39) nummer av Kvällsstunden med en novell ”Min oansvariga lillasyster”. Jag skickade in den i maj 2019, så det tar en stund innan man får se sitt alster i tidningen. Hehe.

Just den här novellen var väldigt kul att skriva och jag tycker mycket om den. Ursprungligen skrev jag den för Året Runt, men dom refuserade novellen – och det var ju bra för Kvällsstunden som istället tog den 🙂

Här sitter vi

Och jobbar 🙂 Hehe. Funkar ju en liten stund. Typ i två minuter. Tur att han fortfarande sover tre pass om dagen som jag kan skriva på 🙂

Det är ”Bussen” jag pysslar med och lektören har pekat ut svagheterna och det är lite roligt för jag var så upptagen med att inte begå samma misstag som med ”Drama i triangel” som fick kritik av såväl testläsare som professionella lektörer om att vara för seg i början att jag totalt missade hur Bussens sista tredjedel blev seg istället. För jag lade otroligt mycket tankar och energi på att få till början och snickrade upp den stommen ordentligt INNAN jag började skriva för att inte behöva döda fler darlings än nödvändigt.

Det är riktigt tungt att fixa detta på slutet. Smågrejer genom manuset är inga problem, inte heller språket – det är kul att bli bättre där. MEN att fixa med struktur, dramaturgi, när manuset redan är ”klart”, är stora ingrepp som jag känner motstånd för. Men det är bara att göra och förhoppningsvis ta mig lärdomarna in i nästa manus.

Detta är varför jag behöver professionella ögon på min text!

Inte en tävling för mig

”Sveriges största novelltävling”, marknadsför man det som. Och visst, vinstsumman är ju fin på 35 tusen kronor. Se här: https://www.expressen.se/kvallsposten/delta-i-sveriges-storsta-novelltavling-med-kvp/?fbclid=IwAR2tflteky7JSO4Qda50IrzEan56soYLlxMMGP7ABgyCqXPimpWiJLbNwBU

För novellen gäller fritt tema, vilket jag alltid har svårt för när det inte finns någon som helst ram om vad novellen ska handla om, vad arrangörerna söker. Det hämmar oxå min kreativitet, paradoxalt kanske, när det inte finns någon som helst riktning. Det gör att jag får svårt att rama in tankarna och komma på något när ALLT är tillåtet, det blir för mycket att välja på så jag blir tom istället.

Men för att delta finns det oxå en liten twist. ”Du måste prenumerera på Opulens för att delta. Prenumererar du inte sedan tidigare behöver du lösa en årsprenumeration. Betala prenumerationsavgiften 500 kronor...”

500 kronor för att delta. Japp. Det blir alltså ett nej för mig. Dessutom är jag lite misstänksam mot Ekström och Garay förlag som är med och ordnar tävlingen. Dels har jag läst en del på Facebook som inte är helt positivt och dels så gillar jag inte att det inte framkommer tydligt på deras sida att de faktiskt är ett HYBRID FÖRLAG!!!

Jag har inget emot hybrid – jag kommer antagligen själv att använda mig av det – men jag har mycket emot att man liksom gömmer den informationen. Visst, de påstår att de har traditionell utgivning oxå men jag undrar verkligen hur många av deras planerade utgivningar som är det. Jag gissar på att författaren i alla fall på något sätt varit med och finansierat. Har som sagt inget emot det, men tycker att man behöver vara tydlig med det.

Kom ihåg: HYBRID tjänar pengar på DIG som författare, medan traditionella förlagsavtal tjänar pengar på LÄSAREN.

Och ibland tror jag att vissa ”förlag”, därmed inte sagt just Ekström och Garay, utnyttjar lite att vi är så många skrivande människor som så innerligt vill uppnå drömmen om att ge ut en bok. Det kniper lite i mig, för jag är likadan, drömmen är så stark att jag till och med är villig att betala hundra tusen kronor. Frågan är till VEM jag ska betala?

Då var det snart jul igen

Och så här fint blir omslaget till just antologin ”Jul igen” 🙂 där jag har med en liten obehaglig spöknovell 🙂

Jag villar verkligen ovanstående omslag och tycker det här med just omslag är himla intressant. Åh, om jag kunde skola om mig så skulle jag vilja ”bli” en sådan-där-som-jobbar-med-omslag. Jag vet inte ens yrkestiteln eller vad för utbildning, man går. Hehe. Men det hade varit så kul att pyssla med vid sidan om skrivandet.

Den röda tråden

Jag har tidigare trott att jag har förstått det där med den röda tråden. För den är ju viktig att ha när jag skriver fram en berättelse. Och jag har förstått vad det är, i teorin, men det är först nu med mitt nionde manus (”Bussen”) jag verkligen förstår vad den röda tråden innebär i praktiken.

