Klippa och klistra

Okej, så här kan de se ut när man riktar sin energi åt ett skrivprojekt 🙂

Jag har klippt sönder manuset ”Drama i triangel” och lagt ut alla kapitel på golvet i den ordning jag skrev manuset i. Varje kapitel är bara kort sammanfattat för mitt eget ”kom-ihåg” annars skulle boken inte få plats på golvet. Detta var jag tvungen att göra för få en fysisk överblick över hela manuset på samma gång. Jag skulle inte klara att göra detta i Word (runt 200 sidor).

Katten ser sur ut då jag flyttat på honom med ett ”aja baja” då han kände sig absolut tvungen att lägga sig mitt på pappers-ormen och snurra runt och röra till allt.

Hur som helst. Det tog mig tre timmar att bara stirra på ”ormen” av kapitel och fundera på hur det skulle vara istället. Felet med manuset är att jag inte skrivit det i kronologisk ordning och det behöver jag fixa till, enligt lektör. Men när jag började fördela om kapitlen så stämde ju inte riktigt innehållet längre med den nya ordningen. Suck. Nya scener behöver till. Ett tag kände jag för att ge upp och knyckla ihop hela skiten med tanken att ”jag får aldrig ihop detta!” Men jag är bra på att tvinga mig igenom saker så det var bara att fortsätta.

Utöver den kronologiska ordningen är balansen mellan de tre karaktärerna och deras perspektiv inte bra (enligt lektör, och jag håller med). Jag behöver ”saxa” mer mellan karaktärerna.

Tre timmar senare tror jag mig ha fått någorlunda ordning på dramaturgin och saxandet mellan personerna.

Nu ska jag klippa och klistra och flytta kapitlen i Word efter den ordningen som ligger på golvet. Sedan återstår bara att skriva igenom manuset, skriva till nya scener och kapitel som fattas.

Jag har aldrig jobbat så mycket med ett manus innan! och jag undrar hur många arbetstimmar jag är uppe i …

Så vad har jag lärt mig på detta? Att aldrig mer skriva ett manus så ”rörigt” utan försöka hålla mig till en mer kronologisk ordning från början. Vad mycket jobb jag hade sparat mig …

Fokusera energi

Jag lyssnar på en podd om skrivande och där pratade man om att fokusera sin energi. Att skrivprojektet blir bättre när energin fokuseras som en laserstråle för det gör att koncentrationen blir djupare och texten bättre.

Jag har gått och tänkt på detta i en vecka. Själv är jag nog lite splittrad vilket har med min rastlösa själ att göra. Jag är inte så bra på tålamod. Jag skriver på många saker samtidigt, har många järn i elden (usch, använde jag just en klyscha?). Men det är nog en styrka också, tror jag. Jag får mycket gjort. Men kanske blir kvalitén ibland lidande av min splittrade energi.

Ska jag kanske strunta i novelltävlingar ett tag och jobba med ett manus i taget och fokusera och rikta min kreativa energi? Mitt splittrade inre stressar mig också då jag inte alltid tycker mig hinna med mina projekt och jäktar igenom dom. Jag har helt enkelt för mycket på gång.

I går (söndags) skrev jag en ny novell på lite drygt 4000 ord som jag ska försöka få publicerad, men nu ska jag fokusera på ”Drama i triangel” 🙂

Förälskad

Jag är så kär, nyförälskad, i mitt manus ”Drama i triangel”. Längtar efter det när jag inte kan jobba med det, vill ha sammanhängande skrivtid som inte kommer gratis eller av sig självt. När kan jag frigöra tid för att få sitta ordentligt med det igen nästa gång? Nästa steg är att ”klippa sönder” manusets alla kapitel och lägga ut på golvet så jag fysiskt kan se och få överblick på manuset och kan börja lägga om alla kapitel. Jag ska ha en helt annan dramaturgi.

I vanliga fall brukar redigering vara så tråkigt och jobbigt, men inte denna gången. Eller i alla fall inte just nu, jag kommer säkert bli trött på manuset igen, men inte nu. Nu är jag bara så kär igen. Jag vet att det är tack vare lektören, tack vare hennes uppmuntran och beröm, men också tack vare hennes kritik som gör mig bättre och hennes förslag på hur jag ska ändra hela dramaturgin. Det kommer inte vara samma manus när jag är klar med det. Antagligen är det också därför den här redigeringen är så rolig, även om jag skriver, skriver om, raderar, skriver nytt och skriver lite till, och koncentrerar mig till huvudvärk, så är det kul just för att manuset inte kommer vara samma manus som innan. Jag drivs av min egen nyfikenhet över hur resultat kommer att bli. Jag drivs av att få be gamla testläsare läsa om och få deras feedback (förhoppningsvis bättre än första genomläsningen) och jag drivs av att få feedback från ny testläsare som inte vet något om storyn sedan innan.  

