Tackat Nej

Jag har precis tackar Nej till utgivning hos Visto förlag! Hoppas jag gjorde rätt nu. Har tänkt på detta sedan de erbjöd utgivning runt slutet av april, men känner inte att det är rätt hybridförlag för mig.

Livsstil

Jag har under helgen inte haft möjlighet att sitta vid datorn på grund av familjeaktiviteter. Men en och annan rad hamnade ändå i anteckningsfunktionen på mobilen. Trots ledig helg så är finns skrivandet ändå där. Alltid. Och puttrar i bakgrunden.

På mitt vanliga jobba (som jag nu är föräldraledig ifrån) så har jag genom åren tränat på att lämna kvar jobbet där det hör hemma – på kontoret, även om ett och annat ärende (jobbar i Socialtjänsten) kan följa med hem om det ”sticker ut” eller kniper extra i bröstet. Det är nödvändigt att lämna jobbet där det hör hemma för att inte totalt bränna ut sig och ha energi kvar för familjen. Men märker att skrivandet aldrig går att ”lämna”.

Jag sitter ju hemma och skriver, och när jag stänger av datorn och är färdig för dagen så hamnar det klotter i mobilen eller i block – jag kommer på saker, scener, nåt mer angående någon karaktär osv. Det är kanske svårare att stänga av romanprojekten eftersom jag inte lämnar ett kontor på samma sätt och en stor del av skrivandet sker mellan raderna. Mellan skrivpassen, då det bearbetas och knådas och grejas mentalt med.

Skrivandet har blivit en livsstil. Jag fattar det uttrycket nu. När folk har passioner, arbeten m.m och det blir en livsstil – man är på något sätt aldrig ledig. Det följer med och inbegriper det mesta i livet, mer eller mindre.

Är det bra? Behöver jag kunna stänga av ordentligt? Tror jag kan bli lite stressad – märks på sömnen (eller bristen på den).

Att ständigt vara i ett slags ”skriv-mode” även när jag inte sitter vid datorn…. Undra hur andra skrivberoende människor fixar det.

Mer feedback …

Fick mer feedback från författaren Katarina von Bredow som läst mitt manus ”Bussen” (måste ju komma på en skitbra titel istället för denna arbetstitel!), började typ gråta (jag är lättrörd på så vis) när jag läste detta: ”Jag tycker att du har lyckats väldigt bra med att placera historien i en vanlig verklighet av tonårsliv och relationer, det verkar också vara ett säljbart koncept just nu–läsarna vill ha gastkramande mystik och spänning och samtidigt hög igenkänning, vilket kan vara rätt svårt att kombinera. Utan att ha järnkoll på kommande utgivningar, tror jag att det är en stor fördel för dina möjligheter att du har gjort som du har gjort och faktiskt även rott hela upplägget i land utan att kapsejsa.

Karaktärsteckningen är också något som imponerat ordentligt på mig –och då brukar jag vara extremt petig just när det gäller att gestalta personer trovärdigt, intressant och samtidigt ge varje viktig karaktär en egen resa, en utveckling. Det är avgörande för om jag alls ska ha lust att läsa vidare eller inte, hur bra själva handlingen än är. Karaktärerna bär händelseförloppet på sina axlar–har författaren inte lyckats med karaktärerna så spelar det ingen roll hur det går i historien om dem eftersom man liksom inte bryr sig. Men du har lyckats med dina karaktärer! Det finns lite småpyssel, men de flesta håller klockrent i princip varje gång de visar sig.”

Sedan kommer lite konstruktiv kritik, för allt igenom är ju såklart inte positivt: ”Akt 1 behöver en liten putsning, jag har markerat en del i texten. Fast när jag läste den biten så hade jag ju ännu inte sett vilket energi och framåtrörelse du har förmåga till, så nu i efterhand så tror jag att du kan tänka över några saker till. Framför allt i de passager där allting tappar tempo på grund av långa inre monologer som blir lite för teoretiska och ibland en smula tjatiga …

Det mesta arbetet har du i akt 3, som inte bara är den överlägset längsta utan också den svagaste.”

Jag har ändå en hel del att fixa med, men det ska bli kul 🙂 Fått en nytändning efter typ tusen refuseringar av ”Drama i triangel” och en del okonstruktivt deppande… hehe. Nu jäklar!

Att bli läst av en riktig författare!

Tänk att mitt manus, slarvigt kallat ”Bussen”, nu blivit läst av en riktig författare! Det är Katarina von Bredow som läst och ska ge feedback som lektör. Det är en sådan ära och en otrolig möjlighet för mig och manuset att utvecklas och bli bättre.

I den första feedbacken skriver hon: ”Tack för spännande läsning! Igår kväll fick jag nästan ha lampan tänd när jag skulle sova … 😉 Du skriver med bra flyt, många fina bilder och massor av energi. ”

Jag blir så glad, sådana ord som ovan betyder så mycket 🙂

Mer detaljerad feedback (och jag förväntar mig oxå konstruktiv kritik) kommer snart som ett brev på posten 🙂

Måste erkänna att jag inte läst jättemycket av Katarina, eller det kanske jag har, men inte vet om (dålig på att lägga författarnamn på minnet) för hon har gett ut otroligt mycket på fina, ”riktiga” förlag (min DRÖM!). Vet att jag läste för ett par år sedan ”Hon & Han” och tyckte den var jättebra – att jag läste en bok för yngre var på grund av ett dåvarande eget manusprojekt och jag ville se lite hur man skrev för barn, vilken nivå språket låg på.