För mig är den röda tråden berättelsens huvudspår/huvudintrig och det man bygger upp i början ska följa med hela vägen i mål och knytas ihop på slutet (i alla fall någorlunda för att tillfredsställa läsaren, för man kan ju välja ha ett typ av öppet slut). Jag tyckte ju att jag hade koll på läget 🙂

Men helt koll hade jag inte, omedvetet, förstås. Det är författaren Katarina von Bredow som hjälp mig att förstå den röda tråden mer konkret genom att peka ut saker i manuset som inte följer den. Jag hade kastat ut flera trådar än vad jag behövde och som inte stöttade upp själva huvudtråden – det sitter jag och ägnar mig åt nu i den här redigeringsrundan med att dels stryka och dels skriva om – så det följer huvudtråden.

Jag läste oxå på Lennart Guldbrandssons blogg om att krama ur citronen. Ett riktigt bra inlägg som jag tycker kan appliceras på att förstå det här med den röda tråden. Att krama ur berättelsens citroner handlar ju om att hitta varianter/situationer/vinklar m.m på din manusidé. Det i sig stöttar ju huvudintrigen, själva storyn, och allt annat så som bikaraktärer och bintriger ska ju följa huvudleden och INTE ta en massa konstiga avstickare (som jag själv gjort i manuset ”Bussen”!). Läs inlägget om citroner här: https://mrchapel.wordpress.com/2010/10/18/manusforfattarens-guide-att-krama-ur-citronen/

Jag älskar när nya insikter faller på plats och jag utvecklar skrivandet. Men med det sagt så kommer jag säkert fortfarande göra avstickare som inte har med huvudhandlingen att göra, det är okej. I början när jag skriver vet jag ju inte alltid vart jag ska, eller vad berättelsen vill ta för vändningar. Att stryka sidospåren som inte hör hemma får man ta i redigeringsrundan och kanske med hjälp av en lektör som verkligen har öga att se dem 🙂

Splittrad …?

Jag har redigerat Drama i triangel, ska påbörja redigering av ”Bussen” efter genomläsning av författare och lektör, skriver på nytt manus inom feelgood – där jag också går en skrivkurs på distans. Borde jag vara splittrad? Ja, lite kanske. Men det finns fördelar med detta. Min hjärna blir så uttråkad annars om jag inte har många bollar i luften .

När jag nu väntar på återkoppling av redaktör för Drama (vilket tar några veckor från det att jag var klar med min del) så MÅSTE jag ha annat att skriva. Det går inte, att INTE ha något att skriva på. Därför började jag på en ny feelgood och under tiden kom ”Bussen” tillbaka, så nu är jag mentalt tillbaka där och klurar på förbättringsförslagen. Min plan med ”Bussen” är att redigera igenom den och ändra vissa grejer – nya testläsare och den här gången min målgrupp, alltså ett par ungdomar vore ju att föredra. Sedan ska jag vila från manuset och ta det lugnt, innan det ska till förlag. Och medan Bussen är parkerad kan jag alltid skriva på mitt nya romanprojekt utöver noveller och diverse.

Det som är kul med att hoppa så här mellan projekten, förutom att det håller uttråkningen borta, är att det stimulerar olika delar av hjärnan. I mitt nya bokprojektet är jag i fasen ”kreativ och fri”, det är bara att skriva på och hålla det kravlöst. Projektet ”Drama i triangel” är färdigt utifrån struktur och typiska lektörs−grejer och ligger på redaktörsnivå – alltså fixa språket, resten sitter (i alla fall så som jag vill ha berättelsen). Medan ”Bussen” är på lektörsnivå där struktur/dramaturgi och karaktärsbeskrivningar och sånt är i fokus. Jag jobbar alltså på alla tre nivåer mer eller mindre samtidigt. Splittrad? Kanske.

Tillfredsställd

Jag tänkte egentligen inte skriva den här lördagen, men … äsch, vad tusan. Liiite hinner jag ju sitta vid datorn.

Efter två timmar och tio minuter (lite upphackad skrivtid under förmiddagen) har jag första delen klar i en ”kortroman” till Året Runt som jag hoppas de vill köpa om de öppnar upp för köp av fiktion igen (de har haft stängt den dörren i ett halv år nu typ). Första delen är på lite drygt 3000 ord och nu fattas bara del 2 och 3 oxå 🙂 + lite puts och redigering av helheten sen.

Det är ganska tillfredsställande att skriva något som går fort. I alla fall om jag jämför med mina romanprojekt som aldrig verkar bli klara – om nu ”klart” anses när ett manus går till tryck och får blir en bok och alltså är färdig-petad med.

Det är bra att varva stora projekt med de här mindre för att tillgodose behovet av att bli färdig och ”klar”, jag är alltså skriv-tillfredsställd just nu 🙂