Strategi

Angående min dåliga skriv-diciplin har jag kommit på ett knep, en strategi. Jag ska hoppa över den passage som jag fastnat vid och skriva de roliga och brännande scenerna som kommer längre fram. Och fastar jag igen – hoppar jag vidare 🙂 Jag kan alltid gå tillbaka i manuset sen och fylla på, dessutom kanske vissa passager löser sig

I helgen kommer jag ha mycket skrivtid då min dotter ska vara hos farmor. Då blir det upp till bevis om min strategi kan få det att lossna och jag kan producera några tusen ord.

Spooky novelltävling

Kul att Everlastning Publisher anordnar en ny novelltävling. Novellen får gärna vara lite ”spooky” (jag tänker tema Halloween) och innehålla inslag av fantastik 🙂 Helt rätt för mig alltså. Älskar att skriva inom detta. Nu börjar jag tänka så det knakar 🙂 Kul

Läs mer på Everlasting Publisher´s Facebook-sida.

Dålig disciplin

Just nu är min disciplin usel. Får inte skrivit mycket på mitt nya manus ”Drama i triangel”. Suck. Blir så less på mig själv. Inledningsvis gick det jättebra. Gick ut starkt de första 10 sidorna. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Fastnade liksom. Vet vart jag vill komma i texten, men inte riktigt hur jag tar mig dit… Detta brukar hända och jag vet att det lossnar – förutsatt att jag bara fortsätter skriva även när det är tråkigt, motigt och känns oinspirerat. Det lossnar liksom inte av sig självt. Och jag brukar faktiskt vara bra på att tvinga mig själv att skriva fast det är motigt. Det är nog en del av att jag ändå producerar ganska mycket trots att jag inte kan ägna mig helt åt skrivandet.  Men just i stunden känner jag inte igen mig själv och min bristande arbetsmoral…

Inte för att jag har så bråttom med med manuset. Eller jo, det har jag. Gillar inte om det tar för lång tid. Då tappar jag kontakt med karaktärerna och berättelsen och allt riskerar att dö ut. Skärpning!

Skrivkurs: Redigera romanen

Jag har gått en kurs på distans som heter: Redigera Romanen. Den ges online på Litterära Konsulter. Minns inte om jag nämnt det tidigare här på bloggen.

Hur som helst.  Tänkte att kursen passade bra att inleda för några veckor sedan i samband med att jag redigerade och gick igenom ”Änkan” inför den inbokade lektörsläsningen. Det mesta av lektionerna i kursen är redan sådant jag gör/gjort. Det känns rätt kul, även om det är synd att jag inte lär mig så mycket nytt. Kursen hade gjort mer nytta för tre år sedan…

Efter att ha skrivit några år nu, typ fem manus och nästan femhundra tusen ord sammanlagt, läst många skrivhandböcker och helt enkelt övat och ”självlärt” samt tagit hjälp av lektör så verkar det som jag är på god väg. Men jag vet. Det är ingen garanti för att manusen faktiskt är bra eller intressanta för andra att läsa eller att något manus någonsin blir antaget. Det är ingen garanti för att jag faktiskt ”kan” skriva… Dessutom blir jag aldrig fullärd eller färdig. Jag vill utveckla skrivandet hela tiden. Vässa språket och gestaltningen, bli mer kreativ och komma på bättre idéer.

Drömmen

Jag drömmer om skrivtid. Att få sitta hela dagarna och ägna mig åt att skriva kreativt. Bara jag och datorn. Inga distraktioner.

Men verkligheten ser mer ut såhär:

Vardagen är full med distraktioner. Är det inte min dotter som ska upp i knät när jag skriver så är det katten som lägger sig över min vänster arm på musmattan. I skrivande stund hör jag hur tvättmaskinen centrifugerar och snart kommer tjuta om att den är färdig.

Massa energi går åt till att jobba på det riktiga jobbet. Det gör mig stundvis (ofta) djupt olycklig. Att jag måste jobba heltid för att betala räkningarna och upprätthålla  familjens livsstil, precis som det är för alla människor såklart. Ibland önskar jag att jag aldrig börjat skriva kreativt, aldrig fått smak av det här – passion. För det är grymt och nedslående att inte få ägna mig åt det jag älskar.  Jag tycker oxå sämre och sämre om mitt riktiga jobb just för att det inte är vad jag egentligen vill göra i livet. Skulle vart skönare att gå igenom livet ovetandes om hur jag förvägras jobba med min passion. För jag har verkligen insett att jag aldrig kommer kunna leva på skrivandet och det är tungt.

 

 

Författarframträdande

Igår kväll var jag på Stadsbiblioteket och lyssnade på författaren Emmy Abrahamsson. Jag älskade hennes bok: Hur man gör succé på dårhus. Efter den var jag tvungen att läsa någon mer bok av henne och valde: Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske. Gillade även den boken, men Hur man lyckas på dårhus, var underbar. Det är verkligen inte lätt att skriva roligt, men Emmy lyckas. Jag skrattade högt flera gånger.

