Arbetsmiljö

Ibland blir jag tokig på katten! Han ska bestämt lägga sig över min vänstra arm/hand när jag sitter och jobbar, skriver, på datorn. Kan inte jobba på det här sättet, dålig arbetsmiljö, men har inte hjärta att ta bort honom…

Sånna problem man kan ha… hehe. Och nu ropar min dotter att jag måste pussla med henne. Jag tittar längtansfullt på mitt nya manus jag börjat skriva på och ropar ”mamma, kommer strax”.

Deadline

Idag står det i min kalender Deadline manus ”Änkan”. Manuset ska jag nu skicka till ”min” lektör. Lite nervöst såklart… Ska bli väldigt spännande att få feedback. Vi kommer att träffas i november för att samtala om manuset när hon har det klart, vilket är väldigt lyxigt. Att ses in real life och snacka 🙂

Glädje

En kollega har läst en novell jag skrivit för novelltävlingen på tema Folktro (världens mest inspirerade tema, till skillnad mot andra) och jag fick så mycket bra och konstruktiv feedback och mycket positiv feedback. Känns så kul 🙂 Och då sa jag att hon kunde få läsa ytterligare en novell (samma tema, samma tävling) efter helgen då jag tror mig ha den färdig. Hon undrade då hur jag orkade, det måste ändå gå åt mycket energi.

Och ja, det går åt energi, men i ren glädje 🙂 Det här är det bästa jag vet. Att skriva nytt. När det kryllar i huvudet av idéer att gestalta. En novell är inte heller ett långt projekt, för det mesta. Utan det går fort att få färdigt – se resultat och det älskar jag 🙂 Det finns inget jobbigt med att skriva en novell så länge jag har en tydlig idé och inspiration. Däremot är det trist att vara i redigeringsfasen som jag är med manuset ”Änkan”. Till och med mitt drömjobb som författare innebär trist bitar. Men strunt i det. Idag är jag glad för min novell som landade så väl hos testläsare och kollega Jenny 🙂

Olika kul

Tänk så olika kul mejl man kan få. I augusti fick jag besked om en vinst och idag ett okul mejl där en novell refuserades som jag skickat till en veckotidning. Och inte den bra veckotidning som ändå köpt en del noveller av mig, utan en annan  veckotidning. Kommer nog aldrig mer försöka skriva något till dem, tänker jag som en tjurig femåring. Har aldrig lyckats med den tidningen, fattar faktiskt inte alls vad dom söker. Och deras novelltävling i vinter känns trist, kommer inte på en enda idé… Till skillnad mot Miramir Förlag och deras novelltävling med tema folktro. Kommer på hur mycket som helst. Precis börjat skriva på en tredje novell till den tävling. Så kul tema som jag går igång på alla cylindrar.

Dagens pass

Dagens träningspass fokuserades på bålen, magen.

Jag sitter mycket framför datorn och befinner mig således mycket i huvudet, i intellektet, i fantasin. Men jag har också en kropp som behöver må bra och komma ut och rastas. Därför tränar jag regelbundet och tycker om att vara stark. Kroppen behöver rörelse. Gymmet är favorit. Kondition, som löpning, inte så mycket… där behöver jag tvinga  mig själv.

Ny manusidé

Jag har ett nytt manus jag vill skriva. När nuvarande manus Änkan går till lektör i början av oktober ska jag sätta igång med den nya manuset med arbetstitel: Drama i triangel. Planen var att jag skulle satt igång med det nya manuset i augusti, men blev inte så… (hade jag skrivit i den takt jag brukar så hade en tredjedel av det nya manuset varit på pränt nu. Minst).

Manuset har tre huvudpersoner och de får var sin del i boken för att vävas samman i slutet. Jag har fått manusets första mening till mig. Det tar jag som ett kreativt tecken 🙂 Först ut möter vi Klara (eller kanske Julia) som jag tror är runt 22 år gammal: ”Det är inte mitt inre mörker som väcker mig, det är något annat.” Blir spännande och se om första meningen kommer stå kvar eller om det efter redigeringar blir något annat.