Ser fram emot mer feedback 🙂 Det här skjutsade upp energin – bra känsla inför dagens tre-timmars-skrivpass. Ska bara lämna in femåring på dagis och få bebisen att somna.

Heja mig.

En vinst

Äntligen ett kul besked! Mitt bidrag ”Plågoande” (en kort, omysig spöknovell) till novelltävlingen ”Jul igen” kom med i antologin 🙂 Roligt!

Jag gillade mitt bidrag, men var osäker på om den verkligen skulle komma med. Det är en ära varje gång någon novell blir utvald och publiceras 🙂

Efter nöjesläsning

Är det dags för mer ”utbildande” läsning. Tycker jag har svårt att hitta fler skrivhandböcker på svenska. Någon som har tips?

Så därför blir det böcker på engelska. Har precis börjat läsa den här: Writing fiction for dummies, och gillar den hittills 🙂 Jag läser gärna såhär, varvar mellan nöje/underhållning (som romanen jag läste innan, ”Staden”) och så nu då, en skrivhandbok.

Redigera bort onödigheter

Jag har lyckats kapa 2000 ord i manuset ”Drama i triangel” på att bara ta bort onödiga ord och onödigt överförklarande gestaltning. Jag ska ge tips och exempel från manuset: ”Han svarar henne med en axelryckning.” Det som kan strykas är ”henne”. Det räcker att skriva: ”Han svarar med en axelryckning.” Henne är helt överflödigt i en scen mellan endast två personen. Vem skulle han annars svara?

Ett annat exempel: ”…. säger han och reser sig upp.” Ta bort ordet upp. Det fattar man ju ändå. Han reser ju sig liksom inte ner.

Jag har också sett över ord som litet/lite och försökt rensa bort dem. Exempel: ”Han är lite tvekande.” Varför lite? Antingen är han tvekande eller inte. STRYK!

2000 ord! På att bara tajta till texten. Och då lär jag inte hittat allt eftersom jag blir blind på texten och det är ju detta som redaktören är expert på och får betalt att hjälpa mig med, men det skadar inte att själv träna ögat för att redigera. Texten är genast mycket bättre 🙂

Hängiven

Solen skiner. Temperaturen närmar sig 29 grader och det är kanske en av sommaren sista riktigt varma dagar. Jag skulle vara ledig i helgen.

Jag ljög.

Trots att jag uppnått målsättningen med att redigera och skriva igenom hundra sidor i manuset ”Drama i triangel” (är nu på sidan 135) den här veckan fortsätter jag. Skriver mer. Är inte ledig. Hehe.

Maken och dottern åker och badar. Jag och bebisen stannar hemma. Kan ju skylla på att en femmånaders bebis ändå inte har något utbyte på badstranden och att det är för varmt för honom, men egentligen passar det mig bra oxå. Att få sitta inne framför datorn. Det är att vara hängiven, vill jag tro 🙂

Läsande pick-nick

Sådana här fina sommardagar åker vi till badplatsen och jag kan som tur var skylla på bebisen – så jag slipper bada i sjön … hehe (kallt!) Maken får bada med stora tjejen och jag passar bebis, och läser! Perfekt 🙂

Försöker läsa ”Staden” av Camilla Sten, men det blir ryckigt på grund av familjelivet såklart. Har för övrigt inte tänkt skriva helgen utan försöka vara ledig och läsa lite mer istället.

Refuseringarna fortsätter

Det är inte alltid jag blir så deppig bara för att jag förlorar en novelltävling, men nu blev jag det. Dels för att mitt bidrag var jättebra (ja, ibland har jag hybris vilket är förbjudet jante-landet Sverige). Det var helt klart en av mina bättre noveller och då svider det extra mycket. Men jag är rätt säker på att jag kommer få användning för den i ett annat sammanhang – det brukar bli så med de riktigt bra novellerna, men det tröstar föga i stunden. Vill just nu bara skita i allt som skrivandet heter. Jag blir bara en sämre människa av allt. Allt är skit.

Är mest sur och tvär. Idag har jag behövt dammsuga två gånger i köket för lite olyckor i samband med chokladbollsbak med min dotter, samtidigt som jag vaggade vagnen med skrikig bebis som hållit mig vaken hela natten. Sedan, på lunchen, välts världen största dricksglas ut över köksbordet och det är vatten överallt! Hur kan ett glas rymma samma volym som Vänern? Gah! INGEN BRA DAG IDAG.

Suck. Nu skriker bebisen igen. Han är inte nöjd han heller efter dålig natt. Dags att amma och försöka vagga i vagnen och stänga ner datorn för idag. Vill ändå inte skriva.