Mallorca nästa

Om ett dygn sitter jag vid Medelhavet, alternativt barnpoolen, och har en veckas charter med all inclusive på Mallorca framför mig 🙂

Det ska bli så skönt att lämna regnet och vardagen för en vecka. Jag ska inte ha med mig datorn för att skriva. Kommer dock ha med ett annat analogt media – block och penna! Detta för att göra lite iakttagelser och ”research” inför mitt manus om Änkan som utspelar sig på Mallorca. Vad jag inte kommer ha koll på är Facebook. Inte en endaste gång. Däremot har jag koll på min mejl i mobilen och kanske (men det är verkligen ett kanske) göra ett och annat blogginlägg.

När jag inte skriver på en vecka brukar jag försöka läsa extra mycket istället. Sist jag var utomlands läste jag säkert fyra böcker på en vecka. Men sist gång (Cypern oktober 2014) var för fyra år sedan och jag var ungefär halvvägs i min graviditet och hade massa egentid.  Dessutom skrev jag inte ens då. Det var först när min dotter var runt 6 månader gammal och jag behövde lite annan stimulering än amning och sömnlösa nätter som jag började skriva ”på riktigt”. Hur som helst. Nu reser jag med en 3-åring så tid att läsa som förr blir det ju inte. Men har som målsättning att läsa åtminstone två böcker 🙂

 

Att bryta skrivkramp

Nu när jag skriver igen reflekterar jag kring det här med skrivkramp. Det finns såklart olika anledningar till skrivkramp. Min anledning var en yttre omständighet, livet som drabbade och skakade om mig den 1 augusti. Tiden har varit en vän och för varje dag som gått har en viss distans skapats och därmed bättre mående.

Men jag gjorde vissa aktiva saker under tiden för att komma igång igen med skrivandet. Efter någon vecka började jag läsa så smått igen. Stora små lögner av Liane Moriarty (skitbra bok! Varför skrev inte jag den? Älskar den här författaren. Varför är inte jag hon? Hehe) Boken gjorde mig sugen på att själv skriva.

Sedan anmälde jag mig till en skrivkurs på distans som jag nämnt på bloggen tidigare. Kreativ författare genom Ann Ljungberg Litterära konsulter. Jag är inte riktigt klar med kursen, men kan tyvärr inte rekommendera den till andra. För lite faktiska skrivövningar, uppgifter mer som reflektioner. Trodde jag skulle få utmana mig i att gestalta på annorlunda/udda/intressanta sätt, men icke… Annars var kursen bra för den ”tvingade” att slå på datorn och sätta mig framför tangentbordet.

Här om dagen skrev jag en ny novell på ca 14 000 tecken 😊 Det kändes bra. Novellen var tänkt som ett bidrag till Hemmets journals novelltävling, men jag är tveksam på om det duger där. Oavsett var det kul att skriva något igen. Sedan skrev jag en kort novell till Tidningen skrivas nya novelltävling på tema Blanketten. Och igår skrev jag ytterligare en novell till Club Cosmos novelltävling på tema Sci-Fi, den blev på ca 1700 ord. Nu är jag i gång igen 😊 och har skrivit ett slarvigt utkast på idéstadiet till Miramirs novelltävling på det underbart spännande och nervkittlande temat Folktro.

Tips för att bryta skrivkramp:

  1. Låt tiden göra sitt. Ibland kanske man bara behöver en paus, så ta inte skrivkrampen så allvarligt.
  2. Läs bra litteratur som väcker din egen skrivlust.
  3. Gå en skrivkurs (som är bra…hehe) för att komma igång och få rutin igen.
  4. Skriv nåt enkelt och kravlöst, en novell bara för att.
  5. Delta i novelltävlingar. Bra med deadline och det finns inget bättre för kreativiteten än angivna ramar (novelltävlingens tema) för att komma igång.

Sci Fi novelltävling

Funderar lite på den här sci fi novelltävlingen som Clubb Cosmos anordnar: http://clubcosmos.net/competitions.php

Jag har sett tävlingen sedan en tid tillbaka men prioriterat bort den. Dels då jag måste prioritera bland mina åtagande på grund av att det snåla dygnet bara innehåller 24 timmar och dels då science fiction inte är min typ av genre. Men det är det som är så kul och lärande med novelltävlingar, att tävlingarna får mig att skriva i genre som jag inte trott var för mig. Som fantasy till exemplet. Trodde inte det var min grej, men det är det!

Hur som helst. En sci fi novell på max 5000 ord, deadline 1 oktober! Shit, det är snart! Och man måste använda någon av de förutbestämda titlarna. De olika titlarna fick mig att skratta. Det känns skönt.  Efter en tuff augustimånad så skriver jag igen och är sugen på att skicka ett bidrag, bara för att.

Träff med lektör

Annars har jag idag träffat ”min”lektör. Hon har läst de första 10 sidorna på mitt manus som jag kallar ”Änkan”. Jag ska nu gå igenom hennes feedback och kritik och förbättra resten av manuset, göra egen research på Mallorca (flyger på lördag), arbeta igenom manuset igen och sedan skicka manuset i sin helhet till lektören i början av oktober (det är bra med deadline).

Initialt är det ärligt talat (i alla fall för mig) lite tungt att få feedback på min text. Jag vet att inte ta kritiken personligt, för det är den inte. Kritiken är till för att förbättra texten och jag tar till mig av detta, är inte rädd för att ändra, redigera, eller radera. Men det är ändå lite motigt att bli bedömd, att texten inte är ”perfekt” som jag vill.

