små nålstick

Som små nålstick kommer refuseringarna och sticker hål på drömmen … Idag fick jag min första (men troligen inte sista) refusering av manus ”Drama i triangel”. Men jag har 14 förlag kvar som inte svarat än 🙂

Drömmen lever vidare

Jag har valt att inte gå vidare med Vistos förlag just i nuläget. Det är jättekul att dom är intresserade, men det handlar om MYCKET pengar för mig att investera. Drömmen lever vidare om att bli antagen av ett traditionellt förlag. Jag måste vänta några månader i alla fall och se vad andra förlag säger innan jag överväger hybridförlag.

Om inget ”vanligt” förlag är intresserad kan jag tänka mig Vistos (erbjudandet från dem finns kvar). Förhoppningen skulle då vara att ett hybridförlag ska vara en ”väg in” och förhoppningsvis bli upplockad av större, traditionellt, förlag. Men det är bara drömmar.

Och drömmar är till för att slå in 🙂

P.S än så länge behöver jag inte tatuera in en triangel på kroppen …

Inte helt refuserad!

Den 2 april skickade jag in ”Drama i triangel” till flertalet förlag. Första svaret kom på mejlen idag (ibland går det fort). Och det var inte en refus. Men inte en traditionell antagning heller. Så vad var det då?

Mejlet var från Idus förlag (traditionellt) och svaret från deras VD lät följande: ”Tack för förtroendet att få läsa ditt manus. Det är bra och välskrivet. Det var väldigt svårt att lägga ifrån sig! Vi har valt att lägga denna genren på Visto förlag så där skulle vi gärna vilja erbjuda dig utgivning.” och så vidare….

Visto förlag är ett hybrid förlag och på hemsidan står att läsa följande (jag fick kolla upp detta lite då jag inte ens skickat till dem): ”Visto förlag ger ut böcker som vi bedömer har hög kvalité och engagerade författare.” Och: ”Vi ger inte ut alla böcker utan bedömer alla manus och väljer ut de som har hög kvalité och som vi tror på.”

Jag måste smälta detta lite. Blir såklart otroligt glad! 🙂 Det pirrar inombords när jag tänker på att ”Drama i triangel” kanske faktiskt får bli en riktig bok istället för att förbli ett word dokument. Tusen frågor dyker upp som jag måste ta med Visto innan jag går vidare. Dessutom har jag inte hört från andra förlag än så jag kommer vilja vänta och se vad som händer där först, innan jag bestämmer mig. Jag vet inte summan än, men förstår att (eftersom det är hybrid) så handlar det om en del pengar jag kanske inte har.

Men jag blev typ inte helt refuserad! Bara det kräver ju att firas 🙂

Skål på er!

Bajsblöjor och skrivtid

Med en missnöjd bebis får jag stänga ner Word för idag. Blev nästan inget skrivet. Vissa förmiddagar funkar det inte alls. Igår fick jag skrivit över tusen ord. Jaha, där kom en utdragen och blöt prutt oxå i skrivande stund (inte från mig själv då). Bajsblöja nummer femtioelva idag. Hehe. Får byta den, stoppa ner bebis i vagnen, plugga in hörlurar och lyssna på pod och ut och gå. Han behöver sova och gör det bra i vagnen. Det är i alla fall härligt väder ute och snart ska vi ändå till förskolan för att hämta storasyster.

Jag ska fundera på slutet av projektet ”Bussen”. Blir galen av att inte få ihop det. Visserligen har jag över halva boken kvar att skriva ur mig, men jag vill och behöver veta lite hur jag ska få ihop det. Sånt här är bra att fundera på under en promenad. Då kan jag ändå känna att jag ”skriver” fast jag inte rent faktiskt skriver. Jag har ju märkt att ju mer jag tänker och grunnar, vrider och vänder på storyn och karaktärer ju bättre blir det. Att skriva en bok är så mycket mer än den faktiska skrivtiden.

Men så jag längtar till ett första utkast att ge testläsare, det som driver mig. Att få bli läst 🙂 Om så bara av ett fåtal.

Mitt första mord

Jag har begått mitt första mord. Jag ströp honom. Och tyckte synd om honom. Det var därför jag gjorde det (jag är egentligen ingen dåliga människa), tänkte antagonisten.