Emmy inledde sitt framträdande med att säga att det finns för få roliga böcker och för många deckare. Håller fullständigt med 🙂

Om en kvinnlig karaktär är rolig är hon ofta det för att kompensera att hon är ful eller tjock. Samma sak i filmer och serier, ni vet den är tjocka kompisen som får alla vitsiga repliker. Det tycker jag också att Emmy rätt i. Sedan berättar hon om hennes egna liv och inspirationen bakom böckerna, där mycket är självupplevt. Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske, handlar om hur träffade sin man – en hemlös alkoholiserad sådan som bodde i en buske.

Hur man gör succé på dårhus, baserar på egna erfarenheter om hur hon själv för sex år sedan blev tvångsintagen. Emmy berättar om sin egen depression sedan 20 år tillbaka. Hon ville skriva en rolig bok om depression, vilket hon lyckades med.

I början av framträdandet berättar hon om hur hennes första bok för vuxna, den om mannen i busken, blev refuserad överallt. Men att Bonnier visade lite intresse, men fortfarande refuserade den. Efter fyra omarbetningar blev den antagen. Jag ställer en fråga på slutet hur det var med hennes debut, blev den refuserad? Nej, den blev antagen av tre förlag så hon kunde välja… hehe. Kul 🙂

Jag tänker på mig själv. Jag försöker se mig själv hålla ett författarframträdanden och får ångest och hjärtklappning. Den delen av författaryrket skulle jag nog inte klara av… Jag vill bara skriva, jag vill bara bli läst. Kanske egenutgivning är bäst för mig. Då blir det i alla fall en bok utan förlag som har krav på försäljning, jippon, och framträdanden.

Vilken chans!!

En fantasytävling där man kan skicka in manus och vinna utgivning 🙂

http://www.emeliekempe.se/fantasytavling/

Hjärtat slår hårt i bröstet, vilken chans. Jag har bara skrivit ett manus inom genren. Typ. Det är ”Axel och den magiska boken”, som jag kategoriserar som typ fantasy. Manuset utspelar sig i verkligheten med förankring i vardagen, men som titeln säger, har magiska inslag. Jag vet inte om manuset är tillräckligt mycket fantasy, men jag har tur att målgruppen, bland annat, är 9-12 år. Jag MÅSTE självklart skicka Axel till den här tävlingen. Men jag förstår att chanserna är låga. Så många begåvade människor där ut att tävla emot. MEN chansen finns där…

Hälften av förlagen jag skickat Axel till har refuserat, så det är bara att vänta in andra halvan och sedan skicka manuset till tävlingen 🙂

 

Många novelltävlingar

Just nu är det ganska många novelltävlingar på gång. Jag vet att jag måste sålla, men det känns svårt. Vill delta i alla, men jag har inte energi eller kreativt utrymme i huvudet för dem alla. Måste prioritera.

Julskräcknovellen vore ändå kul att försöka. Även Sofi Poulsens novelltävling på tema Tusen och en natt, hade varit kul att göra ett försök på, men tror inte jag kommer lyckas komma på något att skriva på det temat… Har inte lyckats i tidigare tävlingar där man ska utgå från redan existerade sagor.

Jag övar på att släppa taget om vissa skriv- och novelltävlingar. Att det är okej att inte delta i dem alla. Jag väljer de med det tema som passar mig bäst och som ändå ger bra utdelning vid vinst – exempelvis antologier. Att ”bara” bli publicerad på en hemsida lockar inte mig lika mycket. Det är ändå tid och energi bakom en novell och så vinner man kanske (högst troligt) ändå inte. Tid och energi jag kunde skriva på mitt nya manus.

Vad är det bästa med att skriva?

Det med att skriva, är för mig, att skapa något nytt. Eller nytt och nytt, det finns ju bara 36 dramatiska grundhistorier enligt George Polti, en fransk författare och forskare. Men för mig känns det som något nytt. Jag älskar den kreativa fasen där en vag idé i huvudet tar form och genom nyfiket undersökande utkristalliseras den vaga idén till något konkret. Här befinner jag mig nu med nya manuset ”Drama i triangel”.

En annan härlig del med skrivandet är att se det färdiga resultatet, att lämna ifrån mig utskrivna sidor med text på fysiskt papper till en testläsare och få feedback (förhoppningsvis positiv sådan). Det motiverar mig i skrivandet. Egentligen är kanske detta hela syftet med mitt skrivande – att se det osynliga manifesteras och bli en bok (eller i alla fall en bunt papper som kallas manus). Det bor så mycket glädje och tillfredsställelse i det. Jag tror också det är ett högst mänsklig och nedärvt drag i mig. Att vilja skapa och ”uppfinna”, vara kreativ. Dessa egenskaper har fört människan framåt och är fortfarande ett ständigt aktuellt behov inom oss.

Det är säkert också därför jag tycker det är så tråkigt med redigering, att peta i redan befintlig text. Snark. Då har jag redan lämnat just det manuset eller just den novellen och vill undersöka nya äventyr som vill ta form.