nya tankar, nya möjligheter.

Den här tävlingen, Vinn en bokutgivning och omslagsdesign, från Books on demand: https://www.bod.se/fingerprint/se/allmaent/vinn-en-bokutgivning/

gav mig nya tankar. Själva tävlingen som sådan ska jag inte delta i. Det man vinner är kostnaden, typ 800 kr, som det kostar att få trycka sin bok. Man vinner alltså INTE ett bokkontrakt med ett ”riktigt” förlag. Vinsten, pengarna, är inte så mycket, det har jag råd med 🙂 Men jag börjar tänka. Kanske det här med att trycka upp ett manus själv inte är en så dum idé. Jag är trött på att vara beroende av förlag och deras bedömningar… Jag kanske kan göra detta själv?

Samtidigt så skulle jag genom ett riktigt förlag få hjälp med redigering av proffs, korrektur osv. Jag tänker att ett manus blir så mycket bättre om det får proffsig hjälp på vägen. Pinsamt att trycka en bok själv med massa slarvfel…

Men kanske… Jag ska läsa på mer om books on demand. Inte vara för låst i tankarna och tänka strikt ”endast ett traditionellt bokförlag åt mina manus”.

Nya tankar, nya möjligheter.

 

Räknat ord

Okej, nu har jag räknat ihop hur många ord jag skrivit sedan jag började hösten 2015. Jag har räknat manus, noveller och krönikor. Jag har räknat text som är publicerat och sådant som refuserats och text som jag inte riktigt gjort något alls med, men ändå färdigställt.

Innan jag räknade försökte jag känna efter vad jag själv trodde, typ 200 till 300 tusen ord. Maken gissade på 250 tusen ord.

Anledningen att jag räknade var på grund av det jag läste i Skriv som ett proffs, av Lennart Guldbrandsson där det stod: ”någon har sagt att den första miljonen ord man skriver strunt”.

Här kommer uträkningen:

Manus:

  • Andrea – 49 192 ord.
  • Eva – 49 564 ord.
  • Maria (halvt manus jag övergav mitt i) – 27 768 ord.
  • Tre till fyra andetag – 50 020 ord.
  • Anya – 63 019 ord (än så länge, inte riktigt klar).
  • Axel – 33 774 ord (än så länge, inte riktigt klar).
  • Änkan – ca 50 000 ord (än så länge, inte riktigt klar).

Noveller, krönikor: På tok för många för att rabbla upp här, men blev sammanlagt = 123 324 ord.

Allt som allt har jag skrivit (fast det är mer, om jag tänker på alla påbörjade projekt och idéer som jag inte räknat) = 446 661 ord!

446 661 ord

Halvvägs alltså, nästan 🙂 Jag kan delvis hålla med det där om en miljon ord. Såklart blir man bättre efter en miljon ord, men jag fick publicera långt innan jag uppnått den siffran. Om nu det är något typ av mått på framgång.

Jag har tidigare tagit till mig det där om 10 000 timmar. Om jag skriver 10 timmar i veckan, 50 veckor om året = 500 timmar per år och således skulle det ta mig 20 år att komma upp till 10 000 timmar. Jag undrar om jag inte kommer upp i en miljon ord innan dess.

Lycklig upptäckt :)

Tänk så bra att jag har Facebook (även om jag inte riktigt lärt mig och fattat än hur det funkar) men hittade i alla fall en länk, eller inlägg, eller vad man nu säger och kom vidare till en annan sida där en person läst antologin Sjön och skrivit vilka noveller som som personen tyckte om varav…. (trumvirvel)… Juvelgäddan av Annah Oj stod med! 🙂 Jag blev så glad så jag nästan började gråta…. hehe.

Så här står det: ”Juvelgäddan av Annah Oj. En mörk saga om fattigdom och karma.” se själva: https://lasaochlyssna.wordpress.com/2018/06/19/last-sjon-en-skrackantologi/?utm_source=bokbloggarse&utm_medium=referral&utm_campaign=Bokbloggar.se

Det är så glädjande att se hur texten landar hos andra. Tänk att även andra, utomstående människor (som inte MÅSTE tycka om det jag skriver) tycker om det jag skriver 🙂

Ikväll är en lycklig kväll 🙂

Testläsning + lektörsläsning

I helgen som var fick jag tillbaka mitt manus ”Änkan” från en snabbläsande testläsare. Så kul att äntligen få prata om karaktärerna och storyn. Det är vad jag i skrivandet ser fram emot allra mest tror jag, att få se hur texten landar hos någon annan och få prata om det skrivna.

