Höstlov = Skrivtid

För en stund sedan åkte maken med dottern till farmor och farfar. Jag har oxå tagit ledigt från mitt riktiga jobb för att ägna mig åt skrivandet. Men vad ska jag skriva på?

Det finns ingen novelltävling som jag direkt skriver på och inget manus. ”Drama i triangel” är hos testläsare, likaså ”Drakmärkt”. ”Änkan” ligger hos agentur och väntar på refus. What to do?

Jag kommer nog ägna den här torsdagen åt att skriva för Året Runt. Ska fixa färdigt en novell till dem och kanske skriva en till ”kort-roman” (läs: lång novell i tre delar). Men vad ska jag skriva på fredag och lördag innan familjen kommer hem igen?

Det är konstigt att befinna mig i det här skrivvakuumet, att liksom vara mellan projekt. Tror inte jag vill vara kvar här mer utan nu måste jag börja med något nytt och det är det bästa. Bara tanken på att sätta igång med idén till en skräck-ungdomsroman (”Bussen”) får det att kittla och pirra i kroppen av iver och inspiration. För det är verkligen i början, på idéstadiet, och när jag skriver första utkastet som inspirationen och den största skrivglädjen finns 🙂 Resten, all redigering m.m. är inte så kul, det är där det hårda jobbet, tålamodet och disciplinen kommer in för mig.

Manusförfattarens Guide

Måste bara nämna boken Manusförfattarens Guide, av Lennart Guldbrandsson, nu när jag läst klart den. Jättebra. Jag rekommenderar den verkligen även om man inte skriver för film/tv, som boken egentligen riktar sig till. Jag hittade många delar som likaväl funkar i romaner som tv/film. Det är ju också typ samma sak: man vill berätta en bra berättelse och bygga karaktärer.

Jag försöker att blanda in skrivhandböcker i min läsning och den här gången hade jag min romanidé ”Bussen” i bakhuvudet och jösses så användbar Guldbrandssons bok då blev – när jag kunde applicera teorin på en faktisk manusidé. Det får bli mitt andra tips: Läs skrivhandböcker på idéstadiet, tipsen i böckerna blir så mycket mer konkreta + att de hjälper verkligen att utveckla idén.

Författarlistan

Det är kul att se sitt namn på författarlistan över vinnande bidrag till Joelsgården Förlags novelltävling: http://www.joelsgarden.se/forfattarlistan/

Och i deras lista över vinnande noveller är mina ”Kvinnan på stranden” (min personliga favorit, bland de roligaste och kortaste, noveller jag skrivit) samt ”Systrar emellan”: http://www.joelsgarden.se/vinnande-noveller/

Nu skulle det bara vara så roligt att få stå som författare på ett förlags hemsida för en ”riktig” bok.

Äta upp en elefant

”Det finns bara ett sätt att äta upp en elefant. Lite i taget. Det är ganska lätt att förstå. Ändå verkar det vara så himla svårt att förstå att man inte kan bli världsberömd författare eller få ett jobb veckan efter man har börjat skriva.” Detta träffade mig mitt i prick. Jag läste vidare: ” Det ligger i människans natur att vilja ha ögonblicklig tillfredsställelse, att antingen bli klar direkt eller strunta i det.” Haha, här kunde jag både skratta och gråta. Är det mig han beskrivit? Texten är från Lennart Guldbrandssons bok ”Manusförfattarens guide” som jag läser just nu.

Jag börjar bli … nej nu ljuger jag. Jag är frustrerad. Efter att ha skrivit i fyra år och 8 bokmanus senare så vill jag ha mer än ”bara” noveller publicerade. Jag börjar bli rädd för att det aldrig kommer hända för mig. Att jag aldrig kommer bli tillräckligt bra och aldrig ha tur med att just mitt manus hamnar hos just rätt person, just rätt i tiden. Ska jag fortsätta med detta? Är det värt 300-500 skrivtimmar om året?

Men så läste jag detta om att äta elefanter och det är ju såklart rätt. Jag är för rastlös. Samtidigt. Jag är väldigt målmedveten och disciplinerad. Jag sätter mig och skriver alla dom där gånger när det inte är kul, vilket är mer än hälften av alla skrivpass. Jag fattar att det får ta tid, och ovanstående text ger mig hopp. Samtidigt så känns det just nu ganska dystert. Tänk om jag aldrig lyckas? Vad håller jag på med egentligen.

Mitt negativa tillstånd kan förklaras av senaste refusen från agent. Nu har jag bara en agentur kvar som inte svarat (läs: refuserat mig än). Sedan får ”Änkan” (som jag kallar manuset) skickas i väg till Förlag för att antagligen refuseras där med. Varför gör jag så här mot mig själv?

Manus ”klara”

Tack mormor och morfar för barnvakten. Jag fick skrivit igenom ”Axel och den magiska boken” igår. Det tog ”bara” 6-7 timmar 🙂 Härlig skrivlördag 🙂

Axel ska nu postas till Bonniers manustävling och prova lyckan där. Även om jag förstår att manuset inte kommer stå sig i konkurrensen så vill jag ändå skicka in den.

Drama i triangel, är äntligen genomarbetat efter lektörsläsningen och har med sina 87 000 ord blivit det längsta manuset jag hittills skrivit. Nu ska det iväg till nya testläsare som såväl gamla.

”Kortroman”

Jag har precis sålt en ”kortroman” till veckotidningen Året Runt på tre delar. Jippi! Klart att jag blir glad, men det är fasligt vad snabbt det där glada pirret släpper kroppen. Jag minns förr då jag blev så överlycklig och nästan berusad av en novelltävlingsvinst och/eller såld novell. Nu blir jag glad, men går snabbt vidare. Jag har vant mig. Tror det heter hedonisk anpassning. Jag har vant mig vid en viss framgång och lycka och får inte samma effekt längre. Jag behöver mer. Jag behöver få en bok antagen. Det är nästa steg 🙂

Skrivande lördag

Jag tackar världens bästa make och Leos Lekland för de kommande (ca 4) timmarna skrivtid jag har framför mig den här soliga lördagen 🙂

Manuset ”Drama i triangel” börjar jag få ordning på. Men jösses. Jag har aldrig lagt ner så mycket jobb på ett manus, men lektören har rätt. Den här versionen blir så mycket bättre! Hoppas jag. Stundvis känns det trist och jag förstår inte hur någon skulle vilja läsa och vända blad. Men det är svårt att se min egen text utifrån så ett par nya testläsare ska få hjälpa mig med det.

Hade jag vetat innan hur mycket jobb det skulle vara att skriva böcker vet jag inte om jag gett mig in på det. När jag började skriva ”på riktigt” för fyra år sedan var jag mycket naiv. Och tur var väl det, för jag hade inte då varit redo att lägga den här tiden och den här energin på skrivandet. Det har fått växa fram och jag blir bättre för varje manus jag skriver. Det är oxå mycket tack vare lektörer. Utan professionell feedback, både vad det gäller språk och story/dramaturgi, hade jag inte varit så bra som jag är idag. Men bättre behöver jag bli 🙂

Vinst x 2

Fått besked om att de två bidragen jag skickade in till Joelsgårdens novelltävling på temat ”en yngre man” blev antagna till antologin 🙂 Så kul med dubbel vinst 🙂

Omslag

Så här fin kommer troligen antologin ”Jul igen” se ut 🙂 Jag hade turen att få med en novell som inspirerades av sägnen om de dödas julotta som jag gjorde till min egen novell, typ 🙂

Och så här läcker blir omslaget till antologin ”Folktro” där jag har en novell med som handlar om skogsrået 🙂