Annars är det jättebra med lektörsläsningar, att få professionell återkoppling. Det är mitt bästa skrivtips till andra och min bästa investering i mig själv och mitt skrivande. Det var kul att lektören, som följt mig lite nu, sett hur jag utvecklats och sa att jag skrev bättre. Att jag verkar effektiv och bra på att hålla deadlines och nå mina mål. Jag berättade om mitt yrke och på vilket sätt jag arbetar med text i jobbet, vilket förklarar varför jag ibland har en akademisk/byråkratisk ton i mina manus (vilket inte passar i det kreativa skrivandet), tror dock inte det märks här på bloggen som skrivs mer fri och ”talspråkig” (är det ens ett ord?) Lektören sa att det hade varit kul att se vad jag skulle kunna åstadkomma om jag INTE arbetade utan istället la all tid på det kreativa skrivandet, hur mycket jag kunde utvecklas och uppnå då… Så tror jag i alla fall att hon sa… hehe, svårt att citera liksom, och kanske läste jag in något hon inte alls menade. Jag blev i alla f all peppad och inspirerad efter den här fysiska träffen och vi ska ses igen i slutet på november när hon läst hela manuset, kul 🙂

En kul dag :)

När jag loggade in på Facebook fann jag det här (tog en bild på min dataskärm):

Det kanske inte syns, men angående antologin Sjön så omnämns min novell Juvelgäddan och det gör mig så lycklig. Det är så kul att se att novellen uppskattas av läsare 🙂

 

Refuserad

Fick idag mejl om refusering från ett förlag jag verkligen hoppades på när det gällde ”Axel och den magiska boken” 🙁 Trist. Men svaret jag fick var ändå lite kul. Först skriver förläggaren att manuset inte passar deras profil (vilket jag tyvärr misstänkte) sedan skriver hon: ”Jag rekommenderar att du hör av dig till några förlag som ger ut barn- och ungdomslitteratur, tycker mig se att du är något på spåren. Lycka till!”

Jag suger åt mig av minsta lilla positiva innebörd: tycker mig se att du är något på spåren. 🙂

Tyvärr tror jag inte att det kommer gå bra på andra förlag. Inte för att manuset är dåligt (jag är ju ändå nåt på spåren…hehe), men för att konkurrensen är hård. Man tävlar med många bra manus. Men oxå för att jag inte tror att manuset om Axel blir läst överallt. Och det frustrerar mig, att inte få en ärlig chans. Bara bli standardrefuserad direkt.

På tal om att börja i tid…

Min pappa är en sådan där som sparar på ALLT! Själv älskar jag att rensa och slänga saker… Hur som helst. Idag hämtade han en bunt teckningar från tidigt 90-tal och bland dessa låg där en ”bok” skriven och illustrerad av mig. Kan gissa på att jag skrev den oerhört spännande och genomtänkta berättelsen om hur mina föräldrar går på picknick och finner en grotta och en skatt i typ 10-årsåldern. Även en tidning hade jag skapat vid den här tiden.

Pappa sa att han hade fler berättelser av mig någonstans. Jag kan minnas en och annan historia och en tidning jag och en kompis hade i typ femman, men att jag skrev och ritade så tidigt minns jag inte. Annars skrev en del noveller när jag gick på högstadiet, men då var jag ju äldre.

Som sagt, det ska börjas i tid 🙂

Det ska börjas i tid

Det är inte lätt att få tid framför datorn… Min tjej vill oxå vara med och skriva.

Hon är 3,5 år gammal. Sitter i mitt knä samtidigt som jag försöker skriva en och annan rad. Sedan är det hennes tur att skriva. Det ska börjas i tid 🙂

Tålamod är en författares bästa vän…

Idag på fikarasten berättade en kollega att hennes man var färdig med sin roman som skulle ges ut. Han skulle ge ut den själv och startat eget företag/förlag för detta ändamål. Jag undrade hur länge han arbetat med boken. 10 år, svarade hon. 10 år! Herregud, vilket tålamod han måste ha. Vilket maraton. Själv vill jag inte umgås med ett manus i mer än 10 månader. 10 ÅR!!! Egentligen vill jag inte ens jobba med ett manus i 10 månader, max ett halv år…. (inte ens det, 4 månader räcker). Sedan har jag så mycket annat jag vill skriva… hehe. Jag är en sprinter. Min talang är inte tålamod. Men den där killen, som jobbat i 10 år på sin sin roman, jag är imponerad, vilket jobb. Hoppas han får gehör för sin bok och allt slit bakom.

Undrar om det kan vara en av mina fallgropar? Mitt bristande tålamod.. att jag rör mig snabbt fram. hmmm… Eller så är vi bara olika skrivande människor. Vissa vill jobba i 10 år med en bok. Jag vill skriva 15 böcker 10 år (och så är mina böcker mycket kortare än hans såklart, och kanske sämre?).

citat

Ett nytt citat pryder anslagstavlan på mitt kontor 🙂

”Det blir som det ska bli” av Amanda Ooms.

orden skänker mig inre frid, det blir som det ska bli, fint 🙂

(Jag är inte rädd längre för huruvida mitt senaste manus blir antaget eller inte… eller jo, men bara liite, för det blir faktiskt precis som det ska bli)