Jag har oxå fått tillbaka manuset om ”Axel och den magiska boken” från lektör. Jag blev först nedslagen då jag initialt bara tog till  mig av det ”negativa”, men  efter några dagar ser jag det negativa  istället som förbättringsområden och förslag. Texten ska ju bli bättre och jag är villig att ta till mig av förslagen och göra texten bättre. Dessutom står det positiva saker med, men av någon anledning blir det positiva osynligt för mig till en början.

Att få mitt manus lektörsläst är bland de bästa investeringar jag kan göra för ett manus och för mitt skrivande. Jag lär mig mer av ”min” lektör än jag gjort under de skrivkurser jag gått på distans via internet, så nu lägger jag pengar på lektörsläsningar istället och återinvesterar på så vis i mig själv 🙂

Bortrest = läsa

Varit bortrest i tre dagar och då jag inte kan skriva passar jag på att läsa. Det blev två böcker, den ena en jättebra ”vanlig” roman, och den andra en skrivhandbok som jag faktiskt tyckte var riktigt bra 🙂

Skriv som ett proffs, av Lennart Guldbrandsson.

På ett ställe i boken skriver han att: ”någon har sagt att den första miljonen ord man skriver strunt”.

Nördig som är jag är så ska jag räkna på hur hur många ord jag producerat hittills… återkommer med svaret snart 🙂

Dagens arbete

Jag har presterat en  kortnovell till Skriva tidningens vanliga novelltävling på tema: Djupt vatten.

Jag har påbörjat och kommit halvvägs på Everlastning publisher novelltävling på tema jul/nyår.

Jag får vara nöjd så. Har inte direkt fått sitta superfokuserat idag vid datorn, utan till och från. Nu stänger jag av datorn. Imorgon bär det av till Blekinge för tre dagars vistelse. Inget skrivande, men en del läsande (är tanken i alla fall).

Skrivandet har fått konkurrens

Jag flyttade till hus i december 2017. Efter en allt för lång och kall vinter kom äntligen sommaren i början på maj och jag vill inte sitta inne en sekund. Det har aldrig förr burit emot så mycket att sätta mig framför datorn och skriva som den här våren/sommaren.

När jag bodde i lägenhet i stan så lockade det inte lika mycket att gå ut, att göra ett ”projekt” av utomhusvistelse, suck. Då kunde jag sitta inne med lätthet och skriva, även om det var fint väder och maken gick till lekpark med vår tjej.

Det är skillnad att bo i hus… Skrivandet har fått konkurrens.

Jag dricker mitt kaffe ute och njuter av att andas av fri utomhusluft, jag vill inte gå in, men jag måste. Jag har bestämt att ”arbeta” några timmar idag… och snart är det deadline på ett par novelltävlingar som är viktiga för mig så det är bara att bita ihop, ignorera solen. Jag vet oxå att, om jag bara kommer igång, så blir jag smått besatt av texten och då är det inga problem att sitta inne framför datorn, det är bara det här första steget. Lite som att ut och jogga, oxå trögt att komma utanför dörren, sen, väl i löpspåret är det skönt och flyter på.

 

 

Att inte skriva

Att inte skriva på en vecka. Skönt. Att faktiskt ha semester. Jag sitter framför dator ganska mycket eftersom även mitt brödjobb innebär skrivande och glo på dataskärm. MEN tanken är fri, som jag tänker. Jag kan inte låta bli att tänka på det jag vill och ska skriva. Som aktuella novelltävlingar. Och  nu har jag idén klar till Skriva tidningens novelltävling.

Så medan jag gungade min dotter snurrade ord, meningar och scener runt i huvudet. Mobilens anteckningsfunktion är ganska full nu.

Att vara ute och promenera med den människan jag tycker bäst om i hela världen, lukta och se naturen, och låta tankarna sväva är gynnsamt för kreativiteten. Det kanske är bra att växla mellan intensiva skrivfaser och andra, oskrivande, faser.

 

Min semestervecka…

… utan dator och således skrivande, men fått läst den del. Jag är bra på att läsa med ”störande” moment omkring  mig, typiskt kvinnor eller en typisk färdighet för småbarnsföräldrar?

Bland annat fick jag läst ut de sista hundra sidorna i en bok under tiden regnet hamrade ilsket mot marken och min dotter lekte av sig energi på lekland (hon syns svischande i rutschkanan i bakgrunden, även jag själv åkte den med henne ett antal gånger).

Men jag fick även läsa lite Elsa Beskow och mysa i sängen.