Den här inledande fasen av ett manus är väldigt roligt att befinna sig i. Det är med spänning och nyfikenhet jag möter, undersöker och lyssnar på mina tre huvudpersoner. Vad vill dom med livet och med sig själva? Vilka demoner tampas dom med? Och varför drar en av dem en kniv i slutet? Vem överlever och vem gör det inte? (och nej, det är ingen deckare).

Hur måna sidor blir mitt manus i bokform?

Mitt manus ”Änkan” är just nu på ca 55 000 ord. Jag skriver alltså kort. Föredrar även själv att läsa korta böcker… Har svårt för de tjocka och mastiga… Hur som helst. Det skulle vara kul att veta hur många sidor mitt manus skulle bli i bokform, och vet ni vad? Det kan man ta reda på, här: https://www.vulkanmedia.se/egenutgivning/boksidor/

Jag fyllde i, enligt anvisning, och mina 55 000 ord skulle resultera i 244,4 sidor 🙂 Kul att veta.

 

Fortsatt tråkigt, fortsatt tvivel.

Jobbar som sagt igenom Änkan för hundrade gången. Deadline: första veckan i oktober då manuset ska vara klart för lektör.

I den här fasen tvivlar jag starkt på att jag kan skriva böcker. Noveller vet jag att jag kan få ihop. Tack vare all bekräftelse jag fått genom publiceringar. Men böcker? Det är något helt annat.

Önskar att det gick att någon form av bekräftelse på att jag KAN skriva. Att kompisar som läser säger att det är bra gills inte riktigt, inte hela vägen… För det finns alltid ett litet tvivel i mig att dom bara säger så för att vara snäll… Jag tror att om någon annan läste, någon läserfaren person, som inte känner mig (och är förpliktigad att säga något snällt) läste och gav feedback, sa att jag faktiskt kan skriva… då kanske jag skulle kunna tro på det. Optimal bekräftelse vore ju såklart om ett förlag någon gång visade mer intresse än att bara skicka standard-refuseringar…

Fast helst önskar jag att jag kunde känna mig bra i mig själv. Liksom inifrån. Att jag inte skulle behöva den ytliga bekräftelsen. En klapp på huvudet. Men jag är nog inte bättre än så, att en klapp på huvudet skulle kännas bra med ett uppmuntrade tillrop: Du KAN skriva!

Finns det botemedel mot tvivel? Om någon har ett sådant, hör av dig till mig.

Skriv- och tvivel lördag

Idag ska jag försöka sitta med manuset Änkan och arbeta igenom det från början. Men det är såååå tråkigt! Jag skulle hellre skriva på ett nytt manus…  Och faktum är att själva berättelsen/manuset Änkan ter sig tråkigare och tråkigare, sämre och sämre för varje genomarbetning. Hmmm… borde det inte vara tvärtom? Att det blir bättre? Nu låter det mer så här i huvudet: Nä, vad är det här för skräp jag skrivit? Trist. Snark-varning. Suck. Delete.

Ifrågasätter om det här är rätt manus att ge ut.

Mycket att göra, utan att göra något

Hemma sjuk idag. Feber sedan i söndags. Snorig och trött. Ont i kroppen. Suck. Jag har så mycket att göra på jobbet, men det får ligga. Har massa jag borde skriva på kreativt, men inte riktigt orkar eller har hunnit den senaste tiden. Gnäll, gnäll.

Om livet varit som vanligt. Om augusti varit en vanlig månad. Om jag haft mer tid i början av september till skrivande, mindre att göra på jobbet = mer tid över för att orka skriva på fritiden hade jag hunnit en tredjedel på mitt nya manus så här dags. Verkligheten:  NOLL ord skrivna på nya manuset.

Känslan av att ha mycket att göra, som inte görs, hänger över mig och stressar. Usch. Nu ska jag dra en lina nässpray, hörs.