Hur bra skulle jag kunna vara?

Ibland kan jag fundera på hur bra jag skulle kunna vara, hur bra ett manus skulle kunna bli, om jag endast fick ägna mig åt det. Inget ”vanligt” jobb att gå till som kräver mina tankar…. Tänk om det kreativa skrivandet fick vara mitt jobb.

För jag har märkt hur mycket mer ett manus utvecklas av att jag bara tänker på det och umgås med karaktärerna och funderar kring handlingen. Att skriva en bok är nästan lika mycket tänkande som skrivande. Och att mina tankar ständigt behövs på andra ställen stör och frustrerar mig.

Jag märker att jag blir ilsk och störd av vardagen och livet för övrigt ibland… hehe. När allt jag vill är att spendera tankarna i någon av mina böcker. Det här är såklart samma för alla skrivande människor. Men för de personer som ekonomiskt kan skriva på heltid, eller lyckats leva på sitt författarskap, det är inte konstigt att dom människorna skriver så mycket bättre än jag själv. De investerar ju mer än dubbelt så mycket tänk- och skrivtid i sina projekt…

sKRIV-TÄVLING

På skrivfokus.se finns en skrivtävling där man kan vinna skrivkurs, skrivhandböcker och presentkort på ”skrivhjälp” såsom lektörstjänst. Så himla bra priser, om man är intresserad av detta och inte själva publiceringen av en novell, för här ska man inte skriva någon novell utan en kort motiveringar om varför man ska vinna. Sånt är så svårt, varför just jag? Men jag har skickat ett bidrag, vill verkligen ha professionell hjälp med något bokmanus 🙂

För den som är intresserad kan man gå in mer exakt här: https://skrivfokus.se/vinn-lyxigt-forfattarpaket/

Poesi

Jag är inget fan av poesi, men i fredags kväll när jag träffade ”min” bokcirkel blev jag lite såld på just poesi oväntat nog 🙂

mjölk och honung, av Rupi Kaur. Vilken fantastisk bok! Nu har jag inte läst hela, men en i bokcirkeln hade, och visade oss några utdrag. Jag fastnade mycket för den här:

fler som är kreativa

Flitig som jag är (till skillnad mot igår) skriver jag på kommande seminarium och examinationsuppgift baserat på Frankenstein av Mary Shelley trots att solen skiner.

Och när jag vänder mig om ser jag det här:

Min fyraåring har hämtat alla (tror jag i alla fall) gosedjur från ovanvåningen och skapar något med dem i soffan. Oxå kreativt 🙂 och jag kan ju gissa vem som åker på att städa och lägga tillbaka dom sen….

Förlust

Vissa förluster gör mer ont än andra. Precis nu besked om förlust angående en novelltävling jag hoppades mycket på. Kanske för att jag vann hos dem i deras förra novelltävlingen, kanske för att jag var mycket nöjd med mitt bidrag… besvikelsen är stor. Men hundra bidrag och endast tio noveller skulle plockas ut, jag fattar ju oxå att konkurrensen är superhård. Men ändå. Jag blir depp.

Deppig avslutning på en lördag.

Kan dom inte mejla ut sånna här tråkig besked på typ en måndag? Vem gillar måndagar liksom?

Helg

Jag hade en ambition att idag, lördag, skriva en del och plugga. Tydligen har jag seminarium och ”mitt-termin-examination” i veckan som kommer (fick för mig att jag hade ytterligare en vecka på mig så PANIK!) Föremålet för analys och seminarium är Frankenstein av Mary Shelley. Den läste jag ut igår kväll.

Dagen började med en utflykt till en gård och ponny-ridning 🙂 Inte för mig, men för dottern på fyra år 🙂 Sedan blev det grillning hemma och lite rosévin, premiär för säsongen. Både grillning och rosé, alltså 🙂

Och nu är klockan typ 17.00 och jag inte skrivit någonting, förutom det här blogginlägget. Det soliga vädret konkurrerar med datorn så jag har en utmanande skriv-säsong framför mig.

stryka

Nu är jag verkligen i en fas i redigeringen av ”Drama i triangel” där jag stryker mycket. Hehe. Det är olikt mig. Maken som var först ut med att läsa ”Drama i triangel” tyckte inte om den och tyckte den var tråkig, typ. Lite positivt sa han väl också, men det hörde inte jag. Jag hör det negativa. Först reagerade jag med att försvara manuset och inte hålla med. Sedan såg jag över synpunkterna och jobbade lite med dom för okej, jag kan också se att det är lite väl deppigt, tungt och tråkigt inledningsvis. Och nu, en månad senare och den redigering jag nu gör inför nya testläsare är allt jag ser i manuset TRÅKIGT! Jag vet inte om makens feedback sjunkit in för att det är sant och att jag nu är mottaglig att ta till mig av den och gör dessa strykningar för det faktiskt är mycket tråkigt. Eller om jag bara ser negativt på hela manuset för det är en sån period nu fylld av tvivel?

Jag har redigerat de första 70 sidorna av typ 144. Och nu tänker jag backa och stryka ännu mer på grund av känslan TRÅKIGT! Hoppas det blir nåt manus kvar. Det är inte säkert, jag kan överge detta och skriva nåt nytt istället för jag är så sugen på att skriva nytt.