Jag har precis kommit till det göttigaste och spännande i manuset ”Bussen”. Nu får jag börja ta livet av folk… hehe. Jag har aldrig skrivit skräck innan (bara noveller), så nu har jag fått begå mitt första mord. Jag tidigare begått dråp och mordförsök, men inget överlagt och kallt dödande i bokform.

Jag har skrivit ungefär 25 000 ord och tror manuset kan sluta på runt 60 000 ord. Behöver inte vara längre då jag tror målgruppen, ungdomar, säkert föredrar lite kortare böcker. Eller är det bara en fördom?

Men hur ska ”Bussen” sluta? Jag veta inte! Det är lite jobbigt. Jag tänker att jag får skriva mig fram till slutet, det brukar funka. Och förhoppningsvis har jag någon kvar som överlevt.

Skräck på skräckskivan

Knåpat ihop en kort novell (2 sidor, eller 756 ord, beroende på hur man räknar) till Miramirs novelltävling på tema ”skräck och svenska traditioner.” Den blev så bra, tycker jag själv… hehe. Och gick lätt att skriva. Med ena foten på babysittern vaggar jag Viktor, dryga månaden gammal, som sover till gungande och klapprandet på datorn (min äldsta är på dagis). Här gäller det att ta vara på tiden. Jag skriver aldrig på kvällarna. Jag blir bara trögare ju mer klockan går från morgonen och skriver som bäst på morgonen/förmiddagen.

Jag kommer troligen att skicka in ett till bidrag till ovanstående tävling. Jag har en novell som förlorade i en annan tävling som skulle kunna fixas till lite och få en andra chans.

Topplistan

Det är lite overkligt att min erotiska novell för Lusthusets förlag ligger på topplistan på Storytel 🙂 Kan ju säga att det inte är ett av mina bästa verk, jag kan bättre… hehe. Om jag får ut fler noveller på förlaget är avhängigt hur bra det går för den första novellen. Jag hoppas på att få ut några fler i alla fall, vi får se.

Gjort bort mig!

Igår fick jag information om att jag tydligen har en novell med i antologin ”Revansch” som precis kommit ut. Läs om den här: https://skrivarsidan.nu/bocker/revansch-2020.html

Jag fattade ingenting förutom en gnagande känsla i magen om att jag gjort mig. Jag brukar liksom veta om en novell varit ett av de vinnande bidragen. Det var då Skrivarsidans novelltävling 2019, ett bidrag jag skickade dit och som INTE vann. Tydligen var novellen en av finalisterna (?!) och fick därmed vara med i antologin. Detta har gått mig helt förbi. Jag vet inte om info aldrig skickats ut, eller om jag missat den men det hade varit trevligt att veta. I vanliga fall hade ju detta varit en positiv nyhet, om det inte vore för att jag dammade av den här novellen, skrev om den något, förbättrade den avsevärt och skickade till Emelie Kempes novelltävling på tema ”sommarmystik” där novellen oxå var en av vinnarbidragen!

Nu får man ju självklart inte skicka in bidrag som redan är publicerade, men jag hade ingen aningen om detta! Efter några turer fram och tillbaka så petas novellen från ”Sommarmystik” med rätta. Men det är synd för novellen var så mycket bättre än den första versionen jag skrev som jag såhär i efterhand tycker är dålig. Läs inte den! Men det är som det är. Sammanfattningsvis känner jag mig skitdum.

skickat till förlag

Då har jag skickat iväg manuset ”Drama i triangel” till förlag. 14 stycken har fått äran 🙂 Har några förlag till jag funderar på, men avvaktar.

Jag undrar verkligen om manuset ens blir läst. Ibland får jag känslan att man inte ens bläddrar i det.

Jag har väl inga stora förväntningar på detta. Det blir väl refuserat som allt annat. Ja, jag är negativ, men man blir det efter 100 refuseringar. Jag överväger att ge ut själv, men det kostar en del och jag är osäker på om det är tillräckligt bra. Ett förlag skulle liksom vara en kvalitetssäkring och ge självförtroendet en skjuts.

Men skulle detta manus bli antaget av ett traditionellt förlag och bli publicerat så kommer jag att tatuera in en triangel någonstans på kroppen. Det lovar jag! Och då kan jag tillägga att jag inte alls vill ha någon tatuering!