Bokleverans

Kul och komma hem till bokleveransen av ”Farliga kretsar” som jag har en novell med i 🙂 Det ska bli riktigt kul att läsa de andra novellerna för temat är så intressant så jag undrar vad de andra författarna hittat på för kreativt 🙂

Dörrar på glänt

Det finns trevliga agenturer med dörrar på glänt 🙂 Som kanske faktiskt läser lite av det man sedan skickar in. Jag har fått bra bemötande och bra feeling för ett par agenturer så jag hoppas att man där åtminstone läser det jag skickar in. I alla fall lite i början innan man refuserar mig… hehe. För jag fattar att jag med största sannolikhet kommer blir refuserad. Det är helt okej, det är en del av det här slitet och den här fasen jag befinner mig i. För jag vill inte vara dryg som menar att jag skulle bli antagen bara jag blev läst, för så är det inte. Dessutom finns det många skäl att bli refuserad än att det man skrivit skulle vara dåligt. Men det skulle kännas mer rättvist om jag blev refuserad efter en genomläsning.

Dörren i ansiktet

I lördags den 14 sept skickade jag in följebrev och manus till agent och fick svar idag förmiddag på mejlen (mejl är aldrig ett bra tecken) där man artig och standardmässigt tackar Nej. Refuserad, alltså.

Eftersom dom refuserade mig efter 2,5 dagar drar jag slutsatsen att man inte läst ett skit av det jag skickade jag.

Det är helt okej att bli refuserad, jag fattar det. Men att inte ens läsa första meningen i manuset utan bara refusera med vändande mejl är skit. Det är som att få dörren smälld i ansiktet och jag fattar inte ens varför agenten har ett ställe för att ta emot manus om dom inte ens bryr sig att läsa ett ord. Om dom åtminstone läste och sedan refuserade mig, jag fattar, men detta…. fattar jag faktiskt inte.

Är rätt nedslagen nu 🙁 och frustrerad. Jag vill att något ska hända, något positivt i rätt riktning när det gäller bokskrivandet. Jag är så tacksam för alla framgångar jag haft med novellerna. Det har varit kul med alla publicering, det är en morot och bekräftelse på vägen och ibland gett lite pengar. MEN det är inte vad jag vill. Det är inte drömmen, kärleken, passionen, det inre tvånget. Nej, det är böcker jag vill skriva och få utgivna och sedan helst lästa! Gah!!! Hur svårt ska det vara att ”lyckas”?

Från jobb till jobb

Nästan direkt efter jobbet idag satte jag mig framför datorn och började skriva på en uppgift (ca 5 sidor) för kursen jag läser nu. Egentligen är huvudet för trött för det, men jag har inte direkt någon tid till helgen så det måste göras efter jobbet. Men det blir lite som att gå från ett jobb till ett annat och precis som i våras så upplever jag att det är mer att göra i plugget än vad jag först trott.

Att studera på 25 % fart är ju inte mycket, men visst, det är 10 timmar i veckan. Hmm.. vill ju ha energi för mina bokmanus oxå.

Har i alla fall fått skrivit ett utkast ikväll för min analys av Dracula 🙂

Få skryta lite

Har nu satt igång med manuset ”Drama i triangel” som jag fick tillbaka från lektör för några veckor sedan och den här kommentaren (hon kommenterar löpande genom hela manuset) är så fin att jag är tvungen att stanna upp nu och bara ”ta in detta” en stund innan jag fortsätter jobba:

”Såhär lite kommenterar jag ytterst sällan i första kapitlet, inte heller i manus från erfarna författare. Det känns som att du har skrivit länge, har utvecklat din berättarröst och har full kontroll över vad du sysslar med. Kapitlet är väl genomarbetat och du skriver fängslande, trovärdigt och engagerande. Kapitlet avslutas på ett sätt som väcker nyfikenhet kring vad som hänt. De som önskar ett manus med feelgood-känsla kan förmodligen uppleva att inledningen är tung och saknar hopp, men jag avvaktar och ser vad som händer innan jag ev. ber dig överväga att lägga in ljuspunkter som bränsle.
Skulle bli mycket förvånad om inte en ev. förläggare fortsätter att läsa efter att de kikat igenom första kapitlet. Bra jobbat!”

Ovanstående är kanske lite skryt från min sida… hehe 🙂 men jag måste få känna att jag kan skriva och ta tag i det positiva för att fortsätta. Jag har en hel del att redigera i manuset så allt är inte ros som i ovan